Inlägg från: Anonym (Jag) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jag)

    Oense om pengar

    Anonym (Ts saknar verklighet) skrev 2021-01-26 08:38:36 följande:

    Vilken inkomst har han? Är det bara du som tror, gissar och är avundsjuk?

    Har du någon förståelse för att han behöver spara pengar och kanske behöver vara mer välklädd varje dag än någon som går hemma?

    Var det han som ville ha många barn? Har du alltid varit för sjuk för att jobba?


    Vadå tror, gissar och är avundsjuk? Självklart vet jag vad han har för lön.

    Han får köpa vilka kläder han vill, men resten av familjen borde ha samma standard. Han är inte mer värd är vi andra.

    Ja alla har varit planerade. Yngsta är tvillingar, så det var inte ett aktivt val att det skulle bli fyra.

    Nej jag har inte alltid varit sjuk, det är till stor del omständigheterna som gjort mig sjuk. Jag har fysiska sjukdomar, men mitt största hinder är att jag är ganska söndertrasad mentalt och aldrig har någon möjlighet att på riktigt vila och återhämta mig.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Ts saknar verklighet) skrev 2021-01-26 08:46:51 följande:

    Ok. så han har ut ca 20000kr (mat och boende hela familjen om ni bor billigt och handlar billigt) + 3000till dig+ 40000 spar+ 20000 kr till sig själv?

    Han har alltså 150 000kr/månaden ut? Men han behöver inte vara välklädd och han behöver inte jobba mer än att han ska kunna ta barn, hushåll och föräldraledighet när du är för sjuk? Vad tusan jobbar han med? Det yrket kan ju inte existera!


    Jag har aldrig sagt att han inte ska vara välklädd och jobbar gör han konstant. Föräldraledig har han aldrig varit, men det är barnen för stora för nu oavsett.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (L) skrev 2021-01-26 09:03:47 följande:

    Har du sjukpenning? Varför jobbar du inte? Alltså, med inkomst. För jobbar gör du hemma, gratis. Han älskar inte dig. Du är hans oavlönade nanny, hushållerska och hora. Den sängen har du tyvärr bäddat, och det är bara du som kan ta dig ur den.

    Livet är för kort. Och tänk på dina barn.

    När ni skiljer er så ser du till att en neutral jurist (alltså ingen han föreslår) sköter bodelningen. För du ska ha hälften! Igen, tänk på barnen.


    Nej, för jag hade ingen sgi. Pluggade när jag blev sjukskriven.

    Ni får det att låta som att det är mitt eget fel att jag blev sjuk.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Ts saknar verklighet) skrev 2021-01-26 09:07:37 följande:

    Men han har en av Sveriges högsta löner men enligt dig tid att ta barn och hushåll när du är för sjuk?

    Du är för sjuk för att jobba men kan ta han om 4 barn. Men inte tillräckligt sjuk för sjukskrivning, sjukbidrag eller liknande? Vilken sjukdom är det?


    Tid och tid, han borde ta sig tiden. Barnen är lika mycket hans och de är ju i skolan om dagarna, så han har flera timmar där han kan jobba oavsett om inte de också är sjuka.

    Jag får inga pengar för att jag inte har någon sgi.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Ts saknar verklighet) skrev 2021-01-26 09:15:56 följande:

    Skiljer ni er så har han gott och väl råd till hushållerska och nanny varannan vecka när barnen är hos honom. Han skulle tjäna ekonomiskt på en skilsmässa. Skaffar han sedan en ny fru med normalt jobb så höjs hans ekonomi ordentligt.

    Utifrån dina inlägg TS så verkar du vara leva med honom för att han försörjer er och han lever med dig för pliktkänsla. Ser inga tecken på kärlek från någon av er.

    Och tänker ni ekonomiskt så förlorar du massor på att lämna. Speciellt när du skriver att du knappt klarar av att ta hand om barnen ibland för att du är för sjuk... Då kommer du få ta ett lågbetalt jobb OCH ta barn/hem och köpa allt begagnat..


    Det har hänt att jag pratat om separation, han får fullständig panik och vill inte för allt i världen att vi ska separera.

    Förstår du verkligen inte att det här handlar om mer än pengarna? Det handlar om attityden i sig, att han inte ser några konstigheter i att jag vissa månader inte ens får ihop det hur mycket jag än snålar (vilket han hatar, att jag köper billigare alternativ, för "yta spelar roll") medan han kommer hem med massa dyra saker ständigt? Senast förra veckan spontanköpte han en kontorsstol för över 7000 bara för att färgen passade hans kontor bättre.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Mirabell) skrev 2021-01-26 09:19:23 följande:

    Säg att pengarna ska vara en buffert till familjen. Förklara att det är bättre att ha en buffert att ta av när pengarna inte räcker till än att behöva köpa på avbetalning som du gör nu. Du har också rätt till en rimlig buffert, han har ju uppenbarligen det.

    Men egentligen tycker jag att du ska lämna den själviska skiten och få varannan vecka till lugn och återhämtning. Kanske kommer det ge dig möjlighet att bli frisk. Tror också att du kommer må bättre bara av att slippa nedvärderas av din man varje dag. Använd dina pengar till att skaffa ett nytt boende.


