TillJenzia, jag är gärna med i ny tråd-?vi som blivit gravida genom IVF?. Någon hade frågat mig tidigare om jag ändå fick återföra trots överstimulering. Jag fick coasta (coasting), man slutar med injektioner och rider på vågen av hormoner i avvaktan på att nivån på östrogen går ner. Jag låg på 16000,efter tre dagar 30000!efter ytterligare tre dagar 18000. Jag hade inga allvarliga symptom, men gick upp 3kg, på tre dagar.
Jag ger mig in i denna tråd igen då jag varit gravid genom IVF, fick redan på i vecka 8 att embryot stannat av i utvecklingen, fått sk tyst missfall. Dvs kroppen har inte uppfattat det ännu och ingen blödning har kommit. Var på kvinnokliniken för ett vul som konstaterade samma sak, men de ville inte starta igång en abort då utan vänta en vecka. Så ska dit på fredag för medicinsk abort. Jobbigt, varit ledsen ett tag men det blir lite bättre för varje dag som går. Ja, på fredag och dagarna framåt kommer inte vara så trevliga då. Gjort mitt 3 ivf. Är 41 år så känner mig stressad. Men vi har två blastocyster i frysen så jag får hoppas på dom. Kan dock inte starta igång förrens blödningen från missfallet upphört och efter nästa mens, så förhoppningsvis i början av augusti. Hopp, förtvivlan, glädje, sorg, väntan och väntan. Ni i den här tråden vet hur det är. Kämpa på!
Till Anna84: ja, det var mitt första plus och första missfall. Jättehemskt. Gud, vad ni har kämpat, man ska inte ge sig och se, nu har det lyckats för er med!! GRATTIS! Underbar känsla. Försök och slappna av. Jättesvårt, jag vet. Man kan inte påverka utgången. Men, ?so far so good?, för dig/er, eller hur! Även om det kan misslyckas så kan det även gå hur bra som helst! Och en stor framgång är faktiskt att man lyckats bli gravid!! Är det någon som tagit cytotec? Är nervös. Jobbigt att kroppen tror att man är gravid när man inte är det.
Gjorde min missfallsbehandling förra helgen-aj! Det blev morfin. Blödde mycket men inte jätte mycket. Förstår att det är olika för alla. Men jag är rädd för att jag inte aborterat klart. Så som tur är får jag komma på ett vul på tisdag för att kolla upp detta. Jag måste fråga er som haft tyst missfall, och skulle göra FET därefter. Väntade ni 1 eller 2 mens emellan. Min läkare säger på 2:a mensen. Vad har ni hört?
Hej, svårt att svara på. Ta ett digitalt clearblue test! När jag testade på själva testdagen så var mitt lite svagt, så jag tog ett clearblue test som visade sig gravid 2-3 v! Tyvärr blev det sen missfall men det är en annan historia. Din testdag är egentligen inte ännu eller hur. Så om du ser ett svagt streck så tycker jag ändå att det verkar lovande!!
Grattis till er clemmentina! Ja, vi har alla våra milstolpar, halvstolpar eller vad man nu säger. Jag blev ju gravid-jippi, fick tyst missfall i juni, usch,men missfallsbehandling har gått bra, om man kan uttrycka det så. Nu tillbaka i ett vänta-jätte-länge-läge, väntan på att mensen ska komma igång efter missfallet, första eller andra beroende på semesterstängningar på privata kliniker. Sedan insättning av FET, om de klarar upptining och om allt ser ok ut. Så lustigt det där, man hoppas på att mensen ska komma, sen hoppas man givetvis absolut inte att mensen ska komma. För min del gäller, får jag mens tidigast 30/7, då kör vi på den mensen, kommer mensen tidigare än så, ja då blir det mens Nr 2. Detta pga semesterstängning. Nu har jag fått grönt ljus för Fragmin och embryo glue! Känns bra!
Är det någon här som testat Fragmin och embryo glue? Erfarenheter? Hört dock att Fragmin ska göra väldigt ont att ta. Aj
Jaha, så ännu mer segdraget pga covid-19. Då jag tagit första dosen behöver jag först ta andra dosen + att det ska ha gått en vecka därefter innan start. Inte hela världen givetvis men känns som allt fördröjs hela tiden. Ni förstår känslan. Den eviga väntan
Till Inalina: Tack snälla! Vad fint skrivet av dig! Fragmin är mer på test. Fick Trombyl förra gången (jag efterfrågade), vilket jag själv tror var en orsak till att ägget fastnade. De tyckte i så fall att Fragmin var bättre för mig denna gång. Varför kommer jag inte ihåg, ha ha. De kommer prata mer om det på ultraljudet i augusti, så vi får se då. Ja, det har varit mörka, gråa och ljusa dagar men just nu är jag nog i ett läge där jag ändå är stolt över mig själv (och partner givetvis ) hur mycket vi fortsätter att kämpa. Kanske jag tänker mest på oss tjejer, för det är vi som får utstå mest ändå. Hur vi kämpar, lyckas, inte lyckas, men ändå tar oss upp igen, och försöker, i den mån vi själva orkar. Jag är stolt över min resa och blir stolt/rörd över alla andra, när jag läser er resa.
Hur gick det med blodprovet Clemmentina?