Vi klarar inte av att leva med vårt barn längre
Som rubriken lyder...
Jag och pappan till vårt gemensamma barn vet inte hur vi ska handskas eller leva med barnet längre.
Vi båda håller på att gå in i väggen, eller rättare sagt tror att vi redan gjort det...
Barnet har en sjukdom som påverkar mer eller mindre allt i princip. Barnet kan inte kommunicera på något vis överhuvudtaget. Kan bara skrika, gnälla eller gråta...
kan såklart skratta och visa glädje med om hen är glad..
På senaste tiden har barnet enorma utbrott som varken jag eller pappan kan handskas med. Vet inte vad som är fel...
Klart att det är jobbigt för barnet också men som förälder kan vi inte göra mycket åt saken än att försöka distrahera hen med något annat. Tidigare har det fungerat, inte nu löngre...
Hen har också andra tvångsmässiga beteenden och den vörsta är väl att hen bitar på fingrarna till den graden att det blöder och bildas sår osv. slickar på händerna också, bitar även på tröja/t-shirt med så att hen blir konstant blöt.. saliv sprids över allt i hemmet vad än hen pillar på..vilket får mig att må illa..och jag vet inte hur vi ska bryta det beteendet.
Vi har kontakt med habilitering såklart, men ingen vidarehjälp där.
Pappn och jag har bestämt oss för att vända oss till en privat psykolog, beredd på att betala enorma summor bara vi får hjälp MEN frågan är om det är någon som ens har den kompetens att hantera denna typ av problemtik.
Vad ska vi göra?! Vem kan man vända sig till?!
Vill inte lämna bort barnet på något hem...
men tror nästan det kommer bli så nån dag i veckan då vi inte klarar av att hantera hen..
allt med hen är kämpigt och motvilligt från hens sida.
Att borsta hens tänder, tvätta ansikte/händer, rensa öron, klippa håret och andra hygieniska skötsel är mer eller mindre omöjliga, hen skriker och gråter som om någon misshandlar hen...
Vill inte veta vad grannarna tror om oss...
hjälp..snälla, nån som har det likadant?! Som kanske känner igen sig? Vad har ni gjort, vem o vad har ni vänt er till?
Mitt barn är 9 år och detta har pågått sen ca 4-5 års tid.
Och jag orkar inte mer...
Vi har inte heller nån avlastning. Varken vänner eller familj, släktingar som ställer upp då barnets sjukdom är komplicerad.
Känner mig som en hemsk mamma och totalt förlorat mig själv som människa, ( jag kommer att kontakta en psykolog/kurator angående mig själv)
Så, vad ska jag göra?:(
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-11-13 22:47
Vill tillägga att jag arbetar som barnets personliga assistent, det gör jag sen start, därför att jag inte känt mig bekväm med att främmande ska ta hand om mitt älskade barn.
Jag vet att det finns underbara personer där ute som förmodligen hade tagit hand om hen jättebra. Men vi klarar inte av det speciellt med tanke på barnets sjukdom. Hen har problem med njurarna och hjärtat.
Vad gäller det bitande på händerna så har vi provat allt och allting. Inget biter på hen och detta tvångsmässiga beteende är djupt inrotat.
Därav att vi vill kontakta privat psykolog med kompetens för denna typ av problematik.
Som sagt så ör vi villiga att betala saftiga summor bara vi vet vem och vad vi ska vända oss till!...nån med tips? kanske nån som gått igenom ngt liknande?
Kortidsboende är inte aktuellt just nu då vi inte känner oss bekväma med det, men kanske nångång i framtiden..
