Hur tar man steget att gå isär?

Som du skriver: ni har inget samliv eller fysiskt mellan er, ni uppmärksammar inte varandra på bemärkelsedagar, ni gör saker isär i vardagen, ni har tappat respekten för varandra, du sköter ensamt barn och hushåll, endast du tar ansvar för att försöka få en ändring han är nöjd. Ni umgås inte som familj. Ni kan inte svara på om ni älskar varandra längre. Ni har inget förhållande kvar, ni bara bor ihop. Extremt sällan jag ger det här råder, men lämna. Ni HAR redan lämnat varandra psykiskt, ni lever kvar i något som en gång var bra, du minns det fina och hoppas det kan bli så igen. Lämna nu som vänner innan det blir värre och ni blir bittra på varandra. Ni kanske kan vara två fina föräldrar på varsitt håll och du kan få det liv som du vill ha och som du är värd att få.

Jag förstår! Det är inte lätt! Det är så lätt att sitta här bakom en skärm och berätta vad en annan människa ska göra.

Såklart är det en process för dig, som du skriver släppa drömmen om kärnfamiljen. Du kommer att komma fram till ett beslut, tillslut kommer du att få nog, jag tror det. Och i livet är inget bortkastat, ni har fått ett fint barn tillsammans och säkert haft fina stunder ihop. Och nu vet du ju precis vad du ska leta efter i en framtida partner, det låter som om ni var unga när ni träffades och då är inte samma saker viktiga som när man är lite äldre. Så bry dig inte om alla kommentarer om att det på något sätt skulle vara du som valt ?fel? pappa, innan man fått barn vet man inte hur man är som förälder. Och ingen är perfekt??