Grapefrukt89

Sat 30 Jan 2021 09:29

791 svar

BIM Februari 2021 - första barnet

Here we go again! Kommer in från januaritråden...

Hoppas på mång pluss denna månad! <3

KNAS, 3/2, 31 år (7:e försöket)

paperlanterns, 3/2, 32 år i feb, (2:a försöket)

Carina82, 4/2, 38 år (4:e försöket)

Tekvinnan, 5/2 28 år (8:e försöket)

josefinbet, 5/2, 29 år, (3 försöket)

Sockerplanta, 5/2, 26 år (5:e försöket)

Mellowjello 6/2, (7:e försöket)

NAJAO 6/2, 26 år, (4:e försöket)

Emlan93 7/2, 27 år (4:e försöket)

Violetflame 7/2, 32 år (första försöket)

MsTintin 8/2 28 år (10:e försöket)

Bananmilkshake, 8/2, 35 år (5:e försöket, två ma)

Mizzi26,?/2 (4:e försöket)

Ericky, 10/2, 33 år (7:e försöket)

Soff 10/2, 33 år (10:e försöket)

Link92, 10/2, 28 år (19:e försöket)

Snelponnyhest 10/2 21 år, (tredje försöket + endometrios)

Disa2021 ca 10/2, 28 år (2:a försöket)

Neongirl 11/2, 38 år (4:e försöket, ett missfall)

Sellerin 12/2, 32 år (5:e försöket)

BoringBrick92, 13/2. 28 år (4:e försöket)

Micaelaaa, 13/2 25 år (7:e försöket)

Snäckan92, 14/2, 28 år (3e/4e försöket)

Vickan31, 14/2, 31 år (8:e försöket)

Molybden, 14/2, 26 år (8:e försöket)

Lnes3494, 15/2, 30 år (2:a försöket)

Msofie, 15/2, 25 år (12e försöket)

Mirabilis, 16/2, 32 år, (7:e försöket)

Stickling, 18/2, 33 år (8:e försöket)

iloverooti , 20/2 , 31 år , tredje försöket

Sleipnir, 20/2, 27 år, (3:e försöket)

Ellilor, 21/2, 29 år (6:e försöket)

Annne29, 22/2, 29 år, (10:e försöket)

Saora, 23/2, 31 år, (7:e försöket)

Rumpelstiltskin, 24/2 (6:e försöket)

Ninaaa1, ca 24/2, 24 år, (13:e försöket)

FilippaBark, ca 25/2, 33 år, (7 försöket)

Grapefrukt89 25/2, 31 år, (5:e försöket)

Msofia91, 26/2, 29år (7:e/8:e försöket)

VirrePirre06, 26/2, 29år (4:e försöket)

zelling, 11/2, 32 år, (11:e försöket)

Grapefrukt89

Sat 30 Jan 2021 09:55

#272

Carina82 skrev 2021-01-29 21:27:35 följande:

Så konstigt känsla att vara både glad och ledsen på en gång. Pratade med en vän idag, hon berättade att hon är gravid. Lika gammal som jag och det gick visst på FÖRSTA försöket. Agh! Vet inte var jag vill komma med det här meddelandet men tror ni förstår mina känslor så vill bara skriva av mig <3

Förstår verkligEN känslan! När man har valt att försöka så påmmins man ju också om hur stor ens längtan är. Vissa blir gravida så otroligt lätt trots oddsen! Har en vän till oss (samma ålder som mig, 31) som trots ganska betydande fysiska svårigheter fick en tös på ANDRA försöket... I sådana situationer har jag i min egna process direkt tänkt att det är fel på mig nu när jag är inne på 5e försöket. Men sedan har jag en bekant som kämpade i 2 år och ingenting var fel så det fortsatte som vanligt utan ivf. Men nu är även hon gravid i vecka 22 :) Så trots att det kan ta tid - vill man ha ett barn så kommer man också se till att det händer.

För vissa går det snabbare och för andra tar det längre tid. Allt är egentligen helt normalt... Det är mycket som ska tajma in och stämma för att få en liten skatt...

Håller tummar och tår för dig! <3

Grapefrukt89

Sun 7 Feb 2021 13:25

#473

zelling skrev 2021-02-07 11:13:14 följande:

En till här som kan signa upp på bitterheten.

