Smisk på bar rumpa som barnaga??

Ja, barn fick smisk på rumpan förr. Men då var inte det något sexuellt överhuvudtaget utan användes som en slags förnedring och inte i ett sexuellt syfte.

Det har blivit sexuellt laddat nu för tiden iom att någon idiot fick för sig att det skulle vara sådana scener i porren.

Men i grund och botten är det inget sexuellt, precis som bröst inte är något sexuellt men har, liksom smisk blivit sexuellt pga porren.

Det kan säkert vara olika från fall till fall. Böev själv smiskad som barn. Dels för att personen älskade att känna makt men ja, även en uppenbar sexuell frustration. Älskade ha mig naken över hens ben. O ju kåtare hen blev och skammen inom hen växte ju mer smisk fick jag. Va heller aldrig dålig som barn, alltså gjorde inga dumma saker utan fick smisk för minsta lilla. Glömt borsta tänderna, inte ville äta ärtorna osv osv.

I mitt fall så var det ett solklart fall utav sexuella tendenser samt psykisk ohälsa hos vederbörande och ett sätt att visa makt på när jag knäckte dens lögner.

Jag tror inte det var speciellt vanligt men det kan nog bero på när i tid man talar om. Jag tror att det härrör från den tiden då barn fick "smaka riset". Det var ju på rumpan man slog med ris och då fick nog ungarna dra ned byxorna. Att man sedan slutade med ris men kanske slog med handen, kan förstås en del då ha fortsatt göra på bar rumpa. 

Jag är född och uppvuxen i Sverige på 80-talet, med många många generationer bakåt som också är svenskfödda. Jag fick smisk på bara rumpan i flera år, och det var främst efter lagen om barnaga. Min mamma fick stryk på ett annat sätt under 50-60-talet, där var våldet inbyggt i vardagen, om hon pratade vid matbordet t ex fick närmsta person tillsägelse om att ge henne en smäll över munnen så hon skulle vara tyst om föräldrarna inte satt bredvid. När hon var hos tandläkaren fick hon smäll där om hon inte var tyst. I skolan slog lärarna barnen, vet inte om de använde hand eller rotting.

Varför slår man sitt barn? Tradition, vana, frustration, ilska, uppväxt och ffa brist på andra verktyg som förälder. Sånt man pratar om nu, LAB och bemöta med kärlek och allt möjligt, sånt fanns inte "förr". Det var väl först ett tag efter att barnaga förbjöds som man började prata om sånt, eftersom man nu inte hade tillgång till sin go-to-metod.

Smisk på rumpan är inget sexuellt när det kommer till barn, som #1 beskriver. Det #2 berättar om är en helt annan sak, det är ett sexuellt övergrepp och är verkligen helt skild från vanlig barnaga.

Kollar man på gamla Disney-filmer (dom här korta kalle anka/långben) så är barnaga vanligt förekommande. Då företrädesvis på rumpan med skärp, ris, hårborste eller liknande.

Nu är det tecknat och inte på riktigt. Men jag föreställer mig att det var okej och vanligt förekommande på den tiden. Annars hade dom ju knappast ritat in det på film så som dom gjort. I deras nyare produktioner förekommer det inte.

Rent praktiskt är rumpan är ju för övrigt en bra del att slå på om du nu ska slå någon utan att skada på riktigt. Säkert därför det har blivit rumpan.

Har själv inte blivit slagen och slår inte själv. Har andra metoder för att tillrättavisa.

Förnedring. Och som någon annan skrev det är la smidigt för den som slår(misshandlar).

På min mammas sida finns det en lång tradition om att inte aga sina barn även när det var tillåtet. Känner att den traditionen har gynnat alla oss i våran släkt och vi har ingen respekt för folk som slår/agar barn utan ser det som misshandel oavsett om det är/har varit lagligt i det landet eller inte. Och om man tycker aga är en vettig uppfostringsmetod så ska man inte ha barn.

Vet en kollega som ofta fick stryk av mattpiskan eller bältet på bar rumpa av sin far. Och detta var 90-talet. Fruktansvärt enligt mig.

Min kompis född 1979 kunde nog få smisk nån gång om året fram tills dess att han var sjuåtta år. Då skulle det va nåt riktigt allvarligt han han gjort. Det kunde kanske också nån gång va tomma hot, men jag minns en gång när kompisen var sju-åtta-nio år kanske, när hans pappa skickade honom i säng tidigt på kvällen, och jag fick gå hem! Hans pappa sa -Ikväll blir det smisk!

Så även om barnagan formellt förbjöds 1979 är min erfarenhet att den här och var levde kvar en bit in på åttiotalet som en okontroversiell kvarleva lite var stans. Det sågs nog inte som så olagligt om det var berättigat så att säga. Barnmisshandlare var sådana som slog sina barn dagligen eller ofta! Det var inte accepterat!

På nittiotalet hade det svängt över till att det inte var okej alls.

Jo jag vet en tjej som var född 79. Hon hade nån syrra som var född 77.

I deras familj var standarden att om de hade misskött sig under dagen så meddelade mamman att hon skulle informera pappan när han kom hem från jobbet. Så fick de gå och vänta och våndas hela dagen. När han kom hem sedan så väntade handflatan och knäet. Det pågick nog tills de var över tio. Det tror jag inte var helt dolt för omgivningen alls.

Så barnaga förkom även i svensk kultur ända fram tills för ca 30 år sedan som ett relativt accepterat inslag så länge det var diskret och måttligt och inte gick över gränsen..Hade nog i alla fall två klasskompisar på lågstadiet som berättade öppet för klassen och lärarinnan att de fick smäll hemma ibland.

Du är historielös.
Läser du på din historia kommer du få en helt annan bild som bygger på verkligheten. Vi pratar om samhällsnivå och inte din umgängeskrets.

Lagen som förbjöd barnaga föregicks av en lång, lång diskussion i samhället om barnaga. Redan 10 år innan lagen kom hade opinionen svängt till att det INTE var ok med barnaga. >Det gjordes massor av opinionsundersökningar under denna tid så man VET att det var så här.
När lagen äntligen kom var det en mycket liten andel av befolkningen som agade sina barn.

Så i praktiken var lagen tandlös för det finns alltid de som misshandlar oavsett lagen. En viktig aspek  med lagstiftning är att det är opinionsbildande.

Ett annat exempel på detta är pappaledigheten. I början av 1980-talet var ytterst få pappor hemma med sina barn. Därför började man prata om att lagstifta så att papporna tvingades vara hemma. Det var därför man införde de sk pappamånaderna.

Det var ett jäkla liv om det och motståndet var kompakt i början "Regeringen ska inte lägga sig i vårat privatliv". Min kusin beviljades inte pappaledigt från sitt jobb. Så otänkbart var det att pappor som ändå tog det ofta förlorade sina jobb.

Idag är läget helt annat och var det innan pappamånaderna blev lag.

Det är ofta så lagstiftning fungerar som sagt, även med barnaga.

Jag växte upp på 70-talet och det var inte norm med aga men det var inte ovanligt.
Jag och syrran fick stryk på bara baken över mammas och pappas knän ända upp i yngre tonåren. Skammen var nog nästan värre en smärtan som ändå var väldigt stor. Föräldrarna slog men det var barnen som skämdes, horribelt va?
Jag tror man själv behöver ha upplevt att ha blivit lagd över knät och fått trosorna neddragna för att förstå vad jag menar.