Ni som jobbar på förskola, se hit!

Jag jobbar inte inom fsk men är pedagog och har barn på fsk själv så jag kan bidra med det jag vet.

1) Har tyvärr ingen input där
2) Man får aldrig skrika, höja rösten åt eller verka arg på fsk-barn. Det går emot allt vad god uppfostran och trygghet heter! Det där är en sån sak som jag skulle ha tagit upp med chefen för så får de inte behandla barn. Det är respektlöst och faktiskt skadligt för barn att bli skrikna åt, det är lika illa som fysisk misshandel. Om man säger till småbarn gör man det med en fast röst som inte ger utrymme för lirkande men man ska inte sträng.
3) På vår fsk verkar personalen bara finnas till hands oftast, om det inte är någon särskild aktivitet som att man ritar eller leker med pärlor tillsammans, då kan de sitta bredvid. Annars får barnen leka fritt för det mesta. Ibland läser de vuxna sagor för barnen.

Hej!

Jag arbetar som barnskötare (även utbildad till det) och älskar mitt jobb. Kul att du också tycker det är roligt att jobba på förskola!

Innan jag utbildade mig till barnskötare och fick fast tjänst jobbade jag också en del som vikarie, och jag tyckte också det var lite svårt att veta riktigt vad som förväntades av mig. Tror inte att jag sitter på alla svar nu heller, men förhoppningsvis kan mina svar på dina frågor vara till lite hjälp iallafall :)

1. Det beteende som stört mig mest hos vikarier (eller fast personal) jag arbetat med, är när personal tycks strunta i barnen. Tex bara pratar med andra vuxna och står med ryggen åt barnen (visst kan det vara viktigt att prata vuxna emellan också, tex för att diskutera dagen, något gällande barnen osv, men jag har även mött vikarier som helst verkar vilja stå och skvallra i stort sett hela passet.) Så se barnen. Lämna inte barnen ensamma. Behöver du gå på toaletten, berätta för kollegor vart du tar vägen be och be dem hålla ett öga på barnen. Ännu ett beteende som stör mig är sura miner, personal som inte verkar vilja vara där, inte gör det som är bestämt, klagar osv. Självklart ska det gå att diskutera om det är något som inte känns bra, men även det går att göra med goda energier för det mesta. Goda energier genererar goda energier :) Åh, och just ja en sak till. Försök undvika att komma sent (eller helt utebli!) men dyker något oförutsett upp, vilket ju kan hända alla, så hör av dig till avdelningen. Det kan vara sååå stressigt att vänta på att en kollega ska komma en viss tid (många barn, någon ramlar, någon blir lämnad av föräldrarna som du måste byta några ord med, telefonen ringer, någon bajsar... på samma gång, och du är ensam pedagog tex) men ingen dyker upp och du inte har fått någon info om varför det är så. Har jag fått veta att kollegan kommer dröja 10 minuter kan jag kanske be om hjälp från en annan avdelning om det behövs tex.

Men det viktigaste att komma ihåg anser jag är att vi är där för barnen.

Jag brukar inte störa mig så mycket på folk (har dessutom turen att ha väldigt trevliga kollegor) men nu när jag skulle rasa upp störande egenskaper blev visst listan lite längre än jag trott hehe! Men det mesta känns nog som ganska givna saker, men jag skriver med dem ändå då jag träffat personal med denna typ av beteende.

2. Jag håller med anonym (A) om att en inte bör skrika åt barn, utan att en bestämd röst är ett bättre tillvägagångssätt. Jag känner mig, eller framförallt kände mig när jag började arbeta på förskola för ca 6 år sedan, också osäker på när jag skulle säga till osv. Ännu mer så då jag arbetade som vikarie. Jag lärde mig med tiden när jag känner mig bekväm med att säga ifrån. Det kan ju vara utvecklande för barnen att diskutera saker med varandra, men jag vill inte att de ska fråga och säga elaka saker till varandra, utan då tycker jag det är bättre att försöka hjälpa dem lösa konflikten istället. På senare år, när jag känt mig mer varm i kläderna och tryggare i mina gränser och hur jag sätter dem har det även varit lättare att göra det även om jag hoppar in på en annan avdelning/förskola någon gång. Hoppas du också känner dig säkrare i detta med tiden! Mitt tips skulle nog vara att bara försöka känna vart dina gränser går. Kanske kan det vara skönt att prata med en kollega om detta? Jag känner att jag utvecklats mycket i min yrkesroll genom att prata igenom den här typen av frågor med kloka kollegor. Kanske svårare som vikarie, men ofta finns det ju någon en klickar lite bättre med, och kanske råkade ni ha rast eller en lugnare stund ihop tex när barnen sover... Håller även med (A) i att det kan vara bra att prata med chefen (speciellt om det händer upprepade gånger) om en kollega har ett otrevligt sätt mot barnen. Är det något som händer en gång hos en kollega som annars är fantastisk med barnen kanske du kan börja prata med kollegan i fråga?

3. Jag har också stött på många pedagoger som mest bara står för sig själva och låter barnen leka fritt. Jag har även stött på pedagoger som din kompis, som leker mycket med barnen. Jag är definitivt en av de sistnämnda själv :) Jag skulle säga att jag betydligt oftare skulle ha problem med att en vikarie som umgås för lite med barnen än för mycket, så lek på massor! Sen kan det ju vara bra för barnen att leka med varandra också, så självklart behöver du inte vara med varje sekund. Men se samtidigt till att ha koll på barnen. Den fasta personalen har ju ansvar för att planera verksamheten, och olika mål från läroplanen verksamheten bygger på, så lyssna på dem vad de har planerat, kom gärna med egna idéer om du känner dig kreativ, ställ frågor, ta initiativ (men kolla med kollegorna om det handlar om något större), och titta hur de gör.

Bara att du skriver att du tycker det är roligt att jobba på förskola, och att du skriver om tips vilket visar på att du vill göra ett bra jobb och utvecklas, får mig att tro att du skulle vara en bra kollega och vuxen för barnen att se upp till. Tro på dig själv :) lycka till!

Jag tänkte på en sak till. En sak som jag är besviken på vår fsk är att de inte pratar med barnen särskilt mycket. Eftersom vi har ett begränsat socialt liv så hade jag hoppats att barnet skulle få lite mer språklig input på fsk, det skulle ju finnas flera vuxna där dagligen som pratar med varandra och barnen men så har det inte alls blivit. Som jag skrev förut så är de sällan med barnen.

Barns språkutveckling främjas oerhört mycket av att man pratar med dem (inte så förvånande kanske!) och om du vill göra en insats där så tänk på att prata med barnen, om småsaker i vardagen, föremål ni använder, vad ni ska göra, vad som händer, saker barnet ser eller leker med. Även om det bara är lite grann så gör det skillnad! Jag önskar att fler pedagoger pratade med barnen istället för att bara finnas till hands.