Socanmäld för att barnet inte kan cykla

I så fall har man pushat för hårt och på fel sätt. Gäller att hålla posivitet och att med små steg hjälpa barnet så att det lyckas. Barnet ska i det här fallet lära sig cykla, inte att bli klassens bästa kompis.

Det är på det sociala området som de med autism har sitt handikapp även om de ofta dessutom är ovanligt klumpiga. Men det är fortfarande ingen ursäkt för att inte lära sig att cykla. Det tar bara mer energi och längre tid att lära sig.

Sedan används tyvärr diagnos ofta som en ursäkt av föräldrar för att agera. Det är tvärtom ett skäl till att agera då sådana barn behöver extra mycket stöd för att utvecklas tillfredsställande.

Jag har inga egentliga synpunkter på TS annat än att det tycks inte finnas någon vilja att faktiskt lära barnet att cykla. Läggs den typen av brister i förmågor på autismdiagnosen hamnar barnet än mer utanför än vad det normalt sett hade.

Och om detta barn nu länge behöver lära sig att cykla. Vad är det mer som är onödigt? Att simma? Att laga mat? Att motionera?

Om någon skulle lämnat en soc-anmälan skulle min första tanke vara självkritik. Inte att såga budbäraren vilken liksom soc bara har barnets bästa i åtanke.

Det märks vilken kulturkrock det här är med våra barn hur dem ska uppfostras med cykling tex.

Min kultur är det välja vintersport, sport i allmänhet. Stortsett så fort du kan gå ska man sätta på sig skridskor.

Köra bil så fort man har åldern inne. Med mera.

Generellt så tycker jag att det är bra att man kan cykla, simma skridskor åker man i skolan oftast under högtid. Så det är bra om allt det där finns hemma.

Vi bor mitt i smeten i Sthlm så det är bra för oss kunna cykla, tex. Mina barn började 4-5år ålder cykla själv. Skridskor har kommit in naturligt min äldsta håller på med Hockey.

Ja, visst är det så! Man måste ha intresset. Jag är inte heller intresserad av vintersport, men va tvungen till det.

Visst är det bra när det kommer naturligt =)

Gillar och vara i naturen själv och nu i bor man i en storstad?!

Jag anser att man bör tvinga aktiviteter på sina barn. Sen att man inte behöver ta det till världens ände och passar inte det ena kanske det andra gör det. Vissa saker är tråkiga i början tills barnet själv kliver över tröskeln.

För ett problem med dagens unga och unga vuxna är att dom är rotlösa, har svårigheter att göra tråkiga saker, ta sig an uppgifter som är ovanliga.

Att barnet själv ska styra på förhand vad som är kul och inte brukar leda till att dom går miste om saker dom längre fram har nytta av eller rent av blir en passion. Eftersom dom är barn och har inget att jämföra med så blir det mesta nytt en uppförsbacke.

Exempelvis jag är glad att mina föräldrar mer eller mindre tvingade mig att lära mig cykla och simma. Hade inte mina föräldrar pushat mig att delta i lagidrotter hade jag inte haft en så bekväm skolgång(då jag lärde känna de flesta innan skolan började) och senare i livet haft ett så bra kontaktnät(på arbetsmarknaden). Sen att fotboll blev min passion är ju ett stort plus. Hade jag som 5-åring fått välja så hade det inte blivit så.

En nytta är också saker som jag blev påtvingad som jag sedan kunde avfärda så som inte min grej. 

När jag tänker tillbaka på min skoltid så dom som hade det tuffast var ju andra barn som inte hade lika många sociala kontakter, ansågs som konstiga för att dom inte kunna simma eller cykla, inte deltog/samarbetade i gruppövningar eller på gympan för att dom antagligen inte visste hur dom skulle agera och dom förblev kufar under hela skolgången.  

Carl-Philip kunde i alla fall inte cykla som barn, jag minns att det stod i Svensk Damtidning. Men han kanske lärde sig senare - han var ju sen på allt under uppväxten. Jag vet inte om han någonsin lärde sig läsa, dock. 

Hittade det även i en tråd på Flashback när jag googlade, kolla under "Säkra Sammy", avsnittet "Carl-Philip" (vill inte kopiera texten, då det stod en hel del otrevligt där också):

www.flashback.org/t233826p26