33 år och abort

Som tråden säger är jag alltså inne på tankarna att göra en abort, men det är inget lätt beslut. Graviditeten var inte oplanerad men relationen jag lever i har visat sig vara mycket annat än vad jag tänkt mig och vad som visats innan. Det är första gången jag längtar efter barn och jag är 33 år. Jag bor långt ifrån min familj, helt ensam i en stad 50 mil ifrån. Jag har min sambo men trivs inte längre med honom eller med hans familj.

Finns det någon som varit i samma situation?

Jag går nu och funderar mycket på abort och på att lämna honom. Jag kommer troligtvis behöva söka psykolog efter den här perioden och efter aborten.

Jag är rädd att jag inte kommer ha chansen att kunna bli gravid igen, men jag vill heller inte sätta ett barn till världen som direkt har två skilda föräldrar och en mamma som är olycklig. Hade jag vetat nu att jag kan bli gravid igen hade jag valt abort.

Bespara mig gärna elaka kommentarer. Mår redan pissdåligt som det är.

Dock är det jobbigt och jag vet ärligt inte om jag kommer kunna genomföra denna abort. Tankarna går hela tiden. Varför fick syskonen chansen till livet men inte denna lilla? Och jag vet ju samtidigt att jag kommer älska detta barn så enormt och kommer aldrig ångra att jag valde att behålla. Men sen tänker jag att vi har nog som det är nu. Har knappt tid med varandra. Vi bor för litet så måste oavsett flytta snart för barnen växer och behöver mer yta.

Det är inget barn, inga barn aborteras!