fru otrogen?

Anonym (sådär)

Tue 29 Dec 2020 16:32
48 svar

Citera Återställ Anmäl

fru otrogen?

Anonym (gift man111) skrev 2020-12-28 17:26:18 följande:
Såg för något år sen att min fur skrev förtiga meddelande med en man. Han skulle kolla på solnedgång och sa hon kunde med. Äta på restaurang med henne m.m. Tog upp det med henne då blev hon upprörd och sa de aldrig träffades. Jag tror de aldrig träffades. Hon raderade honom.
Nu har de tagit kontakt igen och skriver flörtiga meddelande. Såg hon kört o kollat var han bor. De har träffats på hennes jobb. Skrivit om att ta promenader. Hon har varit hemma hos honom. Helt plötsligt ska hon ut och promenera varje kväll. Jag får inte kolla i hennes mobil. Har den med sig överallt. Lägger aldrig ifrån sig den.

Inte tagit upp det med henne än.
Är hon otrogen? eller de är bara vänner?

1) Ja hon är redan otrogen, hon går ju bakom din rygg med en annan man. Så istället för att fundera över om de träffats eller inte (vilket de förmodligen gjort) så borde du istället fundera över om du vill leva med en kvinna som går bakom din rygg. sviker och ljuger för dig.

2) Otrogna människor ljuger ALLTID, det har hon ju redan gjort genom att gå bakom din rygg och dessutom fortsatt ha kontakt med honom trotts att hon sagt att hon skulle sluta. Så det där med att de inte träffats är förmodligen lögn det med.

3) Eftersom otrogna människor ALLTID ljuger så är det lönlöäst att "fråga henne" som någon föreslagit. Det enda som kommer hända är att du får en rad lögner till svar och kommer inte komma närmare sanningen. Vill du veta sanningen kommer du få luska fram den.

4) Tyvärr konfronterade du henne utan bevis. Stort misstag. Nu vet hon att du misstänker och kommer vara försiktigare och det kommer bli svårare för dig att få reda på sanningen. Gör inte det misstaget igen.
Anonym (sådär)

Mon 4 Jan 2021 14:35

#20

Citera Återställ Anmäl

Anonym (gift man111) skrev 2020-12-30 09:32:14 följande:
Hon har bara sagt en gång att hon är vän med honom på Facebook. Där de håller kontakt.
Och som sagt, säger hon en gång så betyder det 20 ggr.

Sluta vara naiv. Du vet ju redan att hon gått bakom ryggen på dig, och du vet att hon håller kontakten med honom trotts att hon sagt att hon skulle sluta med det. Dvs du vet att hon ljuger och inte går att lita på. Men ändå tror du att "en gång" stämmer bara för att hon säger det? Hur får du ihop det där?
Anonym (sådär)

Mon 4 Jan 2021 14:53

#21

Citera Återställ Anmäl

Anonym (gift man111) skrev 2021-01-04 14:11:22 följande:
ska jag förlåta henne?
Vi har barn

Det kan bara du veta och för att veta det behöver ju du veta exakt vad det är du ska förlåta och det vet du ju inte i dagsläget. Är det en gång eller 10 ggr, har de bara snackat eller har de knullat oxå?

Men vad du än väljer så ska du ALDRIG, ALDRIG förlåta henne ovillkorligt och utan motprestation. Dvs du ser det från fel håll, du ser det som att det är upp till dig att förlåta henne när det egentligen borde vara hon som försöker göra allt för att återställa skadorna hon gjort och övertyga dig om att ge ert förhållande en andra chans. Ert förhållandes framtid ska inte hänga på om du kan förlåta allt hon gör. Det ska avgöras om HON kan övertyga dig om att det finns anledning för dig att stanna. Dvs det är HON som ska bevisa för dig att det hon säger stämmer (med bevis, inte bara hennes ord). Och i dagsläget gör hon ju inte det för det hon gör är raka motsatsen. hon kläcker ur sig toma ord men fortsätter och fortsätter ha kontakt med honom bakom din rygg och ljuger för dig om att hon slutat med det.

