Vad välja ?

Okej så du har alltså lägenheten och han har villan? Ni har ett gemensamt barn? Vars bor ni idag? Lägenheten?

Okej så du har alltså lägenheten och han har villan? Ni har ett gemensamt barn? Vars bor ni idag? Lägenheten?

Exakt. Gemensamt barn ja. Just nu i lgh, men har under det här året bott mest i huset, eftersom jag varit föräldraledig. Vi har dubbla uppsättningar av allt. Men nu när barnet ska börja fsk snart, så måste vi bestämma oss för vart vi vill skola in och bo där. Tanken är att helst hyra ut det vi inte använder och på så sätt ha noll i boendekostnader. Annars hade jag kunnat ha lgh som övernattnings lgh om det blir övertid på jobbet, eller stopp i trafiken eller liknande.

Gud vad jobbigt val. Jag kan ju säga direkt att jag hade inte, aldrig, gått med på 1,5 timmes pendling för MIN del. Definitivt inte med småbarn i bilden. Arbete, sedan borta 3 timmar utöver det (och lägg på lite förseningar i kollektivtrafiken...). Det är ju nästan all barnets vakna tid borta på jobb och pendling. Inte en chans ! Särskilt inte när JAG inte ens tycker om att bo i villa (vi bor i villa idag, jag trivs inte alls med det. Tyckte heller inte om villalivet som barn ens, och sa att jag aldrig skulle bo i villa igen ). Nej nej nej nej nej ...är min spontana känsla inför det.

En annan sak om du trivdes att bo en bit utanför stan, att du hade stora möjligheter att arbeta hemifrån, gärna med flexibla arb.tider så en del kan skötas när barnet sover. Och att det fanns ett stort behov av att bo på 150 kvm villa.

Samtidigt kanske 60 kvm känns extra litet när man vet att man kunde ha 90kvm större. Å andra sidan är ni två vuxna och ett småbarn, och det är inte förevigt.

Nej jag vet inte. Hade nog argumenterat hårt för att bo i lägenheten om det var jag.

Gud vad jobbigt val. Jag kan ju säga direkt att jag hade inte, aldrig, gått med på 1,5 timmes pendling för MIN del. Definitivt inte med småbarn i bilden. Arbete, sedan borta 3 timmar utöver det (och lägg på lite förseningar i kollektivtrafiken...). Det är ju nästan all barnets vakna tid borta på jobb och pendling. Inte en chans ! Särskilt inte när JAG inte ens tycker om att bo i villa (vi bor i villa idag, jag trivs inte alls med det. Tyckte heller inte om villalivet som barn ens, och sa att jag aldrig skulle bo i villa igen ). Nej nej nej nej nej ...är min spontana känsla inför det.

En annan sak om du trivdes att bo en bit utanför stan, att du hade stora möjligheter att arbeta hemifrån, gärna med flexibla arb.tider så en del kan skötas när barnet sover. Och att det fanns ett stort behov av att bo på 150 kvm villa.

Samtidigt kanske 60 kvm känns extra litet när man vet att man kunde ha 90kvm större. Å andra sidan är ni två vuxna och ett småbarn, och det är inte förevigt.

Nej jag vet inte. Hade nog argumenterat hårt för att bo i lägenheten om det var jag.

Skulle aldrig någonsin välja villan. Tre timmar pendling! Fy fan. Barn tar inte överjävligt med plats. Under en period kan man bo trångt. Skulle absolut göra det till förmån för tid med barn(en). Ett av mina syskon bor med två barn i mellanstadieåldern i en tvåa på 55 kvm (ombyggd nu till minitrea). Inte optimalt men hade valt det före villan 1,5 timme bort också.

Ja verkligen. Känns som att det hade vart så mycket bättre om villan inte ens existerat från början. Då hade vi accepterat att bo trångt några år, för att under tiden fundera och planera vart och hur vi vill bo.

Nu verkar det som att vi har beslutat att det blir lgh. Jag kan inte tänka mig ett liv där jag aldrig får lämna/hämta på fsk. Alltid ha stressen att om jag missar tåget så blir jag minst 30min sen..

Problemet nu är att sambon är fruktansvärt besviken på mig. Vilket jag förstår. För ett halvår sedan när vi spenderade massa lediga dagar i huset, så kände jag att jag ville bo där, men krävde att vi skulle ändra planlösningen så att det passar vår familj bättre, samt att jag ville ha en specifik fsk där i byn. Min sambo spenderade flera hundra tusen på att förbättra villan för min skull, och sedan när fsk inte kom med ngt besked, så gick han in och pratade med rektorn och kom ut med besked om att vi har plats från det datum vi önskat. Och sedan säger jag att jag ändrat mig.. att jag hellre trängs i lgh som han inte ens tycker om. Så igår tjafsade vi om det och jag försöker be om ursäkt för det här. Men han går runt tjurig. Värst av allt att när jag vaknade idag, kände jag att villan kanske är bättre ändå . Haha. Men vågar inte ta upp det och göra honom besviken ytterligare en gång.

Kom också ihåg att en villa i sig själv är mer tidskrävande än en lägenhet. Med en villa följer gräsklippning, snöskottning, ommålning, trädgårdspyssel och sånt som måste hållas efter, vilket ger ÄNNU mindre tid över till familjen och återhämtning.

Oj, ja det var en komplicerad situation. Flera hundra tusen? Hoppas det är ett populärt område så att ni får tillbaka den investeringen.

Kan du inte titta efter ett annat jobb som ligger närmare?

Klart han är besviken och det är väl ok att vara det ibland. Men han förstår nog innerst inne också att 3 timmars resväg per dag är för mycket, speciellt när man har små barn. Han kommer över det.

Alternativ 1.

Jag skulle inte slösa 3 timmar på pendling frivilligt som småbarnsförälder.