V 7+0 väldigt lite symptom

R84

Wed 20 Jan 2021 10:58
41 svar

Citera Återställ Anmäl

V 7+0 väldigt lite symptom

Jag är gravid i v 7+0 med andra barnet. När jag var gravid med sonen fick jag tidigt väldigt starka symptom. Illamående de lux från v 5+ och fram till RUL, liiiite ömma bröst, trötthet osv osv. Nu har jag nästan inga symptom. Visst är jag trött, men har en liten bebis härhemma som stör sömnen så vet inte om det är det eller gravidsymptom. Svagt illamående när jag är hungrig. Lite varm. Men i övrigt ingenting. Hade det inte varit för utebliven mens och plus på stickan hade jag inte anat att jag var gravid.

Hade inskrivningssamtal idag med min barnmorska och lyfte min oro. Har en lång historia bakom mig med missfall, ofrivillig barnlöshet, ivfer osv så oron ligger djupt rotad. Sa att jag har väldigt lite symptom. Hon frågade: men brösten då? Hur känns det där? Sa att jag inte känner något varpå hon lite bekymrat svarat: nähä.... inte ens där? För det är ju väldigt vanligt annars! Hon lade också till att det såklart finns de som har lite symptom så det år svårt att säga om det är positivt eller negativt. Men det var något med hennes reaktion på att mina bröst känns normala som oroar mig.

Jag hade hoppats att samtalet med barnmorskan skulle lugna, men känner snarare tvärtom. Har ett VUL inbokat på måndag och är livrädd för MA och missfall.

Någon här som har varit helt symptomfri i början av graviditeten? När kom era symptom?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden V 7+0 väldigt lite symptom
R84

Wed 20 Jan 2021 12:36
#2

Citera Återställ Anmäl

Anonym (5) skrev 2021-01-20 12:10:44 följande:
Hej, vill bara säga att jag varit gravid 5 grr, mådde bara illa och ont i brösten första gången (gjorde dock tidig abort i v7). De andra 4 graviditeterna har jag inte haft ett enda symtom förutom att mensen uteblivit och magen växt! Så det behöver inte betyda att det inte kommer gå bra, alla graviditeter är unika. Hoppas allt går bra på måndag!

Tack! Känns tryggt att du skriver så! Vet ju också att alla graviditeter ser olika ut liksom symptom och annat. Men så kommer oron och sätter förnuftet helt ur balans och jag tvivlar på allt. Men håller tummar och tår för ett pickande hjärta på måndag!
R84

Wed 20 Jan 2021 14:04
#6

Citera Återställ Anmäl

linnean21 skrev 2021-01-20 13:53:04 följande:
Jag är i princip identisk med dig jag är i vecka sju och har inga symptom mer än utebliven mens och 1+ på stickan. Jag hade liknande i min förra graviditet förutom att jag hade lite bröstkänning men nu har jag ingenting sånt.

Oroa dig inte i onödan det är säkert ingen fara! Kram

Tack! Vad skönt att inte vara ensam med typ noll symptom. Så himla stor kontrast mot förra graviditeten där jag var halvt lamslagen av illamående. Såklart otroligt tacksamt att inte må så samtidigt som det kändes tryggt på något sätt. När har du bf?
R84

Wed 20 Jan 2021 14:06
#7

Citera Återställ Anmäl

linnean21 skrev 2021-01-20 13:53:41 följande:
Försök tänka att det är skönt att du slipper må illa med en bebis hemma istället så tänker jag

Så kommer jag nog att känna när jag fått se att det är något som lever därinne. Även om jag vet att det är en ögonblicksbild och att saker kan hända så hade jag kunnat pusta ut lite. Så var det i förra graviditeten. Efter tidigt ultraljud kunde jag putta bort mycket av min oro och fokusera på att vara glad över att vara gravid. Så kan jag få den bekräftelsen så lär jag vara glad över att slippa illamående och att samtidigt ta hand om bebis.
R84

Wed 20 Jan 2021 15:30
#10

Citera Återställ Anmäl

linnean21 skrev 2021-01-20 14:11:51 följande:
Har inte varit på inskrivning ännu men enligt appen 9/10

Nej men håller med! Det är verkligen ett lugn att då se och höra hjärtat slå. Jag känner mig nog inte lugn förrän jag fött så det är svårare att leva som man lär men i helhet försöker jag fokusera på att allt är bra. När har du bf?

