Bebis och tv

Det viktigaste är att PRATA med sitt barn. Om en tv är igång, tittar du på den istället för att interagera med barnet. Jag har själv tittat på tv när min son var bebis, men tv:n stod verkligen inte igång hela dagarna. 

Vi har varit sparsamma med skärmar under de första åren. TV:n har varit igång (vår bebis ÄLSKADE väderleksrapporten, av någon anledning.) Då stod jag där som ett fån och pekade på tv:n. "Ja, titta en sol! Och där är ett moln! Vilka fina pilar, eller hur? I Malmö är det 10 grader och i Kiruna är det 2 grader, ja titta!" Ungen kände igen alla siffror upp till 12 när han var ett år gammal, troligen på grund av den jäkla väderleksrapporten. När han var 2 kunde han peka ut Sverige på en europakarta. Folk var imponerade och jag bara, "ja... vi har tittat på vädret en hel del, om man säger så."

Nyheterna blev också lite för tidigt, om man säger så, men vi fick distrahera så att han inte tittade när något var läskigt. När mitt barn var 4 år så krävde han att jag tittade på Lilla aktuellt med honom, eftersom han tyckte att han inte riktigt förstod vad de sade, men bara nästan. Jag tyckte inte alls att han skulle titta på Lilla Aktuellt men resignerade och sade att det var okej om han ALLTID hämtade mig när det var på barnkanalen.

Alltså: nej, skärmar och tv behöver inte vara skadligt för barn. Frågan är VAD man gör med tv-tiden. Att barnet vänder blicken mot tv:n beror högst troligt på att du stirrar dit och blir tyst. Prata, berätta och visa! Inte ens en kort film på youtube är skadlig om man SJÄLV sitter med och visar, pekar och pratar. Det blir ju "nästan" som en bok.