Tweeniebeteende

Jag har upptäkt att alla tweens egentligen är förvuxna treåringar, och de mår bäst av att behandlas som treåringar, fast med lite tillägg. Till en tvååring som ljuger/säger fel säger man att nej, så är det inte. Till en tween som ljuger säger man, nej, så är det inte, det vet du att det inte är. Och så tar man ett samtal om att ljuga och konsekvenserna avdet.

Det hjälper också ofta att helt enkelt lyssna. Många tweens har småsyskon och är lite halvt bortglömda. Så pass stora att vuxna runtom tror att de klarar sig helt själva, både praktiskt och känslomässigt. Så pass små att det inte är så egentligen.

En 10-åring är inte en ''tweenie'', utan ett barn. 

Jag sätter mig inte emot att det är ett vedertaget begrepp, jag sätter mig emot vad begreppet INNEBÄR. Tweenie betyder ''in between'', alltså mellan barn och tonåring. Jag sätter mig emot att småungar beskrivs som mellan barn och tonåringar, när de är barn. 

Och inlägget som du citerar, säger jag nej till att barn är barn och tweens, NEJ, de är bara barn. 

Du får ursäkta ts, men hon verkar ju defintivt inte vara så "antastisk, klok och snäll" som du inleder med.

Snarare tvärtom.

Alltså, jag hade tillfällen när jag kunde vara riktigt svinig när jag var 10. Men de tillfällena var få för att mina föräldrar inte curlade mig. Jag avser att göra samma sak med min egen son.

Sluta presentera 4 olika alternativ till mat. Man äter det som serveras för att visa respekt för den som har stått och lagat mat. Annars får man gå utan mat. Finns knäckebröd i skafferiet, typ.

Har man sönder sina saker så är de sönder - då får man fan inga nya grejer, såvida man inte får veckopeng och sparar för att ersätta prylarna. Det bör lära henne att vara försiktig med prylarna i fortsättningen. Jag växte upp fattigt, att få något ersatt fanns ju inte på världskartan. Fick ju inte direkt veckopeng.

Låter ju inte spontant som diagnos, utan snarare att du är för snäll och hon vill testa dig. Orka liksom. Sätt ner foten.