Att bara förlåta allt utan krav på att hon dels ska sluta gå bakom din rygg och ljuga för dig och bara förlita dig på att allt hon säger är sant utan att hon behöver bevisa det för dig är hål i huvudet och totalt meningslöst för ditt förtroende för henne kommer ALDRIG läka så länge hon inte kan bevisa för dig att hon går att lita på. Dessutom skickar det helt fel signaler till henne för det du då visar är att du accepterar att hon ljuger och går bakom din rygg och att hon inte behöver vara delaktig i att återställa förtroendet i ert förhållande utan det ska bara du göra själv.
Anonym (sådär)

Mon 4 Jan 2021 15:02

#22

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Anonym) skrev 2021-01-04 14:18:45 följande:
För barnens skull tycker jag ni skulle försöka med parterapi. Inga barn mår "bra" av en skilsmässa så kan man undvika det är det ju värt att försöka.
Ingen terapi i världen kommer fungera så länge hon inte kan vara ärlig och lägga ALLA korten på bordet.

Så länge hon fortsätter ljuga och gå bakom hans rygg i tron om att han inte vet om hennes hemliga liv och ha två parallella förhållanden med både TS och den andra snubben så är terapi meningslöst. En förutsättning för terapi är att man kan vara ärlig och problemen läggs fram i sin helhet. Annars sitter hon bara där och låtsas vilja rädda relationen samtidigt som hon gör något helt annat i smyg. Det blir ett totalt meningslöst spel för gallerierna.
Anonym (sådär)

Fri 8 Jan 2021 13:09

#31

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kloka erfarenheter) skrev 2021-01-08 12:15:41 följande:
Parterapi, även enskild terapi, är utmärkt råd.

Föräldrarna måste inte nödvändigtvis förbli olyckliga. De flesta par finner vägar att klara av en otrohet och gå vidare. Många kan komma över, gå vidare och vara lyckliga efter otrohet.

Men enligt mig ställer det höga krav och det måste finnas goda förutsättningar om det ska vara möjligt.
Parterapi och egen terapi är ju jättebra... men hur ser det ut i praktiken?

Hur ofta är den som varit otrogen benägen att gå på egen terapi?
I 9 av 10 fall sitter personen och ljuger om sin otrohet och gör sitt bästa för att få den att framstå så oskyldig som möjligt. Sanningen måste oftast dras fram en liten bit åt gången. 6 månaders intensivt knullande blir... "vi kysstes bara"... sen överbevisas det och då blir det.... "ok vi knullade, men bara en gång"... sen överbevisas det med och då blir det... "ok, vi knullade flera ggr, men då var bara halva inne och det var hemskt"...och så kan det hålla på....

Och när man väl fått fram så många pusselbitar man kan så börjar ursäkterna och bortförklaringarna där man lägger skulden på förhållande och menar att man var otrogen för att man var så oerhört olycklig i förhållandet (fast man glömde bara nämna det för sin partner). Allt var bara ett desperat skrik på hjälp i sin oerhörda desperation, snyft snyft.

Vad är poängen med att öht gå i parterapi med någon som dels inte kan vara ärlig med sin otrohet och inte kan stå för det utan att skylla ifrån sig? Förtjänar en person som ljuger och skyller ifrån sig öht en andra chans? Är det ens klokt att ge en sån person en andra chans?

Det bli lite motsägelsefullt när du dels propagerar för att man alltid ska försöka ge det en andra chans för barnens skull samtidigt som du skriver att det måste finnas goda förutsättningar. Det är ju inte alltid det finns goda förutsättningar. Och då kan man ju heller inte alltid säga att man alltid ska försöka ge det en andra chans för barnens skull. Då blir det något i still med att man ska försöka ge det en andra chans för barnens skull OM det finns goda förutsättningar i annat fall bör man hellre avsluta förhållandet. Och i så fall blir ju frågan om vad "goda förutsättningar" är väldigt relevant.

