Barnet vill inte bo hos pappan

Jag hade superbra samarbete med min dotters pappa efter separationen (vi var överens om att gå skilda vägar) ända tills han träffade en annan kvinna som var svartsjuk och pappan fick inte ha kontakt med mig mer än absolut minimum. Jag var respektfull och trängde mig absolut inte på, hade en ny relation mm så jag var inget hot. Hon gillade inte vår dotter heller och brydde sig aldrig om att försöka knyta kontakt med henne, dottern var nästan rädd för henne. Hon var väldigt sträng och hård mot henne. Men fastän hon inte gillade dottern och nog helst hade velat att hon inte fanns, så fick dottern absolut inte åka till mig om det inte var "min varannan helg". För att hon ville kontrollera och ha makten kanske. Sedan drev hon pappan till att starta en vårdnadstvist där han krävde enskild vårdnad vilket han förstås förlorade i rätten. Vi förlorade många år på rättsliga tvister, min och pappans relation förstörd för alltid. Dottern fick social fobi och ångestproblematik och började med självskadebeteende. När hon skulle börja gymnasiet fick hon äntligen flytta till mig. Idag har hon och pappan sporadisk kontakt, de bor i en annan stad och dottern vill förstås inte åka till dem så de ses bara när han är i vår stad.