Vi som startar ivf behandling 2021

Hej! Hakar gärna på i tråden om det är ok :) Det är en stor tröst att läsa om att det är fler som upplever det man själv gör, trots att man önskar att ingen skulle behöva genomgå det över huvud taget <3 

Lite bakgrund om min resa: Har försökt aktivt sedan maj 2019 (har kört oskyddat sen dec 2018). Har haft hyfsat regelbundna cykler mellan 28-38 dagar med någon enstaka utebliven period. Fick behandling med Letrozol jan-juli 2021 som gav äggblåsor men aldrig något plus. I somras på första besöket på IVF-kliniken kunde de se att jag har en chokladcysta på vänster äggstock, dvs endometrios. Det förklarar förmodligen varför det är svårt för mig att bli gravid (och varför jag har så mycket mensvärk). Efter långa köer till utredning och behandlingar fick vi nu i höstas äntligen påbörja IVF. 

Gjorde FET idag 29/11 med en 6-dagars blastocyst. Blaston är från vårt första IVF-försök (behandlingen gav två embryon). Det färska blev inget och jag kastas mellan hopp och förtvivlan om det ska gå den här gången eller ej. Jag tyckte redan efter några timmar att det kändes irriterat i livmodern, är det någon som varit med om liknande?

Vid insättningen fick vi höra från labbpersonalen att blaston inte hade tinat och överlevt helt. Vi blev helt ställda och undrade om det är sämre chans att lyckas när det är så. Men efter många följdfrågor svarade de att det fortfarande är 45 % chans att bli gravid med ett tinat embryo som blivit godkänt för återföring. De har visst något protokoll de följer för att godkänna eller förkasta upptinade embryon. Är det någon som hört om detta förut? 

Ledsen för romanen men efter år av läsande av trådar fanns det visst mycket att säga nu när jag vågade skriva :)

Tack Frida123! Vad tråkigt att du också har chokladcysta. Håller alla tummar för att det nu äntligen ska få vara er tur. Känner du av återföringen än så länge? Har du känt något tidigare gånger om jag får fråga?

Tack Diabella för välkomnandet. Men usch och fy vad tråkigt med sjukdom och så lång väntan. Jag kan ta lite smärta och obehag men väntan har jag väldigt svårt för. Hur typiskt att förkylningen ska slå till precis fel tid? Pust.

Frida123: Ok! Vad skönt att du ändå fått plus tidigare. Håller verkligen alla tummar att det ska gå den här gången.

Jag kände som något hugg typ som mensvärk förra gången redan på kvällen efter återföringen, det kom och gick under veckorna fram till testdagen. Den här gången känns det som att det är irriterat, typ lite molande. Kan man ha inflammation/känningar från endon som gör att det känns så? Usch, vad jag är nojig. Kan inte den här veckan bara vara över så att jag kan testa och få veta?

Har du fått att du ska testa 10/12? Jag har fått 11/12. Borde inte mensen komma 14 dagar efter ÄL om man inte är gravid efter FET?

Clemmentina: Jätteskönt att höra, det får mig att känna mig bättre till mods. Hur går det för dig?

Tack för peppen <3

Vad spännande! Ser fram emot att följa :) Hoppfullt att få pröva annat upplägg.

Jag kände ingenting. Inte mer än en känsla av att en UVI skulle kunna vara på g. Och så känner jag typ alltid inför ÄL. Gissar att det beror på endometriosen. Jag var sååå orolig inför UL att inget skulle ha hänt men det var lagom många äggblåsor på g :) Jag hade typ förberett mig på att må kass med humörsvängningar och svullen mage men det blev inget. Däremot mådde jag väldigt dåligt när blödningen kom efter att det färska inte tagit sig. Gissar att hormonerna störtdök samtidigt som det såklart var väldigt tungt att inte ha lyckats.

Grattis!! Det är rimligt att tänka igenom värsta scenariot men man får inte fastna och grubbla i det, det mår man inte bra av över tid <3 Att hela tiden behöva pendla mellan hopp och förtvivlan, det är så tufft. Förstår att du är rädd men om det går så tror jag att det är bra att också försöka andas ut och njuta av delsegern en stund. Man vet aldrig vad som kommer hända men just nu har ni ju fått ett mycket bra besked!

Åh vad skönt att det gått så bra och att det nu är på plats! Håller alla tummar!

Bmört: Grattis! Vad fint att det gav sig efter pausen!

Always choklad: Skönt att det verkar ha varit sköra slemhinnor som var boven i dramat och inget annat. Fattar att du vill hålla dig neutral. Håller alla tummar!

