Ja de kommer att ringa och vilja träffa dig och barnet. Det är så lagen ser ut. Om anmälan på allvar handlar om att barnet inte kan cykla kommer det att fattas beslut om att ej inleda utredning och sen är anmälan borta.
Är det inte lite meningslöst att skriva en sån här tråd med så lite info?
Det beror väl helt på! Om allt annat är fine och ni bara aldrig lärt ut att cykla är det inget problem. Om ni däremot försökt länge och han har problem med kropp eller knopp som ni ignorerar ja då kanske det är något soc kan hjälpa till med.
Om grannen känner oro för din son SKA personen anmäla. Sen kan oron vara befogad eller inte och det är soc jobb att ta reda på det.
Varför tror du grannen är orolig för din sons utveckling (som jag antar att det handlar om)? Finns det något som gör att din son inte är som andra jämnåriga? Kan han knyta skorna? Kan har prata lika bra som andra? Kan han skriva o läsa? Har han kompisar?
Men det där som var på nyheterna härom veckan då? Om en himla massa anmälningar som bara hamnar i någon fysisk pärm och aldrig registreras någonstans så att man sedan kan följa att barnen fått många anmälningar (vilken polismyndigheten reagerat på). Soc. gör en förhandsbedömning om utredning behöver göras alls eller inte.
Nej, ts, om grannen inte skrivit något annat än det där att ditt barn inte kan cykla händer ingenting.
www.svt.se/nyheter/inrikes/tusentals-orosanmalningar-om-barn-som-far-illa-hamnar-i-slaskparmen
Socialbidragsnormen är ganska rejäl för barnen, borde räcka till en begagnad cykel. Beror på hur föräldrar prioriterar.
Ja. Precis som när någon polisanmäler och polisen lägger ner. Sen när du för socialen (alltid någon ny) försöker förklara att exet polis och socialanmält dig flera gånger per år i åratal för exakt samma sak och att det alltid läggs ner finns inga bevis. Och så står du där med ont i magen av oro att denna gången kankse de får för sig att utreda igen och hur du ska få barnet att orka gå igenom det ännu en gång trots att barnet svarat på samma fråga om och om igen i ett par år och för varje gång än mer slutar lita på vuxenvärlden. Barnperspektiv är tyvärr inget soc prioriterar,.de kräver det av föräldrarna men inte av sig själva.
Ts. De kommer troligen lägga ner. Om de inte gör det kämpa med näbbar och klor att barnet inte ska träffa soc. Vill de ha utlåtande föreslå att barnet pratar med någon som redan känner tex lärare/sjuksyster eller annan personal på skolan. Att prata med soc kan vara oerhört traumatiserande för ett barn. Även om det är med någon bra.
Personliga kostnader för en tolvåring är enligt vad jag läser 3520 kr , sen antar jag att man får barnbidrag också? På vilket sätt är det ynkligt?
Vare sig det finns diagnos eller ej så kommer socialtjänsten inte lägga en minut mer än det man rent lagligt måste på en anmälan grundad på att barnet inte kan cykla...
Dvs man kommer aktualisera, kalla till ett kort möte för att träffa förälder och barn och sedan fatta beslut om att ej inleda utredning...
Man bör absolut anmäla om man upplever att barnet far illa etc. Men att anmäla för att ett barn inte kan cykla är förkastligt, om barnet för övrigt mår bra och har trygga och närvarande föräldrar, eftersom man då tar resurser, som borde läggas på barn som verkligen far illa. Om folk slutade okynnesanmäla så skulle socialtjänsten få en möjlighet att hantera de fall när barn verkligen far illa
Ok med 3520 kr för en tolvåring i personliga kostnader är ändå mycket pengar. Så mycket kostar inte mina barn för mat och kläder och mobil och fickpengar. Läkare, tandläkare är ju kostnadsfritt för barn.
Får man verkligen så mycket för en tolvåring eller snålar kommunerna och lägger sig under normen?
Ja, det är ju inte tänkt att människor skall leva på socialbidrag år ut och år in, eller hur?
Jag tycker ändå att det är rätt mycket pengar, kan inte vara många andra länder där man år ut och år in får så mycket pengar utan att arbeta.
Här fattar man ju att du inte jobbar på soc utan är ännu en av familjelivs amatörsoctanter.
Det är ingen ursäkt. Bara en lam bortförklaring.
Barn har ofta rädslor. Som förälder är det ens uppgift att komma övervinna dessa. Finns föräldrar som är så svaga att de låter vara hemma från skolan för att de är rädda för den. Det blir bara värre om man bejakar rädslorna.