Hade mitt första hälsosamtal via telefon idag. Sen första besöket 12/2. Enligt appen har jag bf den 7 september. I min förra graviditet blev jag bara flyttad en dag så då stämde appen rätt bra. Nu får jag väl se för har haft lite olika längd på de få cyklerna jag har hunnit att få sen sonen föddes. Men sista två innan pluset låg på 27-29 dagar och det var det jag hade innan jag blev gravid förra gången.

Nej man kan ju aldrig riktigt andas ut, men sist bestämde jag mig efter kuben att orolig inte skulle få vara min huvudkänsla. Det funkade och jag trillade egentligen bara dit ett par gånger efter det. Sen försöker jag tänka den här gången att jag inte har så mycket att förlora. Med sonen hade vi försökt bli gravida i nästan fyra år och ett missfall då hade nog knäckt mig totalt. Den här graviditeten är inte alls planerad på samma sätt utan mer: blir det så blir det. Jag har inte räknat med ett syskon utan tänkt att sonen är det barnet vi kommer att ha. Allt annat är en bonus. Men.... som du skriver - det är svårt att leva som man lär. Sitter ju här och är orolig så det är lättare sagt än gjort.

Hur många barn har du? Är det andra för dig också?
R84

Wed 20 Jan 2021 15:31
#11

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Jag då) skrev 2021-01-20 14:43:34 följande:
6 graviditeter och aldrig ömma bröst. Få symptom före v.9 med första barnet. Med andra kom de just v.7. Man kan aldrig jämföra sig med andra och inte heller med ens egna tidigare graviditeter. En bekant till mig hade endast utebliven mens som symptom och hon var gammal så hon trodde det var klimakteriet. När hon gjorde UL var hon redan i 5:e månaden! Vissa går hela tiden ut och mår bra.

Det känns ju betryggande! Då håller jag tummarna för att det går vägen och att jag får lagom mycket/lite symptom.
R84

Thu 21 Jan 2021 13:49
#13

Citera Återställ Anmäl

linnean21 skrev 2021-01-21 13:20:20 följande:
Spännande! så roligt att någon annan är med om precis samma sak, man tror man är ensammast i världen haha.

Ja visst är det så.. och samtidigt händer det så händer det man kan ju inte varken förebygga eller hindra det ändå så egentligen är det ju värdelös energi att lägga! Fantastiskt med er son, känns som ett riktigt mirakelbarn <3

Vi har en son, 1 år snart

Jag vet! Så ensamt! Det är ju de där första veckorna när man inte berättar för någon heller. Nu är det lättare i och med covid. Inte riktigt lika mycket grejer att ducka för.

Nej jag vet! Jag försöker tänka så - tar det slut kan jag inte göra något åt det. Jag är nog mest rädd för MA och att behöva göra en abort.

Ja..... han är lite av ett mirakelbarn efter massa olika turer och till slut blev han till naturligt precis när vi skulle gå vidare med egenbetalda ivfer. Och blir den här bebisen verklighet är det ännu en mirakelbebis för vi hade inte bestämt oss för att börja försöka utan sa mest att vi slutar skydda oss i december och ser vad som händer. Så hade vi sex en gång typ två dagar innan ägglossning och hux flux var jag gravid.

Men då blir det ju rätt tajt mellan era två också. Hur känns det? Jag är väl inte riktigt vän med att det blir knappt 17 månader mellan men blir det så är jag lyckligast i världen. Haha! Om än lite panikslagen över att palla två små bebisar.
R84

Thu 21 Jan 2021 19:03
#15

Citera Återställ Anmäl

linnean21 skrev 2021-01-21 17:57:12 följande:
Nej verkligen. Har 2 nära vänner dock som också är gravida så vi har varandra iallafall! Haha nej precis!

Ja jag också.. jobbiga tankar.

Haha så roligt. När ni minst anade det!

