Trots?

Mycket av det du beskriver tycker jag låter som normalt beteende. Jag har mest erfarenhet av lite yngre barn så kan dock inte säga fullt ut att även 6 åringar beter sig på detta viset. Men brukar inte 6-års åldern kallas lilla tonåren? Mitt barn som är 4 skrattar också och blir stött vid tillsägelser, det är tydligen en förvarsmekanism. Jättejobbigt för oss vuxna, men normalt.

Vad är det du är mest orolig för gällande din dotter? Att vara blyg är det inget fel på. Att ha en knepig syskonrelationen är nog vanligt. Att hon inte vill leka med kompisar är det jag reagerar mest på, där kanske ni ska prata med skolan för att se om de märker av något av det. I skolan märkts det oftast av också om barnet skulle ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (tänker på att du beskriver att hon vill ha hörselkåpor så det är kanske något du funderat på?)

På vilket sätt är hon stängd och visar sällan känslor? Vissa människor är ju sociala, andra inte. Mitt barn tex är världens mest sociala, men går vi till lekparken är det få barn som ens svarar när han frågar vad barnen heter. Din dotter kanske behöver lite stöd med sina känslor, men det känns som att ni borde ha märkt av det långt tidigare, eller är det något nytillkommet som kan kopplas till 6-års fasen?