Hur går det för alla ruvare? Några symptom eller känningar? Jag har inte känt något de senaste 2-3 dagarna men idag har jag känt lite stickningar och nu under kvällen molande, som svag mensvärk? Om det inte varit FET hade jag förväntat mig mens på ons 8/12. Brukar känna av en del mensvärk ungefär så här många dagar före bm så vågar inte hoppas något? Tror ni jag kan ta ett testa tidigt på tis 7/12 eller är det bara onödigt?

Jättetråkigt att höra Dibella <3

Tyvärr är det samma för mig, det blev inget den här gången heller. Har haft som mensvärk i några dagar nu. I söndags rosa flytning. I måndags lite brun flytning och likadant igår. Tog ett testa tidigt imorse - helt blankt. En timme senare kom mensen. Jag hör vad ni säger kring all oro med mf men jag skulle så gärna ens vilja plussa en endaste gång. Jag är så ledsen och besviken.

Grattis Frida123!!

Jag önskar er som plussat stort lycka till och håller alla tummar för er! Mer än så kan jag inte bidra med är jag rädd, för jag har aldrig plussat och därför ?sluppit? mf hittills.

Längtar så efter ett första plus. Tyvärr är det väntetider för ny behandling. Jag har varit sjuk hemma från jobbet idag. Jag kan inte koncentrera mig och få något gjort när jag är så sorgsen och ledsen som jag varit idag. Nu så här på kvällen känns det äntligen lite lättare men fortfarande sååå bittert att behöva vänta till mars på nytt försök. Har ni några tips på hur man får tiden att gå? Jag funderar på att gå ?all-in? i jobbet men är lite rädd för det då jag gick in i väggen för några år sen?

Sen undrar jag också om någon har några bra överlevnadsstrategier för att stå ut i situationer där det dyker upp gravidmagar och bebisar? Jag blir avundsjuk och mår pyton varje gång? Hur lär man sig stå ut med känslan, eller finns det något man kan göra för att det ska gå över/kännas lättare?

Tack stödet och för tipsen <3

Tack Frida123 <3 Det känns lättare idag. Som du skriver så hjälpte det verkligen att få sörja ordentligt, att få vara ledsen och frustrerad. Det kommer komma dåliga och bra dagar och jag ska försöka att ta dem som de kommer och ta hand om mig.

Det som jag tror gör mig mest upprörd och arg är att väntetiderna är så långa. Det finns ingen medicinsk evidens på att man ska vänta 3 månader mellan varje behandling. Det är bara pga vårdköer som jag, och många andra, behöver vänta. Det gör mig vansinnig. Hur kan det vara ok att jag och andra som också köar ska må så här dåligt längre tid än nödvändigt? Och jag totalt exploderar när jag hör att det finns kliniker utan någon kö i mitt landsting/region, men som inte är upphandlade som landstingets/regions leverantör. Jag tror att jag ska ringa runt till andra landsting imorgon för att höra vad de har för väntetider och avtal. Ska också försöka nå hälso- och sjukvårdspolitikern igen som inte svarade när jag ringde igår. Oj, nu blev jag visst väldigt upprörd igen. Pust. Ska försöka lugna ner mig igen så jag kan sova.

Håller alla tummar för er som ruvar!

Tack IVF2021 och senapp för tips och erfarenheter. Tröstande att höra. Så här i efterhand ångrar jag att jag vände mig till regionen och inte gick privat direkt. Det låter som en helt annan värld!

Jag har ganska oregelbunden cykel så jag fick ändå första lediga tid för nästa behandling, tyvärr är den först v10. Dvs väntetid på 13 veckor. Men, eftersom min cykel är just oregelbunden finns ingen garanti för att det kommer bli v10, det beror på när min blödning kommer och när det finns ledig tid. Det gör mig väldigt stressad att min fasta punkt att sikta på och planera efter inte alls är särskilt fast. Jag ska prata med min läkare i mellandagarna, jag fick en snabb tid, vilket innebar 3 veckor efter min förfrågan om läkarbesök när FET:en inte blev något. 3 veckor för att få ställa sina medicinska frågor känns som en evighet. Ska bland annat höra om vi kan göra något för att få min cykel mer förutsägbar och igen fråga om nästa steg. Har ännu inte hört vad de ordinerat, om de ens har funderat över det än.

Jag upplever att det är hjälpsamt för mig att få skriva av mig här, även om jag låter gnällig. Kram på er