Ekonomisk fördelning i ett förhållande

När jag träffade min sambo så fick jag ofta höra hur less han var på att ha flickvänner som i förhållandet skulle studera och leva på sämre lön eftersom det påverkar honom. Min sambo har själv utbildat sig och menar på att han gjort det för att han ska kunna tjäna mer pengar i sina arbeten, men att det i slutändan inte blir så för att före detta flickvänner har valt att studera och att han då har fått betala mer i det gemensamma hemmet. Jag kan förstå hans bitterhet och när jag fick höra detta var han även ny separerad och bitter rent allmänt.

När vi senare flyttade ihop tog vi ett gemensamt beslut om att vi delar lika på alla räkningar och kostnader som rör oss båda två. Vi höll även i denna överenskommelse när jag valde att studera. Jag tog därför ut ett tilläggslån varje månad vis csn för att vi skulle kunna behålla samma standard hemma, det var viktigt för mig för att jag inte vill bli en före detta flickvän som han kan gnälla om senare i livet. Så långt är det inga konstigheter.

Nu däremot har jag varit mammaledig i ett år med vårt gemensamma barn och vi har fortsatt med samma ekonomiska upplägg. Självklart har det tagit hårt på min ekonomi då man inte blir rik på föräldrapenning. Jag har även försökt snåla med mina dagar och inte ta ut full ersättning för att jag vill kunna spara lite och sambon vill ha alla sina föräldradagar själv. Rent ekonomiskt har det inte gått ihop sig för mig och jag tar lite utav mina sparpengar varje månad, mest för att kunna ha lite "lyx" i tillvaron och inte bara överleva. (Och med lyx menar jag att jag och sonen kunde lägga en hundralapp på badhus-entré innan de stängde helt, bara ett exempel).

Jag har även gått tillbaka lite smått till min timanställning på det extrajobb jag hade under studierna vilket ger mig lite extra pengar till att få ihop månaden. Samt att det faktiskt ger mig möjligheten att få komma hemifrån en till två gånger i veckan.

Min sambo är måttligt förtjust och ber mig nu att inte tacka ja till några pass i februari. Han tycker nämligen att det är jobbigt att vara hemma och vara "barnvakt".

Jag vet att sambon hade betalat mer hemma om jag bad honom att göra det.

Men min fundering rör sig mer om hur hans tankar går när han ber mig tacka nej till jobb samtidigt som jag knappt har några föräldradagar mer att plocka ut. Han vill ha alla sina dagar trots att det än så länge inte finns någon plan på när han ska ta ut dem. Och samtidigt så ska jag betala hälften av allt hemma. Vill även tillägga att vi under vårt förhållande även köpt hus och även där (självklart) har jag betalat på öret lika mycket som honom både gällande handpenning och ägare av lån. 

Har väl ingen fråga direkt, mest fundersam kring hur tankarna går hos de män som resonerar som min sambo. Någon annan mamma som blivit ombedd att tacka nej till jobb?

Tveksamt att det är så många som har så konstiga idéer faktiskt så det går att jämföra.

Eftersom han har ett tidsbegränsat vick som precis blev förlängt till juli så vill han inte ta ut fl nu eftersom han är rädd att det kan bidra till att han inte får vara kvar på arbetsplatsen efter att vicket är slut.

Så nu ska vi skola in sonen på förskola och jag ska börja jobba 50%. Valet på den låga procenten har helt och hållet kommit från mig, eftersom sonen föddes under corona och inte har träffat andra barn och framför allt inte träffat en stor skara människor samtidigt så kommer det bli en väldigt stor omställning för honom. Så min ekonomiska sits kommer vara fortsatt ansträngd, men för mig är det sonens välmående som går först alla dagar i veckan!

Sambon har dock en föreställning om att han ska vara hemma hela hösten. Däeromt tror jag inte att det är det bästa för sonen om vi precis lyckats skola in honom till sommarn så tror jag inte att det är bra att plocka bort honom helt från förskolan för att sedan skola in honom igen efter 6-9 månader. Sambon har då blivit lite sne när jag påtalat detta. 

Jag förstår att det blir hans tur med dålig ekonomi om han ska vara fl på heltid, men det bästa för sonen hade i så fall varit om han tog sin ledighet nu när mina dagar är slut och jag ska jobba och istället ta inskolningen till hösten.

åra löner går in på ett gemensamt konto och därifrån betalas räkningarna. Jag har alltid tjänat klart mer. Tycker det är självklart att var och en bidrar efter förmåga.

Det enda jag skulle önska är att sambon inte slösade så vansinnigt med våra gemensamma pengar.

Vad hade ni kommit överens om att göra? Det låter som att ni mest låtit saker hända utan att styra upp det.

Vi kompenserade inte varandra för ekonomisk förlust vid föräldraledighet, men då tog vi ju ut lika mycket var.

Var uppmärksam, av det du skriver verkar han inte vara särskilt snäll. Det låter som att han bara gör som han vill och du inte vågar säga ifrån. Om det är så, vad är du rädd ska hända?