Vad betyder Gaslighting?

Att medvetet få en annan person att tro den är galen. Begreppet kommer från en gammal pjäs, "Gas Light", där en man medvetet manipulerar sin fru genom att sänka ljuset på lamporna och insistera på att hon inbillar sig. Få henne att tvivla på sin egen verklighetsuppfattning.

Jag har blivit utsatt för det och det är verkligen inte kul...
Precis som hon ovan skrev, det är när man får en annan person, oftast i en intim relation av något slag, att tvivla på sin verklighetsuppfattning genom att ständigt ifrågasätta den.

En vardagssituation:

Du och din vän ska till stan. Du föreslår att ni träffas på Café Norr kl 1300. OK, säger din vän. Kl 13 sitter du på Café Norr och väntar. Klockan går, men hon dyker inte upp och hon svarar inte på mobilen. Efter en timme åker du hem. Nästa dag träffar du henne och frågar var i helsike hon höll hus. Hon är helt oförstående. Hon skulle ju till hårfrissan. Det hade hon ju sagt till dig. Lyssnade du inte när hon pratade med dig (just det säger hon i väldigt sårad ton)?

När hon är färdig så känner du att du antagligen är dålig på att lyssna när andra pratar. Dessutom är du glömsk. Hur kan du ha glömt så totalt att hon skulle till frissan? Du minns inte ens att hon sagt det. Det känns som att du borde be henne om ursäkt för att du inte lyssnat på vad hon sagt dig.

Typisk gaslightning. När du träffar henne så vet du vad som hänt och vad som är sant. När ni skiljs åt, då är du osäker på allt men ganska säker på att allt är ditt fel.

En väninna till mig hade en man som var otrogen och hade varit det i flera år. Han lyckades - genom gaslightning - få henne att be honom om ursäkt för att hon "tvingat" honom att vara otrogen.

Lövet beskriver ganska förenklat men väl hur det kan gå till. Gaslighting är lätt att upptäcka om man är uppmärksam på det, men svårt att värja sig mot i en nära relation eller om man är stressad eller i beroendeställning av något slag. Då är det lätt att börja tvivla på sig själv, hur medveten man än är. Jag har aldrig varit med om det i en kärleksrelation tack och lov, däremot på en tidigare arbetsplats. En kollega gjorde så mot både mig och flera andra, för att skaffa sig fördelar. Dokument eller information försvann. Hon påstod saker som inte stämde, sedan sade hon att det har jag aldrig sagt. Fast flera hade hört henne. Osv osv. Flera gånger fick hon mig att tro att jag hade fel, fast jag innerst inne visste att det inte var så. Men på en arbetsplats är du utsatt eftersom du inte väljer dina arbetskamrater, inte kan undvika dem samt inte vill framstå som den bråkiga. Den här kollegan fick dock sparken till slut. Rätt åt henne.

Tilläggas bör att gaslighting sker medvetet, till skillnad från vanliga missförstånd som beror på t ex trötthet eller stress eller kognitiva svårigheter (psykiska diagnoser, demens mm). En psykiskt sjuk eller dement person som ifrågasätter sin omgivning på ett orimligt sätt, eller inte står för sina ord och handlingar, är alltså ingen gaslightare eftersom personen är sjuk och saknar uppsåt. En äkta gaslightare vet vad hen gör och har ett syfte med det, oftast makt eller fördelar. Genom att helt enkelt försöka bryta ner personen. Gaslighing är vanligt i misshandelsrelationer. I pjäsen / filmen med Ingrid Bergman, gör mannen det för att komma åt hennes pengar. Han vill få sin fru att tro att hon är galen och få henne inlagd på sinnessjukhus, så att han kan ta över hennes ekonomi.

Jag vill bara sticka in att gas lighting inte måste vara medvetet.

Nyss öppnades en tråd här på FL där en man släpade ut sin tjej ur bilen och vrålade åt henne att han skulle slå ihjäl henne, trots att det fanns andra människor i närheten. Hon blev så klart chockad. De pratade om händelsen senare, då skyller på henne, att det hände eftersom hon är lite "tokig" ibland som han uttryckte det, och sedan bara skojade han bort det.

Jag växte upp med en väldigt problematisk förälder, minst sagt. När jag var i tonåren och försökte frigöra mig kunde vi ha riktigt stora bråk för att hen försökte inskränka helt normala rättigheter, t ex tillgång till köket när hen inte var hemma.... Hur som helst, varenda gång jag tog upp det efteråt och påpekade att vi hade bråkat fick jag förvånat till svar "Vadå? Vi har inte alls bråkat. Vi tyckte inte riktigt likadant bara", trots att vi stått och vrålat åt varandra, saker kunde ha gått sönder och allt möjligt aggressivt.

Som jag uppfattar gas lighting så är det här två exempel som passar in. Man viftar bort den andra partens upplevelse av något och ersätter det med ett skeende som sätter en själv i ett mycket fördelaktigare ljus, eller helt förnekar att något ens hänt.

Mitt ex skämtade alltid om hur dåligt minne jag hade under vår relation och tog såklart även upp det varje gång vi var oense om någon händelse, om vi varit på ett ställe förut, vad som hänt under ett bråk eller så. Det var inget jag tänkte på så mycket förutom att det var irriterande att han skämtade så framför andra människor.

När vi bröt upp så betedde han sig väldigt illa mot mig så jag började spela in våra diskussioner som ofta slutade med att han kallade mig saker och följde efter mig när jag försökte gå därifrån. När han hade flyttat ut och skulle komma för att hämta en del av hans grejer så kallade han mig både det ena och det andra och anklagade mig för saker. Slutligen började han kasta tomkartonger på mig som han lovat att slänga. Jag satte upp mina händer för att skydda mig varpå en kartong studsade tillbaka och skadade hans armbandsur. I efterhand så har han anklagat mig för att det var jag som gjorde alla dessa saker. Han krävde också att jag skulle ersätta hans klocka som jag förstört enligt honom. Som tur är spelade jag även in denna gång och kan höra att det är han som är på krigsstigen från första stund medan jag gör allt för att inte bemöta och eskalera situationen. Så jag vet i det här fallet att det inte är mitt minne som spelar mig ett spratt.

Jag vet inte om han medvetet försökt bryta ner mig under hela den här tiden eller om han inte fattat vad han höll på med. Kanske har han bara ett väldigt annorlunda perspektiv som gör att den där sista händelsen i hans huvud är mitt fel. Men om han gjort det medvetet så är det gaslightning. Frågan är bara hur man vet om det varit medvetet?

Min svärmor var fantastisk på att förneka alla delar av verkligheten som inte stämde med hennes perfekta bild av sig och sin familj.

T.ex. kunde hon sitta och säga när andra äldre mammor förfasade sig över att deras barn rökte "MIN son har minsann aldrig rökt!". Min man rökte två år i högstadiet. Han har berättat det flera gånger för henne, även precis efter att hon sagt som ovan. Det bet aldrig, hennes verklighet var fortfarande att han aldrig rökt.

På samma sätt förminskade hon båda sina barns känslor efter en uppslitande skilsmässa. De hade minsann inte mått dåligt, fast min man slutade äta ett tag som 7-åring och nästan blev sjukhusinlagd. Men det var bara inbillning givetvis, i hennes värld. Det kan inte ha hänt.

Jag som snarare är en för ärlig person blev ofta helt ställd av hennes fantasier, man började tvivla på sin egen version av en händelse ibland då hon var så övertygad om sin.

Se filmen Gaslight med Ingrid Bergman, mycket bra film! De flesta har inte sett pjäsen, utan filmen, och hämtat begreppet härifrån.