HJÄLP. Gravid trots preventivmedel
En väldigt lång historia kort.
Jag har gått på preventivmedel (samma p-medel de sista 15 åren -är 36 år). Blev trots preventivmedel gravid för 6 år sedan och gjorde en emotionellt påfrestande abort trots stor längtan till barn av hänsyn till andra inblandade. Vet att det var rätt då men har inte gått en hel vecka utan tankar på det förlorade barnet.
Nu träffar jag en man regelbundet men ej som relation, vi har sex oskyddat men med preventivmedel och inte fullbordat (han nyseparared och fokuserar på sitt liv). Under en middag för ett tag sedan fick jag feeling för en annan något yngre man jag klickade med och vi spenderade natt och morgon ihop.
Dumt nog oskyddat (har ju p-medel pga annan regelbunden öppen relation och vi hade båda två nytagna prov som visade på inga könsjukdomar.)
Normalt sett har jag p-medel samt fullbordar ej oskyddat samlag pga tidigare abort men vi hann inte dra ur och dagen därpå upptäcker jag att mitt p-medel har kort datum så jag går och köper akut p-piller pga fullbordat samlag. Så precis utgånget p-medel datummässigt + akut-piller tas direkt dagen efter (sånt som kan tas upp till 5 dagar efter). Nu är jag ändå gravid, 5+3, vecka 6.
Så full av känslor, lycka och skräck. Skräck för åsikter från de runt omkring mig, Livrädd för att sabba den unga mannens (runt 30) liv, för reaktioner från hans omgivning, för att någon ska tro det var med baktanke. Precis lika livrädd att göra ännu en abort, att avbryta det underbara som pågår i min kropp.
Jag har längtat efter barn sedan innan förra aborten och har redan kontakt sedan ett år tillbaka med kliniker i Danmark för att skaffa på egen hand inom rimlig framtid. Så därför otroligt korkat att riskera som jag gjorde men nu känns det ändå som ett mirakel. En väldigt ambivalent lycka. Jag har alla andra förutsättningar, stabilt välbetalt jobb, bra bostad, omgiven av nära och kära med 100% stöttning för barn på egen hand (genom klinik) men vad ska de tycka om detta????
Jag har försökt boka en fika men han kunde inte ses svarade han. Jag vill berätta face to face, men kommer behöva ringa eller skriva. Vet nu inte om jag ska vänta med att berätta till jag själv kommit fram till ett beslut... eller berätta innan .
HJÄLP:
--> ska jag avbryta graviditeten för att "göra om och göra rätt" via klinik direkt efter och hopps att det gå lika smidigt, jag är ju uppenbarligen fertil, men man vet ju ALDRIG... eller ska jag se det som det mirakel det känns som???
-->Ska jag låta honom veta nu så han kan vara med och påverka eller ska jag vänta med att berätta till jag bestämt hur jag vill göra?
Självklart kan jag få missfall, och då får jag sörja det men inse att allt hade sin ordning i universum, men min vilsna känsla gäller mitt aktiva val jag måste fatta.
Förlåt min novell, vågar inte fråga närmsta familj pga de vet hur jag längtat så de kommer väga för med många tunga argument.