Oense om pengar

Nej, för jag hade ingen sgi. Pluggade när jag blev sjukskriven.

Ni får det att låta som att det är mitt eget fel att jag blev sjuk.

Jag är inte främmande inför tanken att lämna, men jag tänker på barnen. Det är de som kommer att bli drabbade av att varannan vecka bo med en pappa som inte har tid till dem. Kanske kommer han blir bättre, kanske inte, men har jag väl lämnat kan jag inte göra något åt det. Jag kan heller inte gå emellan när hans krav på dem blir för höga. Han anser att man inte gjort sitt bästa om man inte får högsta betyg, han kan inte heller greppa att ena barnets dyslexi inte beror på lathet och för lite träning.

Jag har bett om städhjälp i flera år, redan när jag pluggade för att jag kände att det blev för mycket. Jag hade konstant migrän och läkare varnade mig och sa att jag måste sänka kraven i vardagen. Han sa nej och till slut brakade jag mycket riktigt ihop. En dag kunde jag plötsligt inte ens gå, kroppen lade av totalt. Inte ens efter det kan han tänka sig ha främlingar i huset.

Jag var i din makes situation för några år sedan och jag kan säga såhär att det är väldigt tärande att vara den enda som har ekonomiskt ansvar för allting. Tankar som vad händer om jag blir arbetslös eller ångtidssjuk snurrade ständigt i mitt huvud. Som den enda med inkomst har man inget annat val att betala allt för den andre så därför känns det givetvis fel att när den som inte haft en krona in på jättelänge plötsligt får pengar så är just de pengarna mer speciella än andra pengar och får bara användas till det de öronmärkts för.

Skruva ner på städningen. Det behövs inte storstädas varje dag. Lägg energin där den behövs.

Det är inte jag som kräver den nivån, men gör jag det inte blir han arg istället vilket tar ännu mer energi att hantera.