Har kommit i kontakt med en del tyskar genom årens lopp.
Det jag har märkt är att de har studerat extremt länge på Universitet med toppjobb och reser mycket,
...och en massa tyskar som är fasiken så mycket mer laidback och avslappnade än den genomsnittlige svensken. Besök gärna Tyskland är mitt tips!
Men visst. Jag har i jobbsammanhang stött på en del knepiga tyskar. Långt ifrån alla, de flesta är riktigt bra, men vissa kan vara småjobbiga att ha att göra med rent yrkesmässigt. Vet inte riktigt vad det är, men det är väl en kulturkrock mest gissar jag.
De är inte lika konflikträdda som vi svenskar, utan tar ofta upp grejer på direkten! Saker som vi svenskar kanske också observerar, men avvaktar lite med att ta upp och göra till en grej.. Av försiktighet eller artighet och en gnutta konflikträdsla och så. Men det där tycker jag är lite på gott och ont ändå. Ibland uppskattar jag det svenska sättet, ibland är det befriande med det lite mer raka tyska.
Upplever också att de skiljer mer på det privata och på yrkesrollen än vad vi svenskar gör.
De är inte på jobbet för att skoja tramsa och fika bort tiden, utan för att faktiskt uträtta något! Typ så..
Men jag är ingen expert på det här.
Man får ju komma ihåg att det tyska samhället är lite mer formellt och hierarkiskt än idag också. Man ska också komma ihåg att hur vi ser på tyskar lite fördomsfullt är ju ungefär exakt som stora delar av världen ser på oss svenskar. Många tycker att vi svenskar är petiga och stela, och tråkiga och surmulna och knepiga att ha att göra med.
Tycker att när tyskar ska försöka tala engelska, hur många Phd examen de än har låter de efterblivna. Märklig brytning. .
Hade vi inte ett mer omfattande lärlingssystem i Sverige också en gång i tiden?
Likväl som vi ungefär som Tyskland hade ett tredelat skolsystem när mina föräldrar växte upp. Man kunde gå yrkesskola och/eller börja som lärling nånstans, man kunde gå läroverksvägen med realskola och högre allmänt läroverk etc, eller så fanns det mellansteget fackskola där man kunde läsa vidare till sjuksköterska och sånt, men inte nödvändigtvis bli fin akademiker. En mer yrkesinriktad mellanväg med stort teoretiskt inslag.
Ja, jag tror att lörlingssystemet är utmärkt. Men det är nog inte helt lätt att införa i Sverige, i Tyskland har de en historik och tar detta med lärlingsutbildning väldigt seriöst. Jag vet för jag gjorde praktik i Tyskland under mina studier, även praktik tar de superseriöst, det är inte som i Sverige där man bara får vara med eller kanske göra något enkelt jobb som behövs. Min praktik på ett medelstort företag i Tyskland var noga strukturerad och anpassad efter exakt den universitetsutbilfning som jag gick. Jag upplevde att tyska företag ser att de har ett stort ansvar för att utbilda nästa generation av arbetstagare och inte bara skriker på att staten skall fixa detta, som de svenska företagen gör.