    Jag är inte främmande inför tanken att lämna, men jag tänker på barnen. Det är de som kommer att bli drabbade av att varannan vecka bo med en pappa som inte har tid till dem. Kanske kommer han blir bättre, kanske inte, men har jag väl lämnat kan jag inte göra något åt det. Jag kan heller inte gå emellan när hans krav på dem blir för höga. Han anser att man inte gjort sitt bästa om man inte får högsta betyg, han kan inte heller greppa att ena barnets dyslexi inte beror på lathet och för lite träning.
  • Anonym (Jag)
    Törstiga tuppen skrev 2021-01-26 09:25:19 följande:

    Kan du inte få sjukersättning eftersom du har varit sjuk så länge? Har din man anmält barnen till alla dessa dyra aktiviteter, när han vet att du inte har så mycket pengar?


    Nej inte enligt de jag pratat med iaf. Om du känner till något jag missat får du gärna tipsa.

    Det har varit gemensamma beslut, men att det skulle bli jag som fick betala allt var inte jag införstådd med. Jag utgick ifrån att han skulle ta det, men han tycker det går under barnens vård och då ska tydligen barnbidraget täcka. Barnbidraget är tydligen magiskt och kan inkludera hur mycket som helst. Jag har sagt ifrån att det är för mycket för mig, men då får jag bara höra att jag måste planera bättre.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (X) skrev 2021-01-26 09:25:34 följande:

    Har ni äktenskapsförord?


    Nej.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Ts saknar verklighet) skrev 2021-01-26 09:43:53 följande:

    Yta är viktigt men ni bor uppenbarligen väldigt billigt/litet/ i ett sämre område och du handlar väldigt billig mat? Gissar jag annars måste han ha en lön på 200 000/ månad..

    Separera på prov och se vem som får det jobbigast. Du påstår att han inte skulle klara sig utan din arbetsinsats och han tycker att du slösar pengar. Testa och se vem så får det tuffast. Då vet ni vems arbetasinsats som är värd mest.

    Du får allt nödvändigt betalt! Jag tycker att du får mycket pengar för att inte ens behöva jobba! Du tar hand om ditt egna hem och dina egna barn precis som alla andra gör. Men du slipper jobba så som alla andra måste.

    Sen sitter du självklart djupt i skiten. Du har skaffat fler barn än du orkar och skulle ha råd med. Du är ekonomiskt beroende och du och barnen hamnar snabbt i relativ fattigdom om mannen träffar någon annan...


    Nej vi bor inte i något speciellt billigt område och köper inte speciellt billig mat heller.

    Vart säger jag att han tycker att jag slösar? Det är han som har en orealistisk bild av vad det ska räcka till.

    Jag har inte skaffat fler barn än jag orkar, det är min hälsa som ställer till det och hade jag haft en mer stöttande partner hade jag kanske inte blivit så sjuk som jag är. Jag tar hand om mina barn, det är mitt eget mående som blir lidande.

    Jag har tröttnat rejält på dina gliringar om hur mycket bättre han skulle ha det utan mig, så det här är mitt sista svar till dig.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (X) skrev 2021-01-26 09:56:28 följande:

    Ni tror helt enkelt inte att TS är sjuk? OK.

    Vilka halvtidsjobb skulle ni rekommendera som passar med skoltider, och vem ska då ta hand om det TS gör hemma idag? TS man verkar ju varken intresserad av att hjälpa till hemma eller betala för städhjälp/barnpassning/matkasse/catering.

    (Eller tänker ni att hon plötsligt ska orka allt hemma plus halvtidsjobb..?)


    Jag har bett om städhjälp i flera år, redan när jag pluggade för att jag kände att det blev för mycket. Jag hade konstant migrän och läkare varnade mig och sa att jag måste sänka kraven i vardagen. Han sa nej och till slut brakade jag mycket riktigt ihop. En dag kunde jag plötsligt inte ens gå, kroppen lade av totalt. Inte ens efter det kan han tänka sig ha främlingar i huset.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (X) skrev 2021-01-26 10:03:20 följande:

    Vem tog hand om hem och barn då?


    Hans föräldrar till största del och han hade ju inget annat val än att hjälpa till också, för jag kunde öht inte stå upp själv. Det var innan han började det här jobbet dock och han var inte lika extrem som nu. Han har förändrats mer för varje löneökning och bonus och hans ego är enormt nu.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (?) skrev 2021-01-26 19:32:13 följande:

    De siffrorna känns lite verklighetsfrånvända så det är nog bäst att ta det med en nypa salt.


    Det är de inte, men jag vet att många har svårt att tro på det. Han är inte ens den med högst lön på det företaget.
  • Anonym (Jag)

    Okej, så ska jag försöka förklara närmare.

    Först, min hälsa.

    Jag är till att börja med utbränd sen ett antal år tillbaka, något jag aldrig blivit helt återhämtad ifrån, antagligen för att jag aldrig får chansen att vila ut. Är så trött att jag många gånger inte vet hur jag ska ta mig igenom en dag till. Jag har också ptsd och min psykolog misstänker autism och adhd.

