Hur förklarar jag håravfall för frisören?

Jag ska kolla upp relationen mellan corona och håravfall - tack! Nu har jag visserligen inte haft corona, men det kanske jag (hemska tanke) skulle kunna dra en vit lögn om. Jag är väl medveten om att kvinnor brukar uppmanas att gå vid första tecknet på våld. Jag diskuterade faktiskt det med distriktssamordnaren för insatser mot mäns väld i nära relationer. Jag frågade om det bästa är att lämna direkt. Samordnaren trodde dock att det fanns möjlighet till förändring när det gäller min mans beteende om han själv var villig att jobba med det, och det är han. Våldet följer inte den stereotypa bild som ofta målas upp som brukar innebära att våldet trappas upp, att mannen på olika sätt försöker begränsa kvinnan och hennes umgänge, att han är svartsjuk etc. Jag är inte rädd för min man. Men med det sagt vill jag ändå inte försvara hans beteende på något sätt.

Det är möjligt att det är separation det landar i. Jag håller på att se om mitt hus gällande ekonomiska möjligheter. Men som ofta vid srparationer finns det ett antal sammanhållande kit som inte bara är att lämna. Vi har t ex barn tillsammans. Jag måste och vill ta det bästa beslutet för dem. Vi bor i ett fantastiskt hus som jag skulle sörja att lämna. Jag går just nu en vidareutbildning i mitt jobb som gör att jag har väldigt lite pengar just nu (det kommer nog bli lite bättre om ett år när den är klar, men det är inte säkert att jag får lån till någon lägenhet just nu). Jag tävlar aktivt i en sport som betyder mycket för mig, som jag inte längre skulle ha råd att utöva om jag flyttade.Dessutom är ju min man inte ett arsle rakt igenom. Det kan ju gå flera år mellan tillfällena när han blir såhär arg. Däremellan har vi mestadels bra stunder.Därför vill jag nog se om det går att åstadkonma en förändrig i första hand.Det hade varit intressant att höra andras erfarenheter av om deras män/sambo blivit bättre efter en sådan behandling av exempelvis en mansmottagning.

Nej, nu får du ge dig. Nu lägger du ju skulden på mig för att du inte tycker att jag hanterar den här situationen på ett exemplariskt sätt. Det är ju precis detta skuldbeläggande som gör det omöjligt att berätta om problemen om man inte redan har lämnat sin man. Du vet väldigt lite om vår situation och jag säger ju att jag har tagit kontakt med professionella för att diskutera vår specifika situation. Vad får dig att tro att du vet bättre än dem som arbetar med detta dagligen? Det finns en stereotyp bild av hur både misshandlade män och misshandlade kvinnor ska vara, men vårt problem följer inte detta mönster. Det är andra mekanismer bakom. Det är lätt att göra sig till doms över andra människor utan att veta någonting.

Det är faktiskt du som inte beter dig normalt nu. Vad menar du att det skulle tillföra att ringa en kvinnojour eller att någon skulle anmäla till socialtjänsten? Som jag varit tydlig med så har vi frivilligt kontaktat den instans som arbetar med våld i nära relationer i vår kommun. Det är precis dit vi skulle hänvisas om vi kontaktade några av de instanser du föreslår. De är en del av socialtjänstens verksamhet. Du som anonym användare på familjeliv sätter dig över deras bedömning och föreslår att det bästa för barnen är att fly hals över huvud. Nu är jag inte en person som låter mig tryckas ner av någon som kallar sig citronsaft på familjeliv. Men i fortsättningen borde du reflektera lite över din överlägsna attityd och hur den kan inverka på människor i utsatta situationer.

Tack! Nej, jag ser mig varken som handlingsförlamad eller nedbruten. Det var länge sedan jag var på familjeliv, så jag hade helt glömt hur människor beter sig här. Det är knappast så att jag är en person som tolererar våld. Det är ju därför jag kräver att min man ska gå i terapi, vilket han även är villig till för att rädda vår relation. Han har aldrig utsatt våra barn men det är naturligtvis viktigt för mig att de inte heller ska behöva uppleva våld mellan vuxna. Allt detta har jag ju diskuterat med verksamheten som vi ska få hjälp ifrån. Att det kommer självutnämnda experter och talar om för mig vad jag ska göra är frustrerande, men jag förstår egentligen att man inte kan förvänta sig högre nivå här. Jag ska försöka att inte bry mig.

Du missar helt normaliseringsprocessen och att ansvaret ska läggas där det hör hemma- hos mannen som inte kan bete sig snarare än hos offret.

Se denna film, en lite kort förklaring till hur det faktiskt är. För det är inte så lätt som du tror.

Då förvånar det mig än mer att du har ett så hårt tonläge.

Givetvis har du rätt i att man måste lämna, det vet jag lika väl som du. Men att skuldbelägga offret är fel väg att gå!

Hur länge levde du med våld i vardagen?

En gång fick jag en örfil. En gång puttade han omkull mig. En gång låste han dörren så jag inte kom in på kanske 5 min. En gång drog han av mig täcket när jag skulle sova. Ja, det var väl det. Men den här gången höll han i mitt huvud så det lossnade hår och det känns värre än de andra gångerna. Vi sökte hjälp även den gång han gav mig en örfil och nu är det ca 5år sedan något hände. Vi har 4 barn i åldrarna 8-13. Men det är ju jättebra att så många här inne vet exakt vad som ska göras och vad som är bäst för mig och barnen...