Bebis och tv

Som vanligt missförstår människor värdet av "studier". Man tror att "studier visar" är samma sak som att "det finns vetenskaplig evidens för".

Enkelt förklarat - det är i praktiken fullkomligt omöjligt att göra kvalitativa studier gällande sånt här. I så fall skulle man behöva  sig av kontrollgrupper, och använda små barn som studiedeltagare. Dvs man skulle behöva lotta in dem i grupper, och utsätta vissa för mycket skärmtid och andra för mindre, och sen följa dem i många år. Och sånt låter sig såklart inte göras.

Jag säger inte att de studier som nu finns är värdelösa - såklart inte. Men det går inte att dra klara slutsatser av dem. Detta då det är omöjligt att avgöra den påverkan och inverkan som miljön har. Rimligtvis kan det vara så att "sämre fungerande" familjer generellt sett haft sina barn mer framför skärmar, och tvärtom.

Man kan jämföra detta med något jag hörde hela min barndom, att "studier visar att barn som äter frukost presterar bättre i skolan". Och ja. Det var sant. Men poängen var också att det ansågs helt självklart att "bra föräldrar" serverade sina barn en ordentlig frukost. Alltså kan man anta att barn som inte åt frukost i mycket högre grad levde i dysfunktionella familjer.

Min personliga tro är att om tjugo har alla barn, oavsett samhällsklass och miljö vuxit upp med skärmar, så då visar "studierna" på annat, och stigmat är borta. Då handlar det inte om "skärmar" i sig, utan om vad som visas på skärmarna.