Varför vill du inte skaffa mer än 1-2 barn?

Just precis nu är pandemin min ursäkt. Även om jag var säker på vad jag ville så skulle jag inte utsätta mig för risken just nu. I övrigt går mina tankar ungefär så här:

Jag har svårt att hinna med livet som det är. Har ett krävande jobb som jag älskar och en ganska lång bit kvar att klättra i karriären innan jag kan slappna av. Vi har ett barn med asperger och ett yngre barn utan uppenbara diagnoser. Man vet aldrig vilket barn man får. Tänk om det tredje barnet får en svårare form av autism eller föds fysiskt sjukt? Hur skulle vi orka? Tänk om en av oss dör och den andra blir ensamstående med alla barn?

Dessutom har jag upplevt mina förlossningar som fruktansvärda trots att de varit helt okomplicerade, så hur skulle jag klara av en komplicerad och utdragen vaginal förlossning? Och att genomgå en stor operation med alla risker det innebär känns inte heller så lockande. Jag skulle antagligen, eftersom jag inte har någon irrationell förlossningsrädsla utan endast en rationell rädsla, behöva genomgå den privat, utomlands, och sen stanna kvar i landet tills dess att vi kan flyga hem. Det blir praktiskt jobbigt, för att inte tala om dyrt. Mycket besvär bara för att jag inte vill utsätta mig för risken att behöva uppleva värsta tänkbara smärta i något dygn eller att förlora

Samtidigt vore det helt fantastiskt med en trea. Kan jag välja min karriär och bekvämlighet framför all den glädje ett barn skulle innebära för oss föräldrar och för (det ena av) syskonen utan att ångra det om 10 eller 20 år? Förmodligen kommer jag att ångra det, men skaffar vi en trea kanske jag skulle gräma mig lika mycket över att vi inte skaffade en fyra? Någonstans måste man ju sätta gränsen.

Usch, jag vet inte.