Vad är "goda förutsättningar" enligt dig?
Anonym (sådär)

Fri 8 Jan 2021 13:11

#32

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kloka erfarenheter) skrev 2021-01-08 10:41:10 följande:
Ett råd som alltid gäller för alla som misstänker otrohet:
Konfrontera ALDRIG innan du har skaffat dig full information.

Det har skrivits tidigare här på FL att ett rejält mått av detektivarbete är påkallat. Det kan vara svårt och obehagligt, kanske tom klandervärt, att vara detektiv och spionera på sin partner, men hon har genom sitt handlande försatt dig i en situation där du är tvingad för att du själv ska kunna känna till vilka fakta som föreligger. Det är helt enkelt nödvändigt och som bekant har nöden ingen lag.

Man är tyvärr tvungen att gå så långt som möjligt för att själv se till att man har all tillgänglig information.
Vid konfrontation måste man alltid utgå från att motparten kommer att förneka och ljuga.
Tänk på att varje försök att konfrontera eller att "tvinga" fram sanningen gör att motparten övas i att ljuga ännu mera, finna nya vinklingar i sina lögner, och sätter sig själv allt djupare i en situation som bara gör det svårare och svårare att någonsin kunna ändra sig för att till slut erkänna, gå tvärtemot sig själv och berätta sanningen. Det blir helt enkelt omöjligt att få fram hela sanningen.
Därför måste man själv ha all tillgänglig information innan man konfronterar.

Ja, hon har varit och är otrogen.
Med allra största sannolikhet också fysiskt, alltså sexuellt.
När det gäller otrohet kan man tyvärr utgår från att sanningen alltid värre än man kan ana. Ofta mycket värre.

Ska man förlåta?
Måste man förlåta för att gå vidare?
Vill du gå vidare? Vill ni gå vidare?
Om du vill gå vidare så är det ändå allra viktigast vad din otrogna fru vill. Den otrogna måste ha den allra starkaste viljan, måste känna den allra djupaste kärlek, vara beredd lägga sig helt platt, visa extremt stark vilja och handlingskraft att gå vidare. Ha en äkta och stark vilja helt och fullt ändra på allt och framförallt att ändra på sig själv.
Vid otrohet handlar det nästan alltid om att den otrogna har några egna personliga problem. Om man inte kommer till rätta med dessa, om man inte ändrar på de viktigaste förutsättningarna, utan allt i stort kommer vara lika som tidigare, så kommer självfallet utfallet att bli lika igen. Alltså upprepad otrohet.

De flesta otrogna vill försöka skylla sin otrohet på sin partner eller på något annat.
Det har ofta beskrivits, även här på FL, att det är särskilt utmärkande för otrogna kvinnor att skylla på sin partner.
Om din fru kommer visa sig sakna förmåga att ta eget ansvar för sitt eget beslut att vara otrogen så finns nog tyvärr inga förutsättningar att gå vidare.

Men det har också visats, och skrivits i många trådar på FL och många forum, att de flesta par faktiskt klarar av att gå vidare efter en otrohet.
Enligt mig är det alltså i så fall en grundförutsättning att den otrogna verkligen har en extremt stark vilja och drivkraft att reparera förhållandet.
Mitt allra viktigaste råd är att alltid ta professionell hjälp när det är fråga om otrohet.
Den som blivit sviken kan få mycket god hjälp att komma över sveket.
Den som varit otrogen behöver hjälp att lösa sina bakomliggande problem och skapa förutsättningar att det inte ska upprepas, oavsett om man väljer gå vidare eller om det blir med en ny partner.
Förhållandet behöver mycket god och professionell hjälp, även om man ska avsluta men framförallt om man ömsesidigt vill försöka gå vidare.

Jag beklagar verkligen och lider med dig. Jag vet och förstår att du befinner dig i en mycket svår situation i livet.

