Dumpad

Nej jag vill inte... jag värker efter honom.. hans kropp.. röst.. famn..

Vill inte träffa nån annan.

Jag har försökt få samtalstid.

Går under. Är så ledsen

Han har valt bort mig. Det gör så ont. Som om allt jag gjorde inte betydde nåt.

Gråter lider saknar undrar

Kommer inte ur det. Gråter fortfarande floder. Vad är ens normalt då? Man kommer inte över en stor kärlek så lätt. Besvikelsen o frågorna gör det svårare

Ibland fungerar jag. Men ältar o får inte svaren jag behöver. Jag förstår inte.

Funkar inte att träffa annan. Det är bara fel.

Mår så himla dåligt

Hur kunde han

3 år

Mår så dåligt. Så många frågor. Hur kunde han..

Klarar inte smärtan o ångesten

Jag har fastnat.

Han har inte burit mig.

Jag är en känslomänniska. Är nedbruten absolut..

Nej det är inte därför..

Jag ältar för att jag gav allt. Trodde på oss. Får inte alla svar. Mycket var oklart. Känslan av att bli lurad liksom.

Ja delar av ambivalent anknytning stämmer.

Jag gav allt. Mitt liv ändrade jag.Hoppades o trodde på honom så här länge. Älskade. Sökte bekräftelse. Ville att han skulle stå upp för mig o vid min sida.

Jag är nedbruten o fungerar inte.

Fruktansvärd ångest. Blir sämre o sämre. Mår så dåligt

Jag har det. Men piller hjälper inte, mår lika dåligt. Även psykolog men bara var tredje vecka.

Jag saknar honom o gråter av smärtan varje dag

Jag fick ta medicin och går fortfarande hos kurator. Absolut detta med anknytning, tar det så hårt att bli lämnad. Har blivit lämnad förr och då räknas även dödsfall och vänner som svikit.
Hur mår du? 

Det var ingen bra relation. Det var som om jag inte fattade det då, jag ville verkligen att det skulle vara bra. han behandlade mig illa. Han kunde låta bli att svara mig, kunde ställa in träffar av konstiga anledningar, ville inte att vi skulle synas offentligt. så visst hade han nån annan. 

Nej inte läst så mycket förrän nu. Det var psykisk misshandel och jag mår dåligt över att jag fastnade i det så länge. Man skäms nästan på nåt vis.