Minns de första månaderna när vi började försöka. Jag kollade massa avsnitt av "Gravid vecka för vecka", lyssnade på poddar om graviditet och barnafödande och såg verkligen fram emot att bli gravid, föda och ha barn. Nu gör jag som du Soff, håller mig borta från allt som kan trigga. På sociala medier är det ju relativt enkelt. Men med vänner som announcar graviditet eller är gravida är det svårare. En vän började försöka samtidigt som oss och blev gravid direkt. Jag pallar verkligen inte ha mycket kontakt med henne. Hon är iofs en person som går 100% in i saker och har svårt att prata om annat.. men man känner sig ju verkligen som en dålig vän som inte finns där och hejjar på.

Det är verkligen en sorg man går och bär på. Och en sorg som är svår att prata om pga diverse olika anledningar ju. Vi har berättat får några i vår familj och utvalda vänner, vilket är skönt. Vill inte berätta för så många eftersom man är rädd för ytterligare press och klantiga frågor/kommentarer... Känns väldigt skönt att kunna prata med er här på FL <3

Jag har lyckats hålla mig på ganska bra humör sen jul, men fick en riktig dipp häromdagen som hållit i sig. Vi har letat hus ett tag och förlorade en budgivning av ett hus vi verkligen ville ha för några dagar sedan. Det känns som att hela livet är på paus. Inget barn. Inget hus. Hemma hela tiden pga covid-19. Mitt liv har stått stilla i ett år. (kanske lite dramatiskt, men ni vet, ibland vill man bara kräkas på allt). Suck.

Hej Zelling!

Känner så himla mycket igen mig i allt det du säger... På ett sätt är det en tröst att höra detta ekas hos andra, på ett sätt är det också hjärteskärande att andra också befinner sig i en jobbig situation. I en perferkt värld finns fullständig rättvis/lycka med drömmar som slår in, en efter en. Men ja... Vi vet ju att livet tyvärr inte är så och vissa har tur som f*n och andra inte. Man vet ju inte vad som finns för mening/anledning med eländet, det bara händer ändå... :/

Ja, jag förstår verkligen... Man vet ju inte riktigt vart man ska rikta sin energi/tankegångar när de saker man vill som mest är på paus eller inte blir av... För min del är jag inne på 5e försöket (vilket jag vet inte är lång tid) men jag känner att pga pandemin så börjar tålamodet också påverka min stress kring att det inte går så lätt så man hade önskat... Eftersom att man inte kan umgås som vanligt med vänner, familj eller resa utomlands så blir det mycket fokus på att "det måste i alla fall bli barn nu när vi ändå inte kan göra nåt annat". Detta trots att jag från början var inställd på att det absolut skulle kunna ta tid, så är det svårt när man ser bebisar överallt och när man hör om personer som blivit gravida omedelbums. Det är som att jag inte riktigt kan acceptera eller vara lugn i att det kommer att komma men kanske inte direkt.

Så kortfattat: Tycker verkligen inte är du är dramatisk och jag förstår, känner igen mig och lider med dig i det du upplever. Du har rätt till att känna så och jag tycker det låter helt ok och förståeligt att du har den känslan kring allt detta.

Hoppas så innerligt på att eländet med coronan försvinner mer och mer så att alla vi kan få gå tillbaka till en vardag som är mindre extrem/knäckande och som gör att vi har mer i vår vardag som förgyller våra liv. Vi måste få tillbaka vår livskvalité som gör att vi orkar kämpa igenom oss "kampen" för att bli gravida. <3

Långt svar, men massa pepp och styrkekramar till dig och till alla som befinner sig i samma situation! <3

Grapefrukt89

Tue 9 Feb 2021 20:10

#529

Soff skrev 2021-02-09 19:30:22 följande:

Fick lite hopp när tempen gick upp lite 2 dagar innan bim.. men är så himla rädd att hoppet ska totaldödas imorn med en dipp... kommer knappt kunna sova inatt tror jag >< ... är egentligen bara nu dessa sista dagar innan bim som det stressar mig med tempningen..

Åh... Håller tummar och tår!

Grapefrukt89

Wed 10 Feb 2021 20:52

#573

Disa2021 skrev 2021-02-10 18:05:19 följande:

Jag plussade ju i förra veckan som ni vet. Det var på mitt andra försök. Men även om det var det andra, eller mitt 10'e så känner jag igen mig så mycket i det ni skriver. Jag fick ju min spontanabort (att ägget inte fäste i december) och var falskt gravid i en vecka och sedan kom mensen och på den veckan hade jag redan ställt mig in på att bli mamma och börjat planera om hela livet. Och efter det blev jag mer eller mindre besatt av att skaffa barn snabbt. Så med min personlighet var 2 försök jävligt jobbigt ärligt talat. Och jag gick med i den här gruppen för att prata symptom och tankar med er.

