ÅJ84 skrev 2021-02-03 07:36:49 följande:
Jag tycker också att det känns bra att vi alla vart med om samma sak, det är lite lättare att ha sätta sig in i känslan då gällande mf/ma.
Jättesvår sits 3-barnsmamman, när vi fått våran dotter så visste vi ju att vi ville ha ett syskon och hade tänkt starta tidigare än vad vi nu har gjort. Men jag blev erbjuden ett chefsjobb(mitt nuvarande jobb) När vår dotter var lite drygt 1½ år.
Visste att jag nog mest troligt aldrig skulle få den chansen igen, i alla fall inte på samma företag, men som jag våndades hit och dit. Jag gjorde listor med för och nackdelar och kunde typ inte sova förens jag landade i mitt beslut att ta jobbet.
Men nu i skrivandets stund och med en massa hjärnspöken och åldersnojja så vet jag inte om det var rätt beslut, såhär i efterhand så har jag känt att ett jobb är "bara" ett jobb. En familj och barn är så mycket mer viktigt. Visst jag kan inte säga att ekonomiskt har detta påverkat oss positivt massor, och med både fördelar och nackdelar med att vara chef. Men just nu när man är 36(fyller 37 i augusti) och längtan efter ett syskon är så stor så kvittar allt det där med jobbet.
Men jag håller med dig i det du skriver att du ska inte kunna omplaceras om du är föräldraledig. Och om du fortsätter och är föräldraledig så är det ju inte heller säkert att situationen ser likadan ut på din arbetsplats när du väl kommer tillbaka? Då kanske omplaceringar osv inte är aktuellt? Jag tänker det kan ju svänga mycket under ett år.
Vart långt det här men jag ville bara få ur mig lite vad jag har ångrat, sen är vi alla olika och tänker olika, det ska man ha full respekt för.
Jag tycker oxå det är skönt när flera man pratar med gått igenom missfall/ma. De går inte föreställa sig hur det känns om man inte vart där själv.
Då hade du lite samma dilemma som jag. Man vet ju aldrig innan vad som bli rätt val. Jag har dock samma lön oavsett vad så där spelar de ingen roll. Dock måste jag ta bilen om jag blir placerad på annan skola vilket kostar en del med bränsle osv. Men de får jag ta då isf. Är ändå i valet och kvalet. Jag är ju "bara" 33 år ( fyller 34 i höst). Så ena stunden tänker jag vi väntar lite. Har ju ändå tre liksom så de har ju ändå syskon. Men samtidigt så vill jag nog ha en till i nära ålder till vår yngsta. Är två år mellan mina stora och de har sådan glädje av varandra. Plus att jag är rädd att de inte ska funka om vi väntar..
En annan sak, hur tänker ni kring vaccinet? De slog mig oxå häromdagen.
Tråkigt med mensen ;( men bara ta nya tag. Blev ni gravida fort med första?