BIM Mars 2021 - första barnet

Hej!

Har följt dessa trådar ett tag och har insett vilket stöd det kan vara i ens resa mot ett plus, särskilt om det tar längre tid som det onekligen gör för en del.. Min egen resa har precis börjat. Slutade med preventivmedel i september/oktober förra året och har precis övertalat sambon att börja med aktiva försök (dock är han benägen att ändra sig så vi får se hur det slutar). 

Har inget BIM-datum för mars ännu då min mens är sen och lyser med sin frånvaro BIM+2. Inte graviditet på gång tyvärr, tagit två test som visade toknegativt. Hoppas på att det kommer igång snart så att jag kan foka på nästa cykel.

Stort lycka till alla!

Var idag på gynbesök. Bokade in det förra veckan då min mens var sen och jag hade kraftiga smärtor i hela magen, har tidigare bedömt min mensvärk som normal men detta var utöver det vanliga. Min mens dök upp samma kväll så det löste sig men jag fortsatte ha "onormalt" ont.

På ultraljudet såg hon att jag hade något som liknade en endometrioscysta på vänster äggstock. Sa att vi skulle boka in nytt ultraljud om en månad och titta igen med en mer avancerad (?) apparat. Jag skulle gå hem och ta det lugnt, inte dra några slutsatser. 

Tycke först att jag tog det rätt så bra men efter jag kommit hem kom tårarna.. Är såklart superorolig över att detta ska ställa till mina graviditetsplaner. Någon härinne som har erfarenhet av detta? 

På plussidan sa hon att jag hade jättemånga ägg (vad nu "jättemånga" innebär) och att ifall jag skulle ha svårt att bli gravid på naturlig väg finns ju alltid IVF... Kändes dock inte så kul att höra när man bara är ett par månader in på att försöka.

Var idag på gynbesök. Bokade in det förra veckan då min mens var sen och jag hade kraftiga smärtor i hela magen, har tidigare bedömt min mensvärk som normal men detta var utöver det vanliga. Min mens dök upp samma kväll så det löste sig men jag fortsatte ha "onormalt" ont.

På ultraljudet såg hon att jag hade något som liknade en endometrioscysta på vänster äggstock. Sa att vi skulle boka in nytt ultraljud om en månad och titta igen med en mer avancerad (?) apparat. Jag skulle gå hem och ta det lugnt, inte dra några slutsatser. 

Tycke först att jag tog det rätt så bra men efter jag kommit hem kom tårarna.. Är såklart superorolig över att detta ska ställa till mina graviditetsplaner. Någon härinne som har erfarenhet av detta? 

På plussidan sa hon att jag hade jättemånga ägg (vad nu "jättemånga" innebär) och att ifall jag skulle ha svårt att bli gravid på naturlig väg finns ju alltid IVF... Kändes dock inte så kul att höra när man bara är ett par månader in på att försöka.