Och jag tänker inte skriva fortsätt kämpa på. För jag vet att jag hade varit EXAKT lika bitter, förtvivlad och förbannad som många utav er är. Och jag tycker det är helt ok. Det finns ingen anledning precis som ni skriver att ni ska skriva grattis till någon som inte alls skrivit ett enda inlägg här? För att bara kika in och skriva det. Jättemärkligt.... Och även om jag nu plussat och säkert många utav er varit irriterade på mig för att det tog sig på andra försöket så har jag haft ett jävla skit år. Våra företag har gått åt helvete i corona, jag förlorade min bästa vän, min hund vid årsskiftet så även om jag lyckades bli gravid snabbt så har jag mina andra laster som jag brottas med. Ingen är perfekt.

Har inget recept på hur man ska vara för att hålla humöret uppe. Men vill ändå skriva att DU är fantastisk, och DU kommer bli mamma en vacker dag <3 Kram

Hej Disa2021! Massa grattis till dig och ditt pluss! :)

Jag upplever inte att det finns en bitterhet/irritation gentemot dig specifikt egentligen. Tror att det handlar om att andra inte uttalat följt denna tråd och att då vissa plötsligt "ur ingenstans" skriver att man fått ett pluss. När folk befinner sig i en jobbig process, oavsett om det gått 2, 8 eller 16 månader så är det kanske lite känsligt att då skriva det här då kanske primära syftet är att finna stöd hos varann i processen mot att få ett pluss.

Tror att det var folk som kanske hållit utkik i tråden men inte "officiellt" skrivit eller hängt med och då blir det en liten märklig situation kanske om man bara då kommer in och skriver att man fått ett pluss sen inget mer. Jag hoppas du och andra som läser detta förstår vad jag menar...

Beklagar allt du går igenom. Vet hur det är att förlora någon ung och nära, och 2020 har ju varit ett exemplariskt år på hur saker kan gå åt h-vete och ofta i kedjereaktion... Att acceptera att situationen är som den är tror jag är en bra bit på vägen till att kunna må lite bättre i stunden och få mer hopp om att det blir bättre i framtiden....

Önskar dig ett stort lycka till med graviditeten och jag hoppas du kan njuta av det också... <3

Grapefrukt89

Fri 12 Feb 2021 21:59

#631

Carina82 skrev 2021-02-11 20:40:12 följande:

Känner mig lite ledsen här. Dels för att jag fick mens på bim (alltid lika jobbigt) men också för nåt en kompis sa ikväll när vi pratade på telefon. Jag berättade hur jobbig den här processen är och hon frågade om jag någonsin varit gravid. När jag svarade nej tittade hon på mig och sa ?det låter ju otroligt att du aldrig råkat bli gravid under alla dessa år. Det känns ganska osannolikt att du ska bli gravid naturligt faktiskt, sagt i all välmening?

Är det jag som är överkänslig eller var det ganska taskigt? : ( Blev iaf JÄTTEledsen..

Ojojoj! Hade jag varit där skulle hon f*n fått höra! :O Så jäkla onödig kommentar!

Varken jag själv eller majoriteten av vänner till mig som är i samma ålder (31) har "råkat" bli gravida tidigare trots regelbundet sex...

Jag är själv produkten av en mamma som fick mig naturlig väg precis före hon blev 40 år, trots massa "om och men" ! Hon fick höra mängder av sånt innan hon väntade mig och jag blir så provocerad när jag hör sånt som inte bidrar till någonting förutom att trycka ner nån och få en att må dåligt! Sen kanske denne vän till dig är "bufflig" av sig i sitt sätt att uttrycka sig. Men hänsyn och medkänsla är viktigt i vilken situation som helst så har denna inte den sidan i sig så är det dags att hon lär sig det.

Som det står i många trådar och forum nätet, på olika sidor med barnmorskor och fertilitetsläkare så är det lika vanligt/normalt att vissa kan som 25-åringar ha svårt att blir gravida samtidigt som att andra kan vara superfertila vid 40 år också. Finns inga mått eller riktig statistik som man alltid kan gå på eller applicera på sig själv heller eftersom att vi alla är olika, har olika skeden i livet och kanske också olika partners i dessa olika skeden.

