• Anonym (...)
    Mon 30 Nov 2020 04:21
    558 visningar
    3 svar
    3
    558

    Har kämpat så länge och nu känns det inte bra

    Jag och min man har kämpat nästan ett helt år med att få till ett syskon till dottern i hennes ålder. Igår plussade jag, men nu känns det inte bra!

    Jag får panik över tanken på att hon sla behöva dela oss med ett syskon, att hon inte kommer vara min lilla bebis mer, att hela min värld inte kommer att kretsa runt henne mer utan den ska delas men en till. Jag är så upp över öronen förälskad i min dotter och jag vet att samma sekund som bebisen föds kommer förälskelsen att gå över och istället kommer den nya bebis bli min nya förälskelse, jag kommer ju så klart inte sluta älska min dotter, men den där uppslukande förälskelsen som gör att man bara kan sitta och stirra på sitt barn i timmar kommer att ändras.

    Jag ligger nu mitt i natten och grubblar över der här så jag nästan får panik. Varför känns det så här nu när vi kämpat så för att vi skulle få ett syskon? Varför är jag inte glad pch går i tankar på en abort? Jag mår så dåligt över dessa känslor så jag vet varken ut eller in

  • Svar på tråden Har kämpat så länge och nu känns det inte bra
  • Mon 30 Nov 2020 08:51
    #1

    Jag tror att det är fullt naturliga känslor. Det är en STOR omställning att få ett till barn (tyckte jag) och även för ett barn att få syskon.
    Beroende på hur stor åldersskillnaden blir, påverkas ju det första barnet olika mycket. Jag har mer än 10 år mellan mina barn vilket gjorde att vi var en väldigt tight liten familj innan vi fick syskon.
    Vår stora kille var van vid att ha oss för sig själv, att någon alltid fanns där så att säga. Han hade levt som ett ensambarn i många år och det här var ju inte hans beslut om att få ett syskon...

    Å andra sidan var han på god väg i sin process att frigöra sig från oss så naturligt sett har vi kunnat lägga mer tid på hans syskon. Så det är ju väldigt positivt med den stora åldersskillnaden känner jag. 

    Men såklart man har såna tankar som förälder, som dem du beskriver. Hur ska man orka, hur ska man kunna älska, hur ska man räcka till. Det gör man inte alltid. Men det är ok. Jag är inte bara förälder, jag är en människa som vilken som helst. Jag kan också ha en dålig dag. Men jag skulle aldrig önska bort något av mina barn!

    Du kanske kan ta en tidig kontakt med din barnmorska redan nu och be att få komma och prata med henne om detta?

  • Anonym (Nyfik­en)
    Mon 1 Feb 2021 18:36
    #2

    Hur har det gått?

  • Anonym (...) Trådstartaren
    Mon 1 Feb 2021 22:33
    #3
    Anonym (Nyfiken) skrev 2021-02-01 18:36:45 följande:

    Hur har det gått?


    Jag är i v 14 nu och ångesten finns där än tyvärr, vissa dagar mer än andra men jag hoppas det går över innan den är här.
Svar på tråden Har kämpat så länge och nu känns det inte bra