Tyskar och arrogans?

Min pappa har en teori om tyskar, att de har något slags tredjeriket komplex och tror sig vara överlägsen andra människor (det är mest tjänstemän eller bankmän han har varit i kontakt med, eller bönder..) Jag är inte lika hård att döma tyskarna så, men visserligen så har de en annan kultur, deras språk är mer rakt på sak (på grund av grammatiken måste man prata rakt på sak och inte dalta runt eller vara otydlig). De pratar bra engelska men inte i små orter.. T.e.x. fastnar du i ett parkeringshus och inte hittar betalningsautomaten och ringer på väktarna och försöker prata engelska så möts du av "IN DEUTSCHLAND SPRECHEN WIR DEUTSCH" och så lägger de på luren... och så står man där och kliar sig i huvudet och undrar, varför man inte kan få hjälp ut ur ett parkeringshus när de gömmer betalningsautomaterna och dessutom inte ens förvarnar att man endast kan betala med mynt och inge kort.. 

Jag bor i nordtyskland..

Det tyska språket, deras grammatik tex, gör att man får höra verbet som det allra sista ordet i en mening. Så när en tysk lyssnar på vad en annan kommunicerar så är det ofta att de inte avbryter den andres mening.. För de väntar på att få verbet, pusselbiten till vad dem försöker säga hehe. I Sverige säger vi verbet ganska tidigt i en mening och avbryter varandra enkelt utan att missa huvudsaken i kommunikationen. Jag tror svenskar och tyskar är olika bra på att lyssna på grund av detta. Det är som en muskel, att träna på att lyssna.. Att inte lägga ord eller något i den andres mun.. Tex: ska vi åka till parken senare idag? I tyska grammatik = vill vi idag till parken åka? =p (något sånt)

Spännande kulturskillnader..

Det går att bli högutbildad även om man blir "sorterad ut" och inte går gymnasiet. Man blir sorterad för att det ska hjälpa en, inte stjälpa en. Till exempel, om man på kunskapstest och enligt betyg inte klarar av gymnasiet så får man en yrkesutbildning (som man är intresserad av) och efter 3,5 år som lärujunge / apprentice så får man den erfarenhet som hjälper en .. då går man 1 år på teknisk förberedande utbildning och efter det får man söka ingenjörsutbildningar.. och ta bachelor och masters osv... 

Jag tror alla är olika.. Väldigt stressigt att ha svårt i skolan, och känna press att få slutbetyg för att ha en framtid.. jämfört med en alternativ väg, att jobba som praktikant i en riktig yrkesroll i 3,5 år och få lön (men inte full lön såklart).. och sen veta att man fortfarande har chans på akademia om man nu ville det. Antingen fortsätta jobba med full lön , eller studera.. Jag tycker det låter som att flera slipper känna sig utanför samhället när det finns fler alternativ in i samhället.

Fram till åk 9 kanske, men gymnasiet och vad man har för lätt/svårigheter med inlärning påverkar mycket. Jag hade knappt läxor, och dessutom lätt med inlärning - hade bra med fritid. När det var matte, så gick jag inte hem från skolan förän jag hade gjort läxan så på det sättet blev man inte eftersläpande heller. Jag tror mina klasskamrater som hade ännu enklare i matten t.ex. hade ännu mera fritid, men eftersom de dessutom hade höga ambitioner så satt dem ändå och pluggade matte i förväg för att alltid vara pålästa innan nästa genomgång.. det gynnade dom senare på universitetet, när jag jämförde mig själv mot dessa.. de hade bättre rutin på att plugga tunga ämnen än vad jag hade, för jag fokuserade på fritiden hela gymnasiet.. Svara jag på din fråga ? =) allt gick bra. blod svett och tårar på universitetet