Du tror att jag är nöjd med tillvaron? För det är jag inte, men det finns inte energi att göra några stora förändringar heller, jag är fullt upp med att orka livet som det är. Det var svårt nog att få de där 3000, innan hade jag bara bb.
Ja självklart betalar han mer än 3000, men det jag gör är värt mer än så också. Han har en hutlöst hög lön, han behöver inte mina pengar, det är bara en principsak för honom.
Fyra barn och det ska räcka till alla deras kläder, telefoner etc, jag betalar mina kläder och räkningar själv och oftast mina egna hygienprodukter.
Jag vill spara pengarna, han vill att de ska gå till annat.
Mannen jobbar hårt så att ts kan bli försörjde. Hon har det jättebra och borde självklart dela pengarna med sin man.
Okej, så ska jag försöka förklara närmare.
Först, min hälsa.
Jag är till att börja med utbränd sen ett antal år tillbaka, något jag aldrig blivit helt återhämtad ifrån, antagligen för att jag aldrig får chansen att vila ut. Är så trött att jag många gånger inte vet hur jag ska ta mig igenom en dag till. Jag har också ptsd och min psykolog misstänker autism och adhd.
Jag har MS, fibro och endo. Lever med konstant smärta. Jag har något fel med mina ögon, min syn blir snabb sämre utan att någon förstår varför. Jag är livrädd för att en dag kanske förlora synen helt.
Så min vardag.
Jag går upp vid halv fem när de yngsta vaknar. Har ensamt ansvar att få i alla frukost, att de klär på sig och se till att de har allt med sig. Det är så gott som alltid minst en som kräver ett rejält peptalk för att komma iväg då det finns ångest med i bilden. Senaste året har de också varit hemma väldigt mycket.
Vid kvart över sju klär vi på oss och ger oss iväg till skolan. Går dit och tillbaka. Hemma igen runt timmen senare.
Sen måste jag städa huset dagligen, putsa fönster, sköta trädgården, tvätta, stryka skjortor osv. Handla och göra andra ärenden. Sen laga bra mat från grunden, som är väl igenomtänk och uträknad på vad han behöver för sin träning. Ofta är det något bara han äter, så då måste jag göra något annat till mig och barnen.
De yngsta gick inte på förskola, så de var alltid med mig innan de började skolan. De slutar nu senast 14 då jag hämtar. Efter det är det antingen att gå till en park eller ta oss till träning innan de äldre hämtas vid kvart över tre. Ta oss till deras träningar innan vi är hemma igen runt fem.
Då ska det fixas middag och hjälpas till med läxor. Ev. är det träningskläder som ska tvättas och barn som ska duscha.
Simsalabim så är det läggdags för mig för att jag ska orka upp dagen efter.
Jag sitter inte ner och slappnar av många minuter under en dag, det är alltid något och ser han mig sysslolös kommenterar han det direkt och frågar varför jag inte tar tag i det och det.
Skulle inte förvåna mig om någon tycker att det låter som rena drömtillvaron, men semester är det sista det är. Alla mina dagar är mer eller mindre likadana, inte ens när han är ledig hjälper han till.