Planerar och längtar efter syskon

Hej, får jag vara med här fast jag precis plussat? Känner igen mig så i era berättelser. 

Lite kort:
Vi började försöka bli gravida sommaren 2016. Blev gravid rätt snabbt, men fick mf i vecka 8. Därefter kämpade vi i ett år, vilket var den värsta tiden i mitt liv. Hade totalt tunnelseende, kunde bara tänka på bebisar och att jag inte blev gravid, grät floder och var så nere. När vi försökt i typ tio månader berättade min bästa vän att de skulle försöka "skaffa barn". Hade sån ångest av det, "visste" att hon skulle bli gravid och inte jag. Ett par månader senare kom beskedet, hon var gravid. Strax efter det blev jag också gravid, på tolfte försöket efter mf (vet att många försöker mycket längre, men för mig kändes det evighetslångt). 

Nu är vårt barn 2,5 och jag har precis plussat idag. På andra försöket! Men jag känner mig snarare rädd än glad, det gick så snabbt att jag inte var beredd. Hur ska jag kunna älska någon lika mycket som min första? Det känns som att jag sviker honom genom att få ett syskon som han ska dela uppmärksamheten med. Vet att det är ologiska tankar, men så känner jag.