33 år och abort

Det står "som man KAN göra när man passerat 30" :)

TS. Jag har inte varit i samma situation men lite liknande kanske, var då närmare 30. Blev oplanerat gravid med min kille som jag egentligen haft tankar på att bryta upp med, då känslorna inte riktigt fanns där längre. Men jag hade längtat efter barn i många år så tanken på abort kändes inte bra, särskilt inte då jag gjort en ett par år tidigare som inte kändes bra efteråt. Samtidigt som jag kände mig otroligt osäker på grund av relationen. Första veckorna av graviditeten mådde jag väldigt dåligt och visste inte vad jag ville. Men jag bestämde mig för att kärleken till det i min mage fick vinna och att jag skulle göra det bästa av det. Och efter ett tag kändes det mycket bättre.

Nu är mitt barn fött och jag har inte ångrat det. Visst, det är tufft ibland. Jobbigt att inte alltid veta om jag kommer vilja leva med barnets pappa för alltid. Framtiden är lite oviss. Så det idealiska är förstås kanske att ha barn med den man ser som sitt livs kärlek. Men ibland blir det ju inte så. Så jag tar en dag i taget. Jobbar ständigt på min relation, som på något sätt trots allt ändå känns bättre sedan vi fick barn.

Det är min historia, men nu är det ju dig det handlar om och du ska göra det som känns bäst för dig. Om du är osäker kan du kanske lista upp för- och nackdelarna med båda besluten? Kanske göra upp en plan över vad som skulle kännas bäst att göra efter att beslutet är fattat. Hur skulle ditt liv bäst kunna se ut om du gjorde en abort? Och hur skulle det bäst se ut om du behöll? Vad känns bäst i hjärtat?

Försöker bara ge lite tankar, hoppas det kan ge något. Vad du än väljer så är det ju rätt så länge det känns rätt för dig :) Önskar dig lycka till, förstår att det är jättetufft nu men det kommer att bli bra till slut! <3

Kramar till dig! Skönt att du känner en lättnad, låter som att det var rätt beslut. Också bra att du har en plan framöver. Önskar dig all lycka!