    Jag har MS, fibro och endo. Lever med konstant smärta. Jag har något fel med mina ögon, min syn blir snabb sämre utan att någon förstår varför. Jag är livrädd för att en dag kanske förlora synen helt.

    Så min vardag.

    Jag går upp vid halv fem när de yngsta vaknar. Har ensamt ansvar att få i alla frukost, att de klär på sig och se till att de har allt med sig. Det är så gott som alltid minst en som kräver ett rejält peptalk för att komma iväg då det finns ångest med i bilden. Senaste året har de också varit hemma väldigt mycket.

    Vid kvart över sju klär vi på oss och ger oss iväg till skolan. Går dit och tillbaka. Hemma igen runt timmen senare.

    Sen måste jag städa huset dagligen, putsa fönster, sköta trädgården, tvätta, stryka skjortor osv. Handla och göra andra ärenden. Sen laga bra mat från grunden, som är väl igenomtänk och uträknad på vad han behöver för sin träning. Ofta är det något bara han äter, så då måste jag göra något annat till mig och barnen.

    De yngsta gick inte på förskola, så de var alltid med mig innan de började skolan. De slutar nu senast 14 då jag hämtar. Efter det är det antingen att gå till en park eller ta oss till träning innan de äldre hämtas vid kvart över tre. Ta oss till deras träningar innan vi är hemma igen runt fem.

    Då ska det fixas middag och hjälpas till med läxor. Ev. är det träningskläder som ska tvättas och barn som ska duscha.

    Simsalabim så är det läggdags för mig för att jag ska orka upp dagen efter.

    Jag sitter inte ner och slappnar av många minuter under en dag, det är alltid något och ser han mig sysslolös kommenterar han det direkt och frågar varför jag inte tar tag i det och det.

    Skulle inte förvåna mig om någon tycker att det låter som rena drömtillvaron, men semester är det sista det är. Alla mina dagar är mer eller mindre likadana, inte ens när han är ledig hjälper han till.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Vänster är ett skällsord) skrev 2021-01-26 21:58:49 följande:

    "Om du förväntar dig att allt mitt ska vara ditt, då får du också finna dig i att allt ditt är mitt."


    Det borde gälla allt isf, inte att han ska kunna glida runt utan att behöva tänka på annat än sitt jobb medan jag sköter resten.
  • Anonym (Jag)

    Den enda skillnaden just nu är att de inte går på några aktiviteter så länge pandemin pågår, så nu är alla hemma nån timme tidigare.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Vänster är ett skällsord) skrev 2021-01-26 22:30:43 följande:

    Du inser inte att era insatser i familjen kompletterar varandra?

    Han står ensam för ansvaret för familjens ekonomi, allt ni har, allt ni äter, allt ni gör betalas av honom ensam.

    Men du är missnöjd för att han inte utöver detta också delar det praktiska ansvaret runt hushållssysslor? 

    Är du missnöjd med detta upplägg så är det ju bara att separera?

    Sköt din egen försörjning i ditt eget hushåll o ta hand om barnen varannan vecka, se hur mycket bättre och bekvämare liv du får...


    Han borde åtminstone betala barnens kläder och aktiviteter. Jag har aldrig stoppat honom från att köpa det han vill, men jag tycker att vi ska ha samma standard. Jag ska inte behöva snåla/ta saker på avbetalning bara för att.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Vänster är ett skällsord) skrev 2021-01-26 22:40:47 följande:

    Du skulle ha mina sympatier om du som många andra drog det där lasset och samtidigt arbetade heltid.

    Nu har du tack vare att din man tar fullt ekonomiskt ansvar hela dagarna fria att utföra allt detta.

    Som du själv var inne på, det är många som skulle byta rakt av med dig utan att fundera...


    Vanligtvis har man knappast en partner som kräver en viss standard och blir arg om hen ser en ta det lugnt en stund. Jag tror ärligt talat att jag hade mått mycket bättre ensam, men jag vill inte att barnen ska behöva vara ensamma med honom varannan vecka.

    Du skulle gärna ta alla mina sjukdomar också antar jag.
  • Anonym (Jag)

    Det ÄR inte möjligt att göra allt jag gör utöver ett heltidsjobb, för det jag gör tar hela dagen. Hade man varit nöjd med att storstäda nån gång i veckan, ja, men inte om det ska göras varje dag.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (F) skrev 2021-01-27 05:52:49 följande:

    Skruva ner på städningen. Det behövs inte storstädas varje dag. Lägg energin där den behövs.


    Det är inte jag som kräver den nivån, men gör jag det inte blir han arg istället vilket tar ännu mer energi att hantera.
  • Anonym (Jag)

    Jag tackar nog för mig gällande den här tråden. Tack till er som varit förstående och kommit med råd.

    Ni som inte förstår, jag hoppas ärligt att ni inte kommer tvingas lära er av egen erfarenhet, för så illa önskar jag ingen.

Svar på tråden Oense om pengar