Vad ska vi göra åt våra ”toxic föräldrar”?

Jag sitter i samma sits, förutom att mina föräldrar inte delat på sig. Det är i te mkt tjafs dagligen men noll kommunikation och det blir irritation över minsta lilla. Min mamma drar allt alls -ställer upp för alla även pappa som i grund och botten är väldigt lat.

Nu börjar dom närma sig pensionsålder, deras hus är för mkt värt för att den ena ska kunna köpa ut den andra. Men dom har bort där i 40 år. Ingen vill släppa livet runtomkring, huset- djuren- kontakten med barnbarnen osv. Men ingen har råd att bo där själva.

Men så mkt tjafs och bråk. Och dom vänder sig bara tills oss barn. Främst till mig. Blir galen!

Sluta prata om det i vardagen. Säg att ni inte vill höra om det, ni vill ha roligt/trevlig. Flytta fokus. Säg att om era mammor/pappor vill prata med er om någon situation och bolla problem så kan ni göra det en gång i månaden (eller något). men i övrigt vill ni att deras problem stannar mellan dem för ni vill inte vara deras terapeuter utan deras barn.

Nej fy vad jobbigt.. bor du hemma eller har du flyttat hemifrån?

Har gjort liknande men dom tar inte åt sig typ som att dom inte förstår. Dom förstår inte heller tydligt kroppsspråk att man inte vill höra/undvikande. Det är så svårt också eftersom att mitt vad det är så ringer mammas telefon när man är med henne och så sätter det igång, dom börjar bråka.

Informera om att från och med nu så gäller att ni inte ska prata om detta med någon av dem. De får hålla inne sitt tjafs, gentemot er. Behöver någon av dem älta, gör det väldigt klart för dem att ni, deras BARN inte vill lyssna! Ni är inte deras slaskhinkar! 

Om någon av dem ringer och tjafsar i telefonen, påminn om denna regel. Om det inte hjälper - lägg på luren. Efter ett par ggr fattar de nog.
Om ni ska träffas - samma sak. Börjar tjafset - påminn om att det inte ska avhandlas - ni vill bara umgås. Funkar det inte- res på er och åk hem! Det kan vara tufft men jag lovar att det hjälper. 

Nopes, flyttade ut för över 10 år sedan. Men jag och en syster är ofta ute hos mina föräldrar och hjälper till med hus och hem. Det är typ som att dom inte har några kompisar så vi blir alltid inblandade.

Bor du hemma? Förstår verkligen hur jobbigt det måste vara för dig. Vet själv hur det är.

Kroppsspråk suger. Öppna munnen istället, och var rak som en linjal. Inget svaj, inga hintar, inga om eller men.

Du har nu en tid framför dig när du måste pränta in ett budskap
Varje gång det tas upp måste du säga ; "nej det vill jag inte prata om." Struntar de i detta avslutar du telefonsamtalet eller går hem
Detta måste du fortsätta med ända till det har slutat

Har hon bjudit hem er ska hon fokusera på er och inte bråka med sitt ex på telefon. Brukar ni komma dit på middag bara eller stanna ett längre tag? Om det bara är ett par timmar över middag är det riktigt respektlöst att ta långa samtal med exet under tiden. Varför inte lämna mobilen på ljudlös bara? Nästa gång det händer tycker jag att ni ska ta era saker och åka hem, efter ett tag borde hon fatta galoppen.

Det verkar dom att du hellre vill bevara kontakten med din mamma än din pappa. Kan det vara en idé med en intervention?. Att du kommer överens med dina syskon att Ni bokar en psykolog och att ni ringer er mamma och säger att ni alla tre vill träffa henne och att det är väldigt viktigt. På mötet säger ni hur illa ni far av detta och att ni tror att hon också gör det. Ni säger att ni bestämt er för att aldrig mer tillåta detta i era liv så väljer hon fortsatt kontakt med er pappa mer än vid gemensamma firanden då alla ska sköta sig så är ni tvungna att säga upp kontakten. Psykologen får styra och sen antagligen försöka hjälpa din mamma med varför hon dras till detta. Det bör väl ta skruv. Men det funkar bara om ni menar det.

Tipsa din mamma om någon extern person (terapeut, präst, någon jourlinje) som hon kan prata av sig med, och säg att du vill fokusera på er relation och inte hennes relation med sitt ex. Ni kanske båda kan sätta telefonen på tyst läge och fokusera på ert umgänge när ni träffas.