Tweeniebeteende

Jag har upptäkt att alla tweens egentligen är förvuxna treåringar, och de mår bäst av att behandlas som treåringar, fast med lite tillägg. Till en tvååring som ljuger/säger fel säger man att nej, så är det inte. Till en tween som ljuger säger man, nej, så är det inte, det vet du att det inte är. Och så tar man ett samtal om att ljuga och konsekvenserna avdet. Em treåring som har sönder saker, även av misstag, tar man saken ifrån. En tween tar man saken ifrån och pratar om vikten att vara försiktig. En treåring ger man kanske ett alternativ på maten, om ens något. En tween får ett alternativ, om ens det, och så pratar man om mat och nutrition på ett sätt och en nivå som de förstår.  Ja, herer gud, det krävs tålamod med både treåingar och tweens. Stora skillanden är att om man pratar, på riktigt pratar, med en tween så har de tillräkligt mycket innanför pannbenet att förstå, även om de slår bakut totalt.

Det hjälper också ofta att helt enkelt lyssna. Många tweens har småsyskon och är lite halvt bortglömda. Så pass stora att vuxna runtom tror att de klarar sig helt själva, både praktiskt och känslomässigt. Så pass små att det inte är så egentligen.