Jag hejjar på dig och jag tror verkligen att du kommer att få din skatt förr eller senare!

Vi får kämpa på och inte ge upp! <3 Massa styrkekramar!

Grapefrukt89

Wed 17 Feb 2021 21:41

#669

bananmilkshake skrev 2021-02-17 16:38:16 följande:

Hej på er! En fråga. Får ni ibland mega-ägglossningar? Liksom att det känns som det pågår i flera dagar?

Jag tror jag hade ägglossning för några dagar sedan med mina vanliga symptom. Och idag känns det som det börjat om. xD Vi låg igår och orkar liksom inte mer just nu, så hoppas det räcker.

Ja asså... Jag tror att jag förstår vad du menar... Har liksom känt av att det är på G/händer och så är jag SUPERsvullen och känner lite smärta där under ett par dagar.

Kände likadant att jag inte orkade bokstavligen ligga i flera dagar i sträck när ägglossningstest visar positivt. Simmarna ska ju kunna leva i MINST 3 dagar tänker jag. Vissa lever längre. Så jag tror att du har gjort det du kan?

Önskar jag hade ork att ha sex minst en gång per dag men jag har nog aldrig varit sån. Enligt en del barnmorskor och 1177 så ska 2-3 gånger per vecka kunna täcka gott och väl så vi kör på det konceptet. Gör man mer är det ju bara bonus tänker jag...

Håller tummarna för dig!

Grapefrukt89

Wed 17 Feb 2021 21:46

#671

Myran1234 skrev 2021-02-17 16:40:10 följande:

Idag kom mensen... :( Var 12:e försöket åt skogen. Så otroligt tröttsamt det här.

Åh, nej va tråkigt... Styrkekramar... <3

Grapefrukt89

Fri 19 Feb 2021 19:35

#686

bananmilkshake skrev 2021-02-19 09:26:14 följande:

Idag var mitt första barn beräknat. :/

Styrkekramar...

Svårt att ens kunna föreställa sig känslan.. <3

Grapefrukt89

Sat 20 Feb 2021 10:28

#695

Ellilor skrev 2021-02-20 09:10:20 följande:

Hej tjejer,

Vad tror ni om detta test? Har BIM idag.

åhhhh! stort grattis! :D

Grapefrukt89

Mon 22 Feb 2021 09:37

#715

rungirl skrev 2021-02-21 19:01:04 följande:

Ja jag ska egentligen inte klaga. Jag har ju lätt att räkna ut ägglossnings o mens...och sen har vi inte så många försök i bagaget. Men det kan inte hjälpas. Man blir ledsen. Det är så skönt att ni alla här förstår. Försök 1,3,7 eller 10. Känslan är den samma. Ni är inte ensamma. Glöm aldrig det! <3

Alla mina vänner är liksom klara med barnafödande. Vi är sist ut. Så det blir så jobbigt att prata med dem för alla deras barn blev till på försök 1 eller 2 (som dom säger iaf). ?Ja men det va ju bara å ligga lite så vips så blev det en unge?. Ja men va kul för er. Grattis.

Kämpa på alla! <3

Samma sits som du och håller med om att det inte spelar någon roll hur länge man försökt... Känslan är ju exakt densamma! Är egentligen "endast" på mitt 5e försök nu och vet inte hur andra mentalt orkar månad efter månad och ibland år...

Känner även igen det där med att "oj, det bara hände" eller "ta det som det kommer, det kommer när du som minst anar det". EH... Mitt svar är ju då: Nääääeee jag funkar inte så och ju längre vi kommer ju mer övertänker jag allt. Har till och med redan mentalt förberett mig för att det kanske inte går utan hjälp eller kommer ta år att kanske lyckas. Då är jag ändå en person som har en "positiv inställning" till det mesta...

I mitt fall har jag inte många nära mig som försöker än så jag tror inte de fattar riktigt vad man går igenom när man som mest vill det. Tror tyvärr att det blir så när de inte vet hur det känns att månad efter månad hoppas och vänta... Tur är det att vi i gruppen finns här som stöd och som vet hur det känns! Denna gruppen är ju bäst!

Kram

BIM Februari 2021 - första barnet

INNEHÅLL