Vad ska vi göra åt våra ”toxic föräldrar”?
För tio år sedan skiljde mina föräldrar sig och tacka gud för det. Dom bråkade hela tiden, sedan dess har de såklart bott isär men saker och ting blev inte som jag hade förväntat mig.
Trots skilsmässan så har de fortsätt träffa varandra ofta men alltid slutat i bråk och så blir hon på dåligt humör och tar ut det på andra, då kan man ju såklart undra varför de ens träffar varandra? Jag tycker tom att min biologiska pappa (anser inte han som en pappa) har varit taskig mot min mamma många gånger. Jag har försökt prata med henne om det men hon säger alltid att hon är medveten om det kan inte ?bara säga upp kontakten? eller att jag inte förstår. Dom ringer varandra flera gånger om dagen och tjafsar. Det har såklart varit riktigt jobbig för mig under tonåren med detta och än idag då jag hör att de höjer rösten så får jag ångest. Tänk er nu att det har gått tio år sedan och nästan inget har förändrats! Jag har två syskon och vi orkar inte med våra föräldrar. Vi är otroligt leds på bråken och negativiteten. Mamma är jätte gullig egentligen och alldeles alldeles för snäll men det är som att han gör något med henne vilket har fått henne att bli så negativ, sur, stressad, osäker och utbränd. Om jag var hon så hade jag sagt upp kontakten för länge sedan men hon tycker så synd om honom osv.. vi har fått nog!!! Och jag har inte ens nämnt allt. Vad kan man göra i en sådan här situation? Såhär kan det inte fortsätta. Vi tar bara mer och mer avstånd för det går ju inte att hälsa på eller umgås utan att känna sig utmattad eller att negativiteten smittar av sig och så blir alla på dålig humör. Tips tips tips??!!!