Det känns underbart och min högsta dröm! Hade jag fått välja hade de gärna gått snabbare men nu tog de 5 ?långa? men för många snabba månader

Jag var mer panikslagen av att de skulle bli ett stort glapp emellan dom och typ börja om med småsmåbarns åren för långt emellan. Det är så roligt att man har sån olika syn på det! Jag känner att jag stökar hellre av de här tätt inpå och sen får de växa ihop tighta tillsammmans är min förhoppning och mål nu ligger jag väl här med trillingar i magen eller nått så jag kommer säkert få äta upp mina ord! Haha.

Vad kul!! Då är ni ju tre som kan hänga ihop sen. Perfekt ju!!

Alltså.... jag har också hellre tajt mellan än långt, men hade verkligen inte räknat med under två år!!
R84

Thu 21 Jan 2021 19:52
#17

Citera Återställ Anmäl

cfri skrev 2021-01-21 19:23:54 följande:
Jag förstår din oro och jag är/var likadan! Inte en dags illamående och mådde inprincip som vanligt med lite extra hunger typ. Är i vecka 12 o bebis mår bra! Man kan verkligen ha en bra/symtomfri grav OCH att den flyter på som den ska!

T ack! Känns skönt att höra om fler med få eller inga symptom! Jag pendlar just nu mellan att känna mig hoppfull och att ha ångest för att det inte ska finnas något levande därinne. Så jobbigt. Men håller tummarna för ett pickande hjärta på måndag och att allt ska se bra ut. Är det sitt första barn?
R84

Sat 23 Jan 2021 19:25
#18

Citera Återställ Anmäl

Jaha..... Där fick jag en liten blödning. Har inte en bra magkänsla alltså..... usch. Vill bara gå och gräva ner mig!
R84

Sat 23 Jan 2021 19:46
#20

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Jag då) skrev 2021-01-23 19:34:44 följande:
Jag blödde rejält v.7 och fick barn ändå. Övertygad om missfall, men det var det inte. Jag förstår din oro- det tog drygt 10 år för mig att få barn. Men ge inte upp hoppet än! Du har mina tummar!

Tack! Jag hoppas verkligen att du har rätt..... Får se hur kvällen fortsätter. Tyvärr börjar jag få ont i magen också.
R84

Sat 23 Jan 2021 20:38
#22

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Friska) skrev 2021-01-23 20:26:22 följande:
Hur mår du nu? Tråkigt att höra att du börjar få ont i magen med :(.,,

Ja vad ska jag säga..... Blöder inte så det kommer något i en binda men går jag på toa är det blod/rosa på pappret. Lite mensliknande molvärk. Så räknar med att det drar igång mer under natten eller morgondagen. Det är så det känns i alla fall. Så fruktansvärt sorgligt och tråkigt, men försöker tänka att jag inte kan göra något åt det.
R84

Sat 23 Jan 2021 22:46
#24

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Friska) skrev 2021-01-23 22:25:54 följande:
Det är naturens gång tyvärr. Vet att det är fruktansvärt jobbigt men det är menat isåfall, försök att tänka att det inte var friskt . Styrkekramar till dig <3 <3

Jamen det är så jag försöker tänka. Har haft två missfall innan och vet ju att det är så. Och det är inget jag kan påverka eller göra något åt.
R84

Mon 25 Jan 2021 10:24
#30

Citera Återställ Anmäl

Tokan123 skrev 2021-01-24 21:21:22 följande:
Jag är i v6 och känner typ ingenting, lite molvärk då och då. Idag hade jag en sån jag kommer få mens känsla, var helt säker på att det skulle börja blöda och bli ett mf, men inget har hänt än... men oron startade. Förut var väntan mellan äl och bim en evighet men nu tycker jag att grav veckorna sniglar fram, ska det gå bra eller ej? :(

Ja tiden går väldigt långsamt i början, men andra halvan av graviditeten rusar iväg!! Eller det gjorde den för mig.

Såhär.... ett missfall gör ont långt in i själen. Det är en sorg. Men försök tänka att du väntar barn och inte missfall! Även om missfall är vanligt så är faktiskt chansen för att det blir ett barn STÖRRE!!

