vad håller han på med ?

Men sluta! Ni ska separera, fixa så att han inte kan läsa dina mail mm längre! Han är väl svartsjuk eller nåt men det är inte ditt problem.  Sluta sova ihop och leva som om ni är ett par.

Han har säkert lite panik eftersom livet nu kommer förändras drastiskt för den honom, även om det är hans eget fel. 

Skulle nog mer fundera kring vad vill du själv? Var står du i "allt detta"?

Du har kommit på din man med att vara otrogen, definitivt emotionellt, kanske även fysiskt (!?), din man påstår att det "bara" pågått i ett par veckors tid. Din man svarar att han valt att distansera sig från dig en längre tid, han svarar även att han inte är redo att bryta med den andra kvinnan, och att ni ska flytta isär/du ska flytta ut/han löser ut dig.

PANG.BOM.

Sen uppstår en märklig tid när ni ska sambo, samleva under samma tak. Men ni hamnar i någon märklig limbo där ni fortsätter att umgås som om ovan inte hade hänt. Gosar, myser, har sex.

Jag kan, givetvis, förstå dina funderingar kring din sambos beteende. Men återigen, vad vill du i allt detta? 

Att man bestämmer sig för att separera, skilja sig, men ändå "tvingas" leva som samboende en tid - det är kanske vanligt. Men somliga kanske väljer att skapa en viss distans, och därmed också avstår vissa saker som man tidigare gjorde tillsammans.

Låter lite som att ingen av er har riktigt landat i denna pågående separation.

Jag är så klar för att flytta - tömma huset när han är på jobbet och låta han komma hem till ett tomt spökhus. Jag vill att han också ska få en chock, att han ska få sitta ensam och verkligen tänka över det han gjort. Otroheten har jag nästan glömt men det är alla dessa andra lögner. Han har ljugit så länge för mig, låtit mig tro att det är han och jag när han levt i en helt annan verkligen. Just nu vill jag ut - och ska det inom ett par veckor.

Men jag vill verkligen kunna förlåta honom med tiden - för jag älskar honom, han är min största trygghet i livet och min bästa vän. Och han fortsätter behandla mig såhär trots att han fortfarande vet vad jag känner för honom och så blir han defensiv och arg när jag säger vad jag känner om hela situationen. Men nu har jag ältat och gråtit över detta så länge - kännts som om att jag ska dö - så jag snart inte vet vad jag är ledsen över längre. Men mitt hjärta rusar fortfarande i hans närhet och jag klarar inte vara arg.

Jag tror nog inte att han vill något eller liksom försöker manipulera dig utan det handlar snarare om att hans känslor går lite hit och dit och att det är svårt att greppa den nya situationen. Det kan bli lite så då. Jag vet med mig själv när jag och mitt ex gjorde slut så var vi tvugna att bo tillsammans i 3 månader tills hon hittade nånstans att bo och under den tiden hade vi mer och bättre sex än på något år innan. För helt plötsligt var den andra ny, spännande och inte självklar längre. Det är liksom något med den nya situationen som gör att ens känslor och inställning förändras. Men med det menar jag inte att du bara ska acceptera saker. Säg ifrån ifall det blir jobbigt och var bestämd. Prata om vad som funkar, vad som inte funkar och sätt upp regler ifall det behövs.

ja men vad är hans mål och mening med detta ? är han bara kåt och egoistisk ?

Jag är så klar för att flytta - tömma huset när han är på jobbet och låta han komma hem till ett tomt spökhus. Jag vill att han också ska få en chock, att han ska få sitta ensam och verkligen tänka över det han gjort. Otroheten har jag nästan glömt men det är alla dessa andra lögner. Han har ljugit så länge för mig, låtit mig tro att det är han och jag när han levt i en helt annan verkligen. Just nu vill jag ut - och ska det inom ett par veckor.

Men jag vill verkligen kunna förlåta honom med tiden - för jag älskar honom, han är min största trygghet i livet och min bästa vän. Och han fortsätter behandla mig såhär trots att han fortfarande vet vad jag känner för honom och så blir han defensiv och arg när jag säger vad jag känner om hela situationen. Men nu har jag ältat och gråtit över detta så länge - kännts som om att jag ska dö - så jag snart inte vet vad jag är ledsen över längre. Men mitt hjärta rusar fortfarande i hans närhet och jag klarar inte vara arg.

Han är stressad, har separationsångest, rädd att han fattar fel beslut, kanske rädd att bli ensam. Det kanske inte är så spännande längre med den andra.
Det spelar inte så stor roll eftersom det inte går att ändra något i relationen nu. Du mår bäst av att försöka kapa honom och sluta tänka på honom. 
Spelar det nån roll vad han vill, varför han håller på?

Fokusera all din energi på dig själv och ditt nya liv. Han är historia.
Du ska inte ens fundera på om du kommer vara vän med honom i framtiden för det vet du inte nu. Troligen kommer du känna dig befriad när han är borta och efter ett tag tänker du inte på honom mer än "someone I used to know..."

Välkommen till livet känner igen mig ????

Då kom han hem från jobbet igårkväll, som en förändrad man igen. Låtsades som vår diskussion tidigare på dagen inte ägt rum. Munnen gick i ett(nästan som att han var nervös) pratade om vad slags mat han önskar vi ska laga fram i tid, ville gå en mysig kvällspromenad med hundarna, lagade mat ihop med mig (vilket aldrig händer) tog på mig när han pratade med mig, kliade mig på benen i soffan hela kvällen och skedade mig tills han inte kom närmre när vi la oss och somnade sån.

Jag visade var jag ska bo när vi var ute och handlade och pratade om saker jag måste köpa och investera i, han har några skulder han måste betala innan han får löst ut mig ur huset. Vet inte om allt detta är en reaktion på lättnad över att jag faktiskt snart ska ut ?

Det är som någon redan skrivit, säkerligen väldigt förvirrande för honom detta. Han kanske aldrig riktigt trodde på att du verkligen skulle ta steget. Kanske trodde han att du skulle förlåta och sedan skulle bara allt rulla som vanligt igen. Kanske hade han inte tänkt över huvud taget utan "plötsligt" hände en massa saker som han inte försett, även fast han själv är skuld till konsekvenserna. 

Jag och mitt ex hade också ganska trevligt precis innan vi separerade, och det där var nog rätt förvirrande för oss båda. Det är nog så det kan bli, helt enkelt. 

Varför går du med på att sova sked?  Ditt beteende i detta att du "låter" honom göra en massa saker - varför? Är det för att du tycker det är roligt att liksom ha lite makt över honom?