Alla andra 40+ eller ni andra

Jag är yngre än du men vi hade bestämt gjort abort om vi råkade bli gravida nu. Vi har redan gjort "sladdis"-grejen och det var medvetet. Tufft även om vi såklart var glada då för det var som sagt med flit. Men att börja om IGEN. No way!
Så jag hoppas vi lyckas skydda oss. Även om jag är väldigt bestämd med hur vi skulle göra så skulle det ju vara jobbigt oavsett tänker jag.

Även jag är yngre men jag anser inte att åldern spelar någon roll här utan mer orken och kroppen. Du kan vara 25år och helt slut och ha en kropp som inte orkar men så kan du även vara äldre och ha det fysiskt och psykiskt bättre, för att inte glömma livssituation. Så länge man vill och orkar och in ser jag inget fel i att ha barn. Är själv gravid och 39år med en 1,5åring hemma men även en på 12, 14 och 16 år, samma pappa allihop, vi började om. Självklart tvivlade vi hela vägen på om vi gjort rätt och nu väntas en liten femma. Kan nämna att mellan våra barn så utbildade jag mig, vi köpte hus, mannen tog sitt efterlängtade körkort och vi har tryggat oss för framtiden!
Lycka till med vilket val du än gör!

Hej!

Jag är 77:a och har två flickor födda 2006 och 2008. Skilde mig från deras pappa för åtta-nio år sen, hade inga tankar eller nån längtan efter fler barn. Vi reste mycket och gjorde mycket ihop, jag o tjejerna.

Sen träffade jag en tio år yngre kille som inte hade barn. Och efter några år började tanken gro, att tänk om vi skulle få barn... då var jag 39. Funderade självklart på om man kan bli gravid osv.

Men ja, lång historia kort, fick ett barn i februari 2018. En sån lycka! Jag tänkte att det blir en sladdis bara, men vet hur kul tjejerna har haft tillsammans som små... så vi tänkte att vi provar om vi kan få en till. Hann ha mens en gång, sen gravid med nr 4. Hon föddes maj 2019.

Jag som tyckte det var tufft när tjejern svar små (2,5 år emellan dem), måste säga att detta ändå inte varit särskilt jobbigt! Orsaken är att jag gör mkt smartare val nu än när jag var 28-30 år. Jag springer inte på alla bollar, jag hushållet med ork och lägger den på det som betyder nåt. Jag stressar inte så mkt som förr.

Och... nu tror jag att jag är gravid igen. Det blir barn nr 5 i oktober 2021 i såna fall. Har inte testat mig än, men man har ju varit med förr och känner sin kropp...

En sak till: jag tycker inte att småbarnstiden var varit så tuff i den här andra vändan eftersom jag har facit - jag vet hur fort liten blir stor. Äldsta flickan blir 15 om nån månad. Tiden har bara rusat, särskilt sen de började skolan.

Jag känner mig glad och tacksam att ha fått chansen att få en (tre?!) bebis/ar/ igen. Jag har ju så mkt kunskap om barn och vad som funkar eller inte, skulle jag aldrig få använda mig av den igen? Vilken waste.

Sen älskar jag tanken på att dessa syskon var varandra. Att de har några att välja på. Att det förhoppningsvis alltid kommer finnas nån där för dem.

Vore kul att höra hur tankarna går nu, TS? Har du gjort test?

Hur har det gått? Har du testat dig så du vet ännu..?

Jag är 41 och väntar sladdis: våra två äldre blir tio och sju strax. Finns absolut ambivalenta känslor inför att "börja om", inför att bli fler och inte få rummen att räcka till, inför hur det påverkar familjedynamiken och vuxenrelationen, inför hur det är att orka hänga med i ett småbarnstempo när man inte är så ung längre, och hur gammal jag är när detta barn är vuxet... Om det kommer barnbarn, kommer man ens orka hjälpa till?!

Och samtidigt en förväntan <3 En till liten familjemedlem, ett extra syskon till barnen.

Vi är absolut fler i samma situation. Några av oss har förirrat oss in i en tråd för 35+ där vår ambivalens kanske inte riktigt uppskattas - men kanske är det här vi ska dryfta vår ambivalens istället..? <3