Ja jag ställer upp för husfriden.

Egentligen ingenting men det är tryggt, bekvämt, praktiskt, tryggt ekonomiskt att vara kvar. Vi lever ett ordnat och stillsamt liv. Vi finns till för våra vuxna barn osv.

Vad är lycka? Vi har det bra, lever ett kravlöst, tryggt och praktiskt liv. Kanske är vi rädda för att bli ensamma på ålderns höst men jag tror inte det riktigt är så ändå. Det är nog mer en bekvämlighet att vi inte orkar starta om livet med en ny partner och allt vad det innebär. Vi har trots allt ett för bra och ordnat liv för att riskera en massa. Dessutom skulle vi nog inte heller orka med att putsa alla våra fjädrar inför spelet med att försöka kroka en ny partner.

Ja det kan man ju verkligen undra. Vårt förhållande i stort är rätt kravlöst. När det gäller samlivet så vill hon ibland och då kan jag ställa upp för att det inte ska bli surt. Ingen gigantisk uppoffring men där har vi ändå lite olika nivå.

Vårt samliv kraschade när barnen var små och sen hittade vi nog aldrig tillbaka. Jag har blivit självförsörjande på känslor och har visserligen en viss lust men det löser jag med onani. Kravlöst, praktiskt och enkelt. Att idag ha sex lockar mig inte det minsta. Är inte intresserad utan det känns bara jobbigt, pinsamt och påtvingat. Hon vill ha det 3 ggr om året och det kan jag pressa mig till.

I övrig är jag nöjd med mitt liv (och hon med) ser ingen annat som lockar mig till förändring. Kan inte se vad som skulle göra mitt liv bättre. Ett samliv kommer du nu att säga men ett samliv är jag inte intresserad utav.