• innox

    Trots?

    Min dotter är 6 år och är fruktansvärt blyg.

    När morfar och farfar kommer hit vill hon inte prata med dom, heller inte mina vänner.

    Hon bara blänger på dom elakt och ibland kan hon nicka om någon frågar om hon vill ha något. Det spelar ingen roll hur mycket vi ses så är de ifrån varandra blir hon lika blyg igen.

    Hon är hårdhänt mot sin lillebror och leker bara med honom på hennes vilkor, hon förstår liksom inte när han inte vill och jag får ofta säga ifrån på hans vägnar.

    Hon vill ha allas uppmärksamhet dock, för är någon med lillebror som inte är blyg ska hon ta över och vill hålla i honom fast han kan sitta själv. De är liksom ?hennes? och ingen annans.

    Samtidigt som om hon är själv med lillebror bryr hon sig oftast inte om honom, hon tar ifrån han hans leksaker och vill inte leka med sina egna. ?vad mycket julklappar han fick? Sa hon fast hon fick mer.

    Hon hypar upp lillebror alla vakna timmar så lillebror blir jätteledsen och arg när de är dags att vila för att han inte kan varva ner.

    Det är verkligen av eller på för henne.

    Hon lyssnar inte på ett endaste ord vi säger till henne och vid tillsägelse blir hon väldigt förnärmad och stött.

    Hon skrattar bort allt eller trotsar allt vi säger.

    Om jag tex säger nej kan hon säga ?men man kan göra så lite?

    Hon är så otroligt smart och pratar till sig det hon vill, ibland står man där och vet inte ens hur man gick med på det som hände.

    Hon vill aldrig leka med kompisar längre utan villl bara vara med lillebror för att vi måste underhålla lillebror som inte har några vänner.

    Ingen kompis kommer heller och plingar på längre och hon pratar inte om en endaste kompis i skolan.

    Frågar jag henne lite snyggt vad hennes kompisar hon leker med heter så svarar hon inte eller byter samtal.

    Men lärarna säger att hon är driven och framåt.

    Jag känner mer och mer att jag börjar bli orolig för henne.

    Jag tycker hon är mest stängd och visar sällan känslor.

    Hon kan heller inte förstå lillebrors känsloregelage. Enda gången hon förstår är när han gallskriker och gråter då ?vill han inte?

    hon är även ljudkänslig och har ofta hörselkopor på. Tex om dammsugaren är igång eller om lillebror är ledsen.

    HUR ska jag göra för att detta ska bli bättre?

    Hur kan jag hjälpa henne?

  • Svar på tråden Trots?
  • Anonym (F)

    Mycket av det du beskriver tycker jag låter som normalt beteende. Jag har mest erfarenhet av lite yngre barn så kan dock inte säga fullt ut att även 6 åringar beter sig på detta viset. Men brukar inte 6-års åldern kallas lilla tonåren? Mitt barn som är 4 skrattar också och blir stött vid tillsägelser, det är tydligen en förvarsmekanism. Jättejobbigt för oss vuxna, men normalt.

    Vad är det du är mest orolig för gällande din dotter? Att vara blyg är det inget fel på. Att ha en knepig syskonrelationen är nog vanligt. Att hon inte vill leka med kompisar är det jag reagerar mest på, där kanske ni ska prata med skolan för att se om de märker av något av det. I skolan märkts det oftast av också om barnet skulle ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (tänker på att du beskriver att hon vill ha hörselkåpor så det är kanske något du funderat på?)

    På vilket sätt är hon stängd och visar sällan känslor? Vissa människor är ju sociala, andra inte. Mitt barn tex är världens mest sociala, men går vi till lekparken är det få barn som ens svarar när han frågar vad barnen heter. Din dotter kanske behöver lite stöd med sina känslor, men det känns som att ni borde ha märkt av det långt tidigare, eller är det något nytillkommet som kan kopplas till 6-års fasen?

  • Anonym (hsp)
    Anonym (F) skrev 2021-01-10 18:20:17 följande:

    I skolan märkts det oftast av också om barnet skulle ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (tänker på att du beskriver att hon vill ha hörselkåpor så det är kanske något du funderat på?)


    De flesta som är känsliga för ljud och andra sinnesintryck har ingen neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Svar på tråden Trots?