Skulle du kunna dejta någon som har barn?

Jag skulle nog säga att det beror på barnens ålder. Jag är 43 år och har vuxna barn och jag är därmed inte sugen på att träffa någon som har skolbarn fortfarande eller mindre barn. Den biten är jag klar med. Däremot nån som precis som jag har vuxna barn eller i alla fall fall barn i övre tonåren

Nu vill jag ha vuxenliv.

Jag är en 20 årig tjej. Skulle jag träffa en man med barn så skulle det förmodligen handla om ett rätt litet barn, vilket nog hade varit rätt jobbigt. Det är inte omöjligt att jag skulle kunna dejta en man som har barn men det är nog inte så troligt heller. Jag är ju bara 20 år så det är inte så svårt att hitta en man utan barn. Om jag ska dejta en man som har barn så ska han vara speciell. Skulle inte börja dejta vem som helst som har barn och inte om ungen är ouppfostrad heller. Inte heller om det är massa krångel med exet.

Håller fullständigt med. Har själv barn i övre tonåren (jag är 46). Tyvärr har många män i mitt preferensspann 45-55 år börjat om och har således förskolebarn. De sållas bort omedelbart, jag är helt ointresserad att vara bonusmamma åt småbarn.

Jag var tillsammans med en tjej i fyra år. Hon hade en son på sju år när vi blev tillsammans. Det var ingen höjdare kan jag säga, men nu har jag gjort det med.

Håller med. Dessutom ska hon ha ett fungerande förhållande till exet, jag är för gammal för drama.

Japp, det var ett val  jag gjorde och som jag är väldigt lycklig för idag. Med det sagt så tror jag inte att det är för alla eller att det fungerar med vem som helst.

Jag är man 51. Det beror helt på åldern på barnen. Jag är inte intresserad av att var extrapappa till småbarn. 

Vuxna barn hade funkat om relationen med exet fungerat.

Små barn = aldrig i livet! Tittar inte ens åt de män som har hemmavarande barn.

Möjligtvis om han hade vuxna självständiga barn.

Beror på hur mannen är som pappa.

Ja, eftersom jag själv har små barn får jag ställa in mig på att jag, vid behov, skulle kunna träffa en man som också har barn.

En man med småbarn undviker jag. Har gjort mitt på det planet! Mina egna barn är stora och utflugna. Nu vill jag kunna njuta av liv utan barn! Min nuvarande har ett barn i övre tonåren som bor på heltid hos honom. Funkar, men kommer inte gråta när han flyttar ut till hösten!

Kvinna - Det beror helt och hållet på hur barnen är. Deras personligheter (inte ålder). Är de individer som inte alls går ihop med mig och våra personligheter enbart skulle skapa friktion och konflikter skulle förhållandet med deras pappa inte fungera. Är de individer som går fint med mig eller som går fint även om vi inte har något gemensamt men accepterar varandra skulle det fungera.

Ja, jag har egna barn (myndiga, men ännu inte utflugna) och vill helst träffa en man som också har egna barn, antingen i övre tonåren eller utflugna.

Tror på riktigt inte att genuin kärlek skulle stoppas pga ett barn. Kanske inte vad man planerat många gånger, men att gå miste om äkta kärlek pga barn låter osannolikt i mina öron. Äkta kärlek välkomnar även det som tillhör den man älskar - enligt mig

Så länge hon vet vad barnens pappor heter och kan barnens personnummer får man inte vara för knusslig.

Jag blir nyfiken och måste fråga - är det skillnad på om mannen har utflugna barn eller inte har några barn alls ? Räknar du bort mannen som inte har barn?

Nja, jag räknar väl inte direkt bort de som inte har barn, men hittills har inte de som inte har barn inte varit intressanta. Att ha barn gör nog att man utvecklas som person och ger även en större förståelse för hur det är att ha barn. Ibland är det också så att man förstår varför personen inte har kunnat träffa någon som velat skaffa barn med dem...
Så jag räknar inte bort dem automatiskt, men statistiskt sett har de varit mindre intressanta än de som har barn, om du förstår vad jag menar.

Tack för svar ! Jag förstår vad du menar. Jag har själv inte barn och förstås därför som jag frågar. Jag har haft flera möjligheter att skaffa barn, men det har av diverse skäl inte blivit så. Visst har du rätt , jag har bara vaga aningar av hur det är att ha barn - så det fattas pusselbitar - jag skulle ju inte kunna kliva in i en relation med småbarn utan att det blir en stor omställning för mig. 

Hemmaboende barn, absolut inte. Är inte intresserad av att engagera mig i någon annans barn. Vuxna och utflugna "barn", inga problem.