Bra skrivet!
Anonym (sådär)

Fri 8 Jan 2021 13:13

#33

Citera Återställ Anmäl

Anonym (gift man111) skrev 2021-01-08 09:33:13 följande:
Hon är ofta ute med en vän, tror hon träffar honom då. Tänkte ta hon på bar gärning

Bra idé, det är ingen idé att konfrontera utan bevis.
Ha is i magen, samla på dig så mycket bevis du kan SEN konfronterar du.
Anonym (sådär)

Wed 20 Jan 2021 14:51

#39

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kloka erfarenheter) skrev 2021-01-20 11:31:10 följande:
Återigen visar det sig att man aldrig ska konfrontera, aldrig ska ta upp det med sin partner, innan man själv har gjort allt som står i ens makt att finna så säker information som det bara är möjligt.

Att ta upp det och diskutera det gör bara att hon förnekar och upprepar sina förnekelser, sannolikt även förnekar för sig själv.
Förnekelsen stärks allt mera för varje gång hon förnekar, hon tränas allt mera i att ljuga och förneka. Ofta till den grad att hon själv mer eller mindre tror på sina förnekelser.
På detta sätt blir det allt svårare, mycket svårare, att sedan få fram sanningen. Det blir mycket svårt för den som upprepat förnekar, särskilt när hon förnekar allt inför sig själv, att sedan ändra sin version till att erkänna och till att ändra förnekelsen till ett erkännande.
Att någonsin få fram hela sanningen blir nog i princip omöjligt.

Jag lider med dig och det är tråkigt behöva säga det men utifrån det du beskriver så är nog risken tyvärr stor att sanningen kan vara värre än dina värsta farhågor.
Om din beskrivning är någorlunda objektiv så brukar det i sådana här fall alltid vara värre och ha gått längre än vad man vill och kan tro. Tyvärr.
Men jag hoppas givetvis att jag har fel.
Håller med, stämmer bra med mina erfarenheter.

När man väl hamnat i förnekelsekarusellen så blir det mer eller mindre omöjligt att få fram sanningen. Det är en oerhört destruktiv och tärande jakt på pusselbitar som i slutändan sällan leder till något konstruktivt.

I slutändan får man inse att man aldrig kommer få fram sanningen och ta ett beslut ifrån det lilla man lyckats pussla ihop. Lång senare i sin egen process inser man att man egentligen hade allt man behövde för att ta ett beslut men man var så fokuserad och besatt av att få fram sanningen att man inte såg skogen för alla träden. För egentligen är ju själva förnekelsen och oförmågan att ta ansvar för sin otrohet genom att mörka sanningen och vägra lägga alla korten på bordet ett klart tecken på att man inte kommer komma någonvart.

1) För att öht kunna förlåta måste man ju veta vad det är man ska förlåta, dvs magnituden av sveket

2) För att öht kunna börja återuppbygga förtroendet så måste man ju kunna se ärlighet och goodwill från den som varit otrogen och det blir ju omöjligt så länge personen ljuger, förnekar och vägrar ta ansvar fullt ut

3) För att öht kunna gå vidare och diskutera brister och eventuellt missnöje man haft i förhållandet som kan ha bidragit till otroheten så måste man ju först kunna bearbeta och försonas kring själva otroheten.

Den som varit otrogen vill ofta hoppa över steg 1 och 2 och hoppa direkt till steg 3 så man kan skylla allt på förhållandet och sin partner (om du hade bekräftat mig mer så hade jag aldrig varit otrogen, typ) för att slippa ta ansvar för sitt agerande.
Anonym (sådär)

Wed 20 Jan 2021 16:06

#40

Citera Återställ Anmäl

Anonym (BT) skrev 2021-01-20 10:37:28 följande:
Tja, vi gick ju på paterapi ett par gånger, mest tillsammans men vi hade även enskilda samtal. Min fru hade ju redan intalat sig själv att hennes otrohet var mitt fel, och hon lyckades även intala terapeuten samma sak. De gaddade ihop sig mot mig, så jag som blivit bedragen fick alltså höra från två personer vilken dålig människa jag var och hur synd det var om min fru.

