• holymother

    Krävande ex

    Hej! 

    Min pojkvän har ett, vad jag tycker, ett väldigt krävande ex. Han tycker själv att hon är krävande. Ska försöka ta allt från början så ni kan få ett hum om hur hon är som person. Jag personligen känner henne inte. Och jag vill väl inte det egentligen heller pga allt hon sagt och gjort. 

    Min pojkvän har varit gift. De skiljde sig och flyttade isär. Hon fick huset. Han flyttade. Efter ett par månader så träffades vi. Jag hade varit singel i ungefär 1 år då. Allt bara klickade och vi är helt enkelt helt perfekta för varandra.
    Han har barn med sitt ex, jag har barn med mitt ex. Så vi har setts varannan vecka helt enkelt för vi har barnen samma veckor. 


    När hon fick reda på att han hade träffat en ny så började det med att han inte skulle få träffa barnen på jul (det var precis innan jul detta hände) m.m. Han var helt förstörd och vi sa helt enkelt att vi inte skulle ses något mer förrän efter jul. Det var för barnens skull. Då gick det bra för henne att barnen fick fira jul med honom (det var hennes vecka med barnen så hon bestämde ju i princip)
    Sen dess har det varit massa tjafs och tjöt ifrån hennes sida. Är det något så drar hon det hela tiden till att det skulle ha något med mig att göra. Ett exempel är att han bad henne ta barnen en dag tidigare på hans vecka för han skulle på en sommarfest med sina kompisar. Då sa hon "Varför är det så viktigt, ska du visa upp din nya tjej?" osv. osv. Många såna här saker har hon sagt. Hon har även kallat mig diverse taskiga saker.

    I början brydde jag mig inte så mycket för jag kände att jag inte har något med henne att göra så jag orkar inte bry mig. Jag är alldeles för känslig för att lägga energi på såna människor. Men det fortsätter hela tiden. Det är massa hela tiden. Hon skriver till honom varje dag. DET stör mig väldigt mycket. Hon kräver så mycket från honom. Han är för snäll för att säga ifrån för då kommer det bara gå ut över barnen. Hon ber honom om hjälp med huset, sin bil, köpa saker när hon inte kan åka o köpa själv m.m. 
    Hon skriver lika mycket till honom som jag gör när vi inte ses. Vilket känns väldigt udda för mig. Jag skriver knappt till mitt ex. Bara om det är något. Men hon skriver SÅ FORT barnen har typ... sagt något roligt. Taggar honom i saker på facebook osv. Jag förstår det inte. Hon har en ny pojkvän. Förlovad dessutom.
    Hon skrev någon gång att hennes största mardröm skulle vara om jag och min pojkvän skaffade barn. Då fick han övertyga henne om att det inte kommer hända osv. Det känns hela tiden som att hon är med i ett hörn i vårat förhållande. 

    Vi ska flytta ihop snart också. Jag vill verkligen inget hellre. Jag är så lycklig med honom. Jag är bara så orolig för att hon kommer förstöra för oss. För det känns som att jag inte kommer orka tillslut.
    Det har blivit något bättre. Eller om jag bara har vant mig? Helt ärligt vet jag inte. Hon verkar ha accepterat mig nu i alla fall. 

    Är det någon som varit i samma sits som kan ge mig några tips? Är det såhär det är att leva som bonusmamma? 

  • Svar på tråden Krävande ex
  • holymother
    Anonym (eee) skrev 2020-11-29 20:25:07 följande:

    Din kille måste säga ifrån till henne på allvar. Det är det enda som fungerar, Hon gör detta för att det funkar. 

    Jag har erfarenheter av liknande. De var skilda när jag mötte min partner, men hans ex hade nog haft en bild av att det mesta skulle vara som innan skilsmässan, bara att de inte bodde ihop. Hon hördes också av flera ggr om dagen och svarade han inte i telefonen så kunde hon plötsligt stå utanför dörren och ringa på! (de bodde nära varann): "jag ringde men du svarade ju inte så då gick jag hit"
    Jag höll en rätt låg profil så länge vi inte bodde ihop. Hon verkade inte bry sig om mig heller, så det var ju rätt skönt. 
    Min man hade innan vi mötts, hela tiden fått hjälpa henne med saker i huset, bilen osv, trots att han inte ville men hon lyckades skruva det till att om han inte hjälpte henne så drabbade det barnen på olika sätt (= han var en dålig pappa) 

    Han började väl inse detta efter att vi hade träffats och sakta men säkert slutade han hjälpa henne. Hon blev rätt sur ett antal gånger. Hon tjatade en hel del om pengar också, det var ett ständigt tjat om att han tjänade mer än hon (men ingen speciellt hög lön, men hon trodde väl i princip att hon skulle få honom till att ge henne underhåll, som det är i USA). När barnen var hos henne ringde hon flera ggr  varje vecka och behövde hjälp med olika saker, medan när de var hos honom ringde han aldrig henne. 
    Hon ville att de skulle fortsätta att dela på julklappar och födelsedagspresenter och det tog ca 4 år innan det fasades ut. Han och jag ville ju bygga vår nya familj och tyckte det var rimligt att det var vi som gav gemensamma presenter men det var många diskussioner om det (från hennes sida). 

    När vi flyttade ihop iaf (efter 2 år), så blev saker bättre! Vi köpte ett hus i ett annat område så hon kan inte bara traska förbi och ringa på. Det hjälpte oerhört mycket. Vid något tillfälle pratade de två om varför vi inte bara bodde kvar i hans gamla hus. Dels fick vi inte plats med alla barnen men en av de största orsakerna var faktiskt att komma lite längre ifrån henne. Hon blev så jäkla sur! Han nämnde exempel på hur hon bara dök upp och att vi inte ville ha det så. Det var så härligt att han sa det till henne. 

    Det går att skriva så många andra saker men det är rätt likt det du skrivit. 

    Det som för oss hjälpte var ju dels att vi flyttade ihop, men sen också att han tog ett snack med henne och förklarade att "du förstår väl att nu när jag ska bo med XX så vill vi ha vårt familjeliv.  Du kan inte ringa/messa flera ggr om dagen. Du får be andra om hjälp i hemmet" (osv). 
    Det hjälpte faktisk rätt bra. 

    Barnen blir ju äldre också, och nu är alla tonåringar och då behöver de inte ha så mkt kontakt som när barnen var mindre. 

    Det viktiga är att din kille kapar gummisnodden som finns mellan dem. De behöver enbart ha kontakt runt det viktiga kring barnen, inte småsaker. Klarar han inte av att säga ifrån så vill han antingen inte, eller så är han medberoende. Ni två behöver prata noga om hur saker ska vara när ni flyttar ihop - och det måste ni prata väldigt tydligt om innan ni flyttar ihop! 


    Blir typ helt gråtfärdig för så som du beskriver att du har haft det, exakt så är det för mig. 

    Har pratat flera ggr med honom om detta och han är helt enkelt för snäll för att säga ifrån. Han är verkligen som en stor teddybjörn. Jag vet ju att han inte vill att hon skriver så ofta. Han suckar varje gång hon skriver om något "onödigt". 

    Är det konstigt av mig att vilja att hon inte skriver till honom varje dag? Jag vill verkligen kunna gå några dagar utan att behöva höra något som hon skrivit. Så fort det plingar i hans telefon så vet jag att det är hon som skriver. "Funkar den här till tv:en eller ska jag köpa en sån här istället?" t ex.
Svar på tråden Krävande ex