Vill verkligen så många människor bo i lägenhet?

Får man fråga vad hyreskostnaden är per månad?

Min teori är att det främst handlar om ekonomi, men även beroende på vilken fas man är i livet. När man är ung, singel och/eller sambo men utan barn så kanske man prioriterar närhet till uteliv, shopping, vänner och jobb medan man naturligt längtar till hus i förorten när man bildar familj.

Det jag däremot inte kan förstå är de som köper parhus eller radhus. Lika små som lägenheter och vägg i vägg med grannen, pytteliten tomt och ute i förorten.

Sedan vi köpte hus har jag många gånger tänkt att jag borde flyttat till hus långt tidigare. Jag älskar att bo i hus och allt som det hör till.

Ja vi som vill bo i lägenhet finns.

Jag ser ingen optimal boendeform. Allt är ju kompromisser, men hyreslägenhet är den kompromissen som passar just mig bäst. För stunden!

Hade dock gärna haft en LITEN sommarstuga eller kolonilott iofs.

Bostadsrätt går bort. Typiskt svensk jante-lösning med en förening som äger lägenheten åt en i nåt slags förmyndarskap. Förklara bostadsrätt för en utlänning och han skakar på huvudet.

Men livet i lägenhet ger frihet och spontanitet. Har nära vänner som köpt radhus eller hus och efter att de flyttat dit så har umgänget upphört. De har aldrig tid längre, de håller bara på och fixar med husen. En av dem blev dessutom lämnad av sin fru eftersom han aldrig hade tid för henne heller.

Kanske om vi inte hade haft en helt dysfunktionell och genomreglerat bostadsmarknad och en bostadsbubbla att jag valt en annan boendeform.

Bo på nåder? Varför skulle man göra det?

Du kan tapetsera om hur mycket du vill i en hyresrätt, de flesta värdar tillmötesgår många saker om man frågar. Bredband kan man på alla ställen jag har bott välja själv.

Skulle aldrig köpa bostadsrätt och vill inte bo i hus. Hyresrätt är kanon tycker jag.

Bor du i hyresrätt?

Bor du runt Stockholm? I så fall är jag nyfiken hur snabbt du fick din första hyresrätt och om den i så fall låg i ett sämre eller ett helt ok område. Dom få som jag känner som bott i hyresrätt runt/i Stockholm köpte nästan alla sin första hyresrätt svart. Det var på 90- och tidigt 00-tal och bostadsköerna är värre nu än då.

Tror mina föräldrar som bor på 140 kvm själva skulle kunna tänka sig flytta liksom många andra i deras ålder och sätta fart på flyttkedjorna så fler familjer får tillgång till radhus/hus om det fanns tillgång till vettiga hyresrätter med billigare hyra. Många äldre har låga pensioner men bor ändå tämligen stort och väldigt billigt och kan inte tänka sig att bo i hyresrätt och betala typ 10 tkr i månaden.

Men det är en intressant fråga... I Stockholm är hyresrätten nästan utrotad så man undrar hur många som hellre velat bo i hyresrätt än en bostadsrätt om dom erbjöds samma typ av lägenhet i exakt samma område.

Om ni nu har möjlighet att betala en hög hyra, hur kommer det sig att ni inte köper en bostadsrätt?

Att man har möjlighet att betala hyra betyder inte att man har massor av pengar sparat till kontantinsats

I väldigt många fall jäkligt trista lägenheter också om de inte är helt nybyggda och kostar många miljoner.

Precis, öppen planlösning och knappt några garderober/skåp

Det där upplever inte jag. Inte i Stockholm, åtminstone. De som har förstahandskontrakt i hyresrätt är ytterst nöjda med det. Tycker det är "skönt, att slippa så höga lån". Gällande de som bor i andrahand vill däremot alla ha endera förstahandskontrakt eller köpa brf/hus.

Men poängen med den här tråden är ju just att folk har olika behov. Jag har full förståelse för folk som tycker lägenhet är tråkigt. Oavsett om det är "nybyggt och trist" eller "sekelskiftes och unikt". Det är ju trots allt bara en lägenhet, en låda i ett större hus. Älskar man t ex att syssla i trädgård, meka med bilar, kunna gå i kalsonger på gräsmattan och känna gräset under tårna och se på stjärnor om nätterna osv ÄR lägenhet ett uselt sätt att bo. Och ännu mer om man är sorten som alltid vill vara hemma. Då är eget hus och trädgård mycket bättre.

Personligen trivs jag helt i både stad och lägenhet. Har ett stimulerande liv. Men till skillnad från om jag (vi) bodde i ett hus är jag inte så bunden till min lägenhet. Jag bryr mig inte så mycket om hur den är och ser ut, så länge den är säker och allt fungerar. För att min syn på livet i staden är att meningen är att man INTE ska sitta inne hela tiden. Att man lever sitt liv delvis i det offentliga rummet. Annars, om man har livsstilen "Jag jobbar och sen åker jag hem" och "allt jag och barnen vill ha ska vi ha hemma", så har jag väldigt svårt att se varför man då ska bo i lägenhet och i en stor stad. 

Om man absolut vill bo i hus och tycker det är för dyrt i stort. Varför inte flytta? Finns flera mellanstora städer med rimliga priser.

Folk vill bo där jobben finns och ingen annan stad går då att jämföra med Stockholm. Låter ju som Reinfeldt och hans öppna era armar för det finns hur mycket outnyttjad yta som helst i Sverige.

Dessutom är vi många som kommer från Stockholmsområdet som inte alls har lust att flytta från släkt och vänner men ändå vill bo i hus.

Jobb finns överallt. Inte bara i Stockholm.

Ja, kommer man från Stockholm och har familj där är det ju annat. Då får man offra boende form för staden och närhet till vänner och familj. Men det är ju ett val. Så då behöver man ju inte klaga ?

Jag hade förmodligen haft en fru och barn nu om jag hade flyttat till Stockholm också. Alla vettiga kvinnor flyttar till Stockholm. Men jag har valt att stanna i en mindre stad där jag är uppvuxen. Så det finns för och nackdelar med att bo på olika platser.