Det jag kan konstatera är att min magkänsla och känsla i kroppen över lag har stämt väldigt bra för mig. Jag har varit gravid fyra gånger. Tre missfall (varav ett pågår just nu) och ett barn. De tre gångerna jag har fått missfall har det varit känslan från start. Däremot när jag fick sonen kände jag i hela kroppen att det här kommer att gå vägen. Visst.... jag var sjukt orolig och tänkte x antal gånger att det inte skulle gå vägen, men någonstans innerst inne kände jag att den graviditeten var annorlunda. När jag plussade den 1/1 sa jag bara efter ett par dagar att det inte skulle gå vägen. Det kändes i hela kroppen. I helgen i v 7+3/4 började jag blöda och missfallet är ett faktum.

Jag hoppas att du får behålla ditt pyre i magen! Är det första barnet?
R84

Mon 25 Jan 2021 11:30
#32

Citera Återställ Anmäl

Tokan123 skrev 2021-01-25 10:29:13 följande:
Tack! Och vad tråkigt med ditt missfall. Ja, det är första barnet. Fick en blödning imorse så känslan igår stämde, dock blöder det inget mer så får väl bara vänta och se, såååå jobbigt!

Men vad jobbigt! Hoppas att det bara var ett blodkärl eller sådär. Skickar en stor kram för jag vet verkligen hur tufft det är.

När jag väntade sonen fick jag rosa flytningar en kväll i v 8+3 och det var ingen fara. Gjorde ett VUL (första ultraljudet i den graviditeten) två dagar senare och där fanns en tickande litet hjärta. De kunde inte heller se några spår av blödningar. De gissade att det var slemhinnorna som hade gett den lilla blödningen. Så om det bara var något litet du upplevde så kanske det inte är någon fara.

Ja det är otroligt sorgligt, men på något sätt ändå lättare än mina förra missfall. Då kändes det mer som att jag hade så mycket att förlora. Nu har jag en underbar liten pojke och även om jag vill att han ska få ett syskon en dag så gör han att fallet inte känns lika djupt och tungt. Svårt att förklara men känslan är annorlunda.

Skickar dig massa tankar och jag hoppas att du inte blöder mer.
R84

Wed 27 Jan 2021 08:44
#33

Citera Återställ Anmäl

Tokan123 skrev 2021-01-25 10:29:13 följande:
Tack! Och vad tråkigt med ditt missfall. Ja, det är första barnet. Fick en blödning imorse så känslan igår stämde, dock blöder det inget mer så får väl bara vänta och se, såååå jobbigt!

Hur har det gått för dig?
R84

Wed 27 Jan 2021 12:03
#35

Citera Återställ Anmäl

Tokan123 skrev 2021-01-27 09:06:57 följande:
Tack för omtanken! Det har gått bra, det kom ingen mer blödning förutom den lilla i förrgår morse. Så håller fortsatt tummarna. Hur mår du och hur går det?

Då hoppas jag på att det fortsätter så!

Jag mår ganska bra. Men det är definitivt ett missfall. Så det är bara att låta kroppen läka och invänta nästa cykel.
R84

Thu 28 Jan 2021 15:30
#38

Citera Återställ Anmäl

linnean21 skrev 2021-01-28 08:38:45 följande:
Hemskt ledsen att läsa det här.. Jag känner med dig <3

Tack! Jag har haft den magkänslan egentligen sen jag plussade. Inte för att det gör saken lättare men kände mig ändå förberedd på något sätt. Hur går det för dig?
R84

Sat 30 Jan 2021 18:57
#41

Citera Återställ Anmäl

linnean21 skrev 2021-01-30 18:35:58 följande:
Nej men det är ju en fruktansvärt magkänsla och jag har hela mitt hjärta hos sig för att den stämde. Jo förutom att jag bröt ihop fullständigt av den här tråden när jag läste så mår jag bra men är fruktansvärt orolig. Men som jag skrev tidigare, sker ser så sker det och man kan ju ?lyckligtvis? inte påverka det. Livets gång.. kram igen! <3

Det kommer att gå bra för dig!! Det är ju trots allt vanligare med en bebis än ett missfall. Jag har under årens lopp lärt känna min kropp såpass bra att jag på något sätt visste var det barkade hän. Så även om det är sorgligt på så många vis så är jag vid gott mod. Är det meningen att vi ska få två barn så blir det så. Förr eller senare.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden V 7+0 väldigt lite symptom

V 7+0 väldigt lite symptom

INNEHÅLL