Det tog mig flera år att komma över den "terapin".

Vad jag lärt mig är att otrogna fabricerar upp en bild av den som bedras som den onde, allt för att rättfärdiga otroheten. Detta sker omedvetet - för att skydda mot dåligt samvete för den skadan man gör. "Det var ju mig det är synd om, hade h*n inte varit så hemsk hade jag aldrig varit otrogen".

Nu, ett antal år senare, har hon inte alls längre den uppfattningen av mig som hon hade då, hon verkar helt ha glömt allt hon då trodde på.
Jag tror inte att kvinnor är de enda som fabricerar upp en bild av sig själva som offer, det är något alla människor med skuld/skam känslor gör. Dels är det en del av försvarsmekanismerna för att skydda sin självbild. Man vill inte se sig själv som en svikare, lögnare, egoist, etc... därför gör man om verkligheten och framställer sig själv som ett offer så att allt man gjort egentligen varit "nödvändigt" och att man haft "goda anledningar" till det. Och dels är det en taktik för att slippa ta ansvar för det man gjort genom att anspela på sin omgivnings empati och mildra omgivningens reaktioner. Det är något man tex ofta ser hos småbarn, där de gråter och tycker synd om sig själva efter att ha gjort något dumt för att få tröst istället för banning. Och tyvärr verkar det inte vara någon större skillnad hos många vuxna oavsett kön. Samma beteende och syfte som hos barn fast med vuxna argument.

Skillnaden mellan kvinnor och män är nog mest att det beteendet är mer accepterat av omgivningen hos kvinnor än hos män. Där kvinnor oftare får medhåll och sympatier av andra när de framställer sig själv som offer. Dels kanske för att myten om att otrohet alltid beror på brister i förhållandet verkar vara ganska utbredd och iom det så lägger man ju en del av ansvaret för personens agerande på förhållandet och delvist på den man bedragit vilket får en normaliserande effekt på förnekelsen. Och dels för att samhället generellt sett ofta ser på kvinnlig aggression mot män som ett svar på att han varit dum mot henne först. Om en man slår en kvinna så är han helt enkelt ett svin, punkt slut. Om en kvinna slår en man så beror det på att han gjort något mot henne först.

Jag såg exakt samma beteende och samma respons från hos min dåvarande fru när hon var otrogen. Någon terapi blev aldrig aktuellt då hon fortsatte vara otrogen vilket gjorde det omöjligt att rädda förhållandet. Hur hon ser på det idag har jag ingen aning om och bryr mig heller inte längre om eftersom vi är skilda sen länge och lever båda i nya förhållanden. Men om jag ska gissa så gissar jag att hon fortfarande ser sig själv som offret i dramat och upprätthåller sin bubbla av självlögner för att slippa konfrontera sig själv kring sitt beteende. Fanns/finns ju ingen direkt anledning för henne att konfrontera sig själv då vi skilde oss och alla hennes självlögner och förnekelse accepterades rakt av hennes vänner, familj och bekanta.
Anonym (sådär)

Thu 21 Jan 2021 15:37

#43

Citera Återställ Anmäl

Anonym (gift man111) skrev 2021-01-21 15:08:00 följande:
Tycker det är konstigt. När vi pratat om det, verkar hon inte ha dåligt samvete. Säger bara de skrivit med varandra. Så frågade jag på skoj om jag fick ha sex med någon annan. Så sa hon det gick bra.

Vad för slags bevis är det du väntar på, vad tycker du är tillräckligt?

Vill du hitta ett meddelande där det står i klartext "tack för senaste knullet, ser fram emot nästa"?

Vill du komma på dem på bar gärning nakna i sängen med hela kuken inne?
Jag menar är inte hela inne så har de ju kanske bara legat och pratat och blivit så varma att de var tvungna att ta ta av sig?

Vill du att din fru ska falla ner gråtandes på knä och erkänna allt?

Du fattar väl att inget av detta någonsin kommer ske?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden fru otrogen?

fru otrogen?

INNEHÅLL