Planerar och längtar efter syskon

Vad kul att du också vill haka på.

Ja det är svårt man vill inte vara allt för gammal själv och sen vill man inte ha för stor åldersskillnad på barnen heller. För oss har det av olika skäl inte varit aktuellt med ett syskon då jag/vi tog ett aktivt val för 1½ år sedan pga att jag fick en chefstjänst som jag visste att jag inte skulle bli erbjuden igen.

Men sen i juli 2020 har vi inte velat någonting hellre än att vår dotter ska få bli storasyster.

Jag hoppas verkligen att det tar nu har BIM på söndag eller Måndag, man blir alldeles knasig av att gå och vänta 

Äter ni några speciella vitaminer eller dyl...?

Jag äter apotekets vitamin för kvinnor, d-vitamin och folsyra varje dag sen i juli när vi började försöka igen. Kaffe dricker jag som vanligt men drog ner rejält när jag plussade i höstas då drack jag max den rekommenderade dosen. Får inte i mig koffein annars då jag inte gillar läsk och energidrycker alls.

Ja man kan verkligen få hjärnspöken när man läser vissa artiklar om kvinnor och ålder.

Med min dotter hade jag inga symptom innan jag plussade, men spydde dagligen från v6 tills det hon kom i v38, fick tom dropp i v14 då jag inte fick behålla något. Men det var värt det alla gånger ????

Men ska bli roligt att följa era resor mot ett syskon!

Nej Keabro, du är inte alls hemsk som tänker så. Jag var i nästan samma sits i mitten av November i v12 när vi fick veta att det blivit MA för oss. Vid Lucia ringer mina brorsdöttrar 6 och 9 år gamla ett videosamtal och viftar glatt att dom ska få ett syskon. Jag började störtböla när jag lagt på, vår bebis skulle ha kommit 1 månad före deras. Sen blev det glöggkväll närmare jul med nära vänner där dom droppar att dom ska ha barn och har Bf dagen efter vårt planerade bf. Jag och min man bara kramade varandras händer hårt under bordet, vi hade ju aldrig berättat för någon. Just där och då den kvällen när vid kom hem så var jag så ledsen och arg jag sa att nu vill jag f*n inte se eller höra att en till människa ska ha barn. Man är absolut glad för deras skull men man har all rätt att känna så som du och jag kände/känner.

Jag vill bara skicka dig en värmande kram och säga att jag hoppas att det är vår tur snart! *kram*

Ja Anonym 3 barnsmamma BIM är en plåga,man vill i princip inte gå på toaletten ifall tantröd skulle ha kommit. Och som du säger pluss då kommer oron över andra saker. Men jag hoppas det tar sig fort för er!

Jag förstår dina tankar kring jobbet. Men det är ju kanon om du kan jobba ett tag under graviditeten, jag tyckte tiden gick relativt fort så länge jag jobbade när jag var gravid. Vart sjukskriven sista månade pga högt blodtryck och det var för mig det långsammaste jag vart med om fastän vi höll på att bygga vårt nya hus så var det som att tiden stod still.

Ja det är kul att vi är några stycken som kan peppa varandra och följas åt.
Jag min nöt kunde inte låta bli att ta ett gravtest för en stund sen(visserligen inte morgon urin), är på BIM+2 idag enligt min vanliga cykel. Men det visade ju såklart negativt...suck man blir lika besviken varje j*kla gång

Jag tycker också att det känns bra att vi alla vart med om samma sak, det är lite lättare att ha sätta sig in i känslan då gällande mf/ma.

Jättesvår sits 3-barnsmamman, när vi fått våran dotter så visste vi ju att vi ville ha ett syskon och hade tänkt starta tidigare än vad vi nu har gjort. Men jag blev erbjuden ett chefsjobb(mitt nuvarande jobb) När vår dotter var lite drygt 1½ år.
Visste att jag nog mest troligt aldrig skulle få den chansen igen, i alla fall inte på samma företag, men som jag våndades hit och dit. Jag gjorde listor med för och nackdelar och kunde typ inte sova förens jag landade i mitt beslut att ta jobbet.

Men nu i skrivandets stund och med en massa hjärnspöken och åldersnojja så vet jag inte om det var rätt beslut, såhär i efterhand så har jag känt att ett jobb är "bara" ett jobb. En familj och barn är så mycket mer viktigt. Visst jag kan inte säga att ekonomiskt har detta påverkat oss positivt massor, och med både fördelar och nackdelar med att vara chef. Men just nu när man är 36(fyller 37 i augusti) och längtan efter ett syskon är så stor så kvittar allt det där med jobbet.

Men jag håller med dig i det du skriver att du ska inte kunna omplaceras om du är föräldraledig. Och om du fortsätter och är föräldraledig så är det ju inte heller säkert att situationen ser likadan ut på din arbetsplats när du väl kommer tillbaka? Då kanske omplaceringar osv inte är aktuellt? Jag tänker det kan ju svänga mycket under ett år.

Vart långt det här  men jag ville bara få ur mig lite vad jag har ångrat, sen är vi alla olika och tänker olika, det ska man ha full respekt för.

Verkar som att min mens kommer börja idag
Känner mig tom, vill bara att min man ska komma hem han har jobbat borta 3 dagar hade behövt honom nu.

Välkommen, vad kul att du också vill joina oss

Hur gammalt är ditt barn?
Ja väntan på BIM och testa det är en riktig pers för psyket.
Önskar att jag kunde vara lika klok som Anonym(försöker också) och tänka som hon gör.

Jag tänkte faktiskt prova med bidrottninggelé och se om det kan hjälpa till på traven, någon som testat det?

Hej på er, kände förra veckan att musten gick ur mig helt när mensen kom 6 dagar sent dessutom, man blir ju som lite lite glad när den är försenad, men tji fick jag.

Jag håller helt med dig Anonym(försöker också) det känns så osexigt och stressigt med att mysa efter stickor hit o dit. Vi har faktiskt också pratat lite i helgen om att blir det så blir det.
Jag har ju redan min prinsessa och skulle det bli något mer så ser jag det som en stor bonus 

Hej, blir så glad för din skull Anonym försöker också. Jag gick nämligen också och plussade för ca 10 dagar sedan, man är ju super duper glad, men samtidigt är jag sååå rädd för ett nytt MA eller Missfall.

Men stort grattis ännu en gång till dig. *KRAM*

Ja verkligen, alla tummar och tår 
Hur mår du, känner du av något ännu?