Jag vill skilja mig men vågar inte

Kan relatera till den känslan. Hur ser er relation ut och vad är det som gör att du vill skilja dig?

Rätt vanliga rädslor när man går i dom funderingarna.Varför vill du skilja dig?

Du behöver tänka igenom vad du kan göra för och motverka att dina rädslor blir sanna.

Hur gamla är barnen, varför är du rädd att din kontakt med dom ska bli sämre?

Hur ser din vänskapskrets ut, vilka kommer finnas där och stötta dig genom detta?

Jag älskar 
Men vi har ingen närhet. Det är alltid jag som får föreslå om vi ska göra saker  eller åka någonstans
Känner mig ensam
Han har sitt liv och kör sitt eget race

Har ni pratat? Har du förklarat för honom hur du mår? Har ni varit till familjeterapi?

Du får ju fundera vilka alternativ som finns. Du kan t.ex. föreställa dig hur det skulle fortsätta, hur det ser ut om 10 år - och då ska du förstås inte tänka att något grundläggande ändrar sig i relationen. Man bör väl prata om det och fundera på om det finns möjlighet att få det att bli bättre. Om man sedan kommer fram till att det inte finns chans för det, då är det nog bäst att skilja sig.

Om du är ensam eller hur kontakten till barnen är, det hänger ju på dig. Om du satsar på nya kontakter och satsar på en bra kontakt med barnen, så blir det ju inte så. 

Barnen är stora nu. Men han var frånvarande under deras barndom och behövde inte ta de tråkiga delen av uppfostran. Han kunde vara den roliga Jag blev den tråkige som satte gränser och de såg mig trött. pappan blev romantiserad och det är en bild som lever kvar hos barn 

Jag har pratat massor av gånger ,
Jag har gråtit , skrikit

Barnen är stora och kan välja bort mig 
svårare än när de är små och man då kör varannan vecka

Om du är engagerad i dina barn, så väljer de väl inte bort dig. Med äldre barn är det ju ännu lättare. Och då har ni väl också varit ihop så länge att det inte är någon idé att ge dig mer tid och se om det vänder.

De skulle välja pappa