Frånvaro på jobbet skapar problem

När jag hade den frånvaron på mitt näst senaste arbete så insåg både jag och chefen att det var ohållbart.

Jag fick arbeta mina tre månaders uppsägningstid och sedan gå till soc. Jag var besviken då men visst förstod jag att min chef inte kunde ha kvar mig. Däremot fick hon inte ge mig sparken så jag sade upp mig "frivilligt". Hade kunnat börja bråka och bli en nagel i ögat på chefen, men det är knappast jag. Hadee aldrig klarat av det.

Det är vad man får göra om man inte platsar i dagens arbeten tyvärr..

(Vad gäller mig själv så efter 2-3 år vågade jag skaffa nytt jobb på halvtid och har sedan dess kunnat öka lite för varje år.)

Nej men jag hade inga barn. Så mina anledningar var helt andra. (ptsd) Och hade inte ens hälften av den frånvaro ts har. Det är orimligt att vara borta en dag i veckan från sitt arbete också, om det blir så 4-5 dagar varje månad.

Men det borde väl ändå vara lika för alla oavsett om man valt att skaffa ungar? Om man presterar likvärdigt på jobb förstås.

Ja du har rätt.

men det får ju finnas en gräns. hur kul är det som småföretagare att anställa någon som verkar skitbra, men sedan får den anställde barn, eller andra ändrade levnadsförhållanden och kommer bara till jobbet hälften av tiden. och småföretagaren har inte råd att betala full lön för någon som jobbar i princip halvtid. Då bör man gå ner till halvtid. 

Jag förstår från båda håll. Jag ägde inget och bodde i hyreslägenhet då, så jag fick soc. Inser att det kan vara svårt för en barnfamilj som har belånat sej och måste sälja allt innan soc kan ge något.
Men kommer man inte till jobbet så klarar man kanske inte heltid. karln får väl hjälpa ts och hyra in tjänster som barnpassning när barnen är sjuka.
Alternativt göra uppgifter som går att göra hemma på nattetid eller nåt.