Pope Joan II skrev 2021-01-03 21:27:08 följande:
Jag tycker att min mans ex-fru är helt fantastisk och lyckad på alla de sätt. Men jag känner mig inte vare sig svartsjuk eller avundsjuk på henne för det, jag är vad jag ville bli och har åstadkommit vad jag ville. Det gjorde jag och det uppnådde jag utan att det hade något alls med henne att göra och tvärtom. Vår gemensamma nämnare är månne hennes tidigare och min nuvarande man men allt annat är förstås vår egen bedrift på varsitt håll-
Förstår ... mitt problem är nog att det som har definierat mig som person tidigare, det jag själv tänkt som mina styrkor som människa, som jag brunnit för, presterar eller skapar hon mycket bättre i. Detkänns lite trist gentemot min man, som i ärlighetens namn råkat klanta sig i bland utan mening,...som tex förra veckan då jag var glad för att jag lyckats med en svår yogaställning. Då drog han ngn parallell om att han sett exet göra denna ställning, och det var ju längesedan, och att hon nu utbildar sig till yogalärare. Sådana saker händer ibland, jag får liksom aldrig vara bra särskilt länge oavsett om min man råkat kläcka ngt eller om jag upptäckt ngt själv....