Vad händer på psyk?
Blev hämtad i skogen av polisen och inlagd på PIVA för en drös år sedan (hade dessförinnan haft någon liten kontakt med psykakuten ett par, tre gånger när det inte funkade längre).
Totalt meningslöst. Man trodde att de skulle åtminstone försöka göra något för att hjälpa en med situationen, men jag blev bara inlagd på "observation". Detta innebar alltså läsning av deras gamla dåliga tidningar hela dagarna, medan man lyssnade på rumsgrannarnas skrik och små "anfall" och märkliga ideer, samt "kontroll av läget" genom att prata med läkarna om vad man tyckte om situationen lite då och då. Jag var den enda som var frivilligt inlagd och kände mig lite som Jack Nicholson i Gökboet. Brutal tristess, såklart. Samt ett jävla tjat om att sova. Om man inte tvärslocknade exakt när de sa så, därför att man helt enkelt inte hade de rutinerna/dygnsrytmen, så var det ett jäkla hallå om att "ska du ändå inte ha mediciner så du somnar ...?". Hela tiden. För mig var det helt naturligt att somna ett par timmar senare, bara. Mediciner var sjukt onödigt. Man fick helt enkelt till slut låtsas sova när man hörde att de var på väg att öppna dörren.
När jag (till läkarna vid nämnda kontroll-tillfälle) förklarade att jag ansåg att ingenting liksom hände, så svarade de att jag låg där för observation och att de tyckte jag skulle göra det ett par dagar till. När jag då hintade om att det var meningslöst och att jag kanske skulle fundera på att dra därifrån, förklarade de bara att de då hade medel att ändra min frivilliga inskrivning till tvång ... Jahaja. Meninglöst och hyckleri på samma gång, då.
Så jag låg där och glodde i några dagar, blev sedan utsläppt med "ta nu hand om dig" (ganska god stämning ändå, men som sagt helt onödigt).
Absolut inte värt någonting, för min del.