BIM Mars 2021 - första barnet

Är ledsen om jag bidragit till en del negativitet här ibland. Vill ju övervägande bidra med positivitet, men samtidigt så tycker jag det är viktigt att man fritt kan öppna sig här och dela med sig av både det jobbiga och det positiva med denna resan. Personligen så hjälper det mig när man får höra att andra känner likadant ibland. Tycker alla håller en väldigt vänlig ton här inne och är så himla stöttande, och det är jag väldigt glad och tacksam för. Vi alla är ju i en rätt sårbar situation, så när man öppnar upp sig hur man känner, så behöver man just det stödet. Tack till er alla <3 

Hursom, nu börjar ÄL närma sig för mig (beräknad Tisdag), så snart börjar en ny väntan på bim :) Jag tog ett ÄL-test imorse som näääästan var positivt faktiskt, redan på CD10. Brukar bara ta såna tester på eftermiddagen, men kände att det var något på gång så vågade inte vänta. Tror faktiskt att det kommer vara positivt senare idag, eller ikväll.. brukar aldrig testa 2 gånger om dagen men känner att jag vill göra det idag så jag inte missar peaken. Har dessutom massa fertilt sekret och börjar känna av lite ÄL-molande.. 

Hej på er!

Hänger på i denna tråden.

Jag och min fru sedan 15 år (regnbågsfamilj), har äntligen tagit steget att utöka vår familj :)

Vi gjorde vår andra Insemination i lördags och har nu de två lång veckorna framför oss.

Ussies, 7/3, 33år (2:a försöket)

Uppdaterar listan. Inte för att ändra bim, utan för att ändra ålder (tyvärr....) Då var man 33 :/

hej fina ni ! jag plussade idag :D så jag kommer lämna er nu och gå vidare till en mer passande grupp nu !

önskar er alla all lycka i världen och mängder baby dust ! 

efter 7månader av försök så har vi äntligen lyckats :D <3

Måste bara skriva av mig - min närmsta vän berättade igår att hon är gravid. De har inte försökt, de vill inte ha barn nu egentligen. Ett ligg och pang så blev det barn. Jag gillar inte riktigt vem jag blivit i den här processen att inte lyckas bli gravid - för jag blev så otroligt ledsen. Nu ska jag följa hela hennes graviditet medan missunnsamma jag tycker att det borde varit min tur.. är det helt orimligt att känna så? Jag glädjs ju åt dem också, för deras skull. Men avundsjukan kickar också in..

Otroligt trist. Tog ett gravtest nu också för att bekräfta och det var förstås negativt, som alltid. 

Ah okey, samma sits för oss båda då. Var också och kollade mig och allt såg bra ut. Min sambo tror dock inte att det är något fel på honom, han tycker mest att man ska försöka 1 år innan man ska fundera på det. Men det är så lätt för honom att säga, som knappt berörs när det blir negativa besked, mer än att jag blir ledsen. Han stressar inte upp sig över det. Jag däremot blir helt förkrossad. Berättade precis om negativt test, och det enda han gjorde var att krama om mig och sen gå och jobba igen och var precis som vanligt. Blir bara fruktansvärt provocerad av detta. 

Ja precis, det är just därför jag vill göra det. För jag känner att jag stressar upp mig något enormt över detta. Och jag vill bara få slut på lidandet. Och på nåt sätt så är det ju bara han som kan hjälpa mig med det genom att ta det där testet, men när han inte vill göra det så känns det indirekt som han inte vill hjälpa mig med att få slut på den här skiten. Men det är samtidigt fel av mig att tänka så, jag måste ju respektera hans känslor/åsikter också. Vet bara inte hur jag ska fortsätta orka med detta. 

BIM idag, enligt mig, enligt appen för tre dagar sen. Ingen mens, negativt test. Usch vad sur jag blir! Och min sambo for upp som ett argt skott ur sängen imorse och hade väl som vanligt glömt att jag sa kvällen innan att vi kan väl testa imorgon (idag). Jag veeet att han vill det här lika mycket som jag men för fan häng med lite då! Jag är så sur nu så jag hade antagligen inte visat honom om det blev ett plus, haha. 

Idag fick jag en kallelse till en missfallsutredning. Usch får ångest bara av att tänka på det.

Idag fick jag en kallelse till en missfallsutredning. Usch får ångest bara av att tänka på det.

Idag kom beskedet som jag varit rädd för att få.. visste att jag skulle få det precis närsom.. min bror och hans sambo väntar sitt andra barn. Hon blev förstås gravid på en gång, och är nu i 3:e månaden. Fick ett bild på ett ultraljud direkt till telefonen. Jag är helt knäckt, och känner sån inre panik så det finns inte. Jag kan inte glädjas alls, och bara gråter. 

Jag gör precis allt för att varva ner och inte stressa. Jag gör yoga, andningsövningar, pilates, ligger på spikmatta och jag köpte ett akupunkturpaket på 10ggr igår så jag ska gå dit regelbundet. Jag försöker att hålla mig borta från allt som påminner mig om alla som är gravida. Det gör mig ledsen, förbannad och allt däremellan när jag då får detta besked och allt kastas omkull som jag kämpar med varje dag, utan att jag överhuvudtaget kan kontrollera eller påverka det. Jag kan bara sitta där och ta in det. Vet inte vad jag ska göra längre av alla dessa känslor. 

När det är ens bror kan jag heller inte direkt stänga ute det så lätt, som när det bara är någon bekant. Nu bir liksom resan än mer jobbig än vad den var innan. Det gör så ont. Kan inte med ord beskriva hur orättvist det känns. 

Näe det är risken, att människor inte kan relatera för att de inte gått igenom det. Jag tycker man märker på en gång om någon har gått igenom det, eller inte, hur man pratar om ämnet. Min mamma brukar vara bra på att sätta sig in i andras känslor, och vara stöttande, oavsett. Så kan bara tänka mig att hon agerar stöttande. 

Det har du så rätt i. Jag önskar ju själv att människor pratade mer öppet om det, så att man inte skulle känna sig så ensam i det, att det blev lite mer normaliserat. Så är väl i sig en anledning att prata om allt det där jobbiga. 

Tack för fina ord <3 

Jag tog steget idag och berättade för min mamma faktiskt. Jag har inte svarat på hennes samtal från igår för jag har inte orkat, men idag svarade jag och jag bröt ihop ganska snabbt när hon frågade hur det var och var orolig över hur jag mådde. Som vanligt känner hon ju på sig direkt när det är något utan att jag ens säger något. Så kunde inte göra annat än att berätta kände jag, och fick full support <3 känner mig faktiskt väldigt lättad efter samtalet <3 Hon kommer prata med de närmaste, dvs. sin man, och min bror. Hon frågade om jag ville det, så att alla kan tänka på och ta hänsyn till vår situation <3 Jag ville ju förstås aldrig att det skulle komma dit alls, men tror det är det bästa i nuläget för att minska min stress, och oron över vad alla ska säga när vi ses. 

Åh, det låter som en fruktansvärd börda att bära på <3 :(( förstår verkligen att du blev ledsen över det!!! <3 KRAM

Tänkte bara säga att jag plussade nu på morgonen. Plussade supersvagt igår så vågade inte tro på det så jag tog ett digitalt idag. Kan inte riktigt ta in det än men ska berätta för mannen när han vaknar :)

Fick tråkiga nyheter idag, började blöda ordentligt på morgonen så de gissar på kemisk graviditet. Jag har fått svagare på graviditetstest och smärtan kom igång nu på eftermiddagen. Fertilitetsutredningen är uppskjuten till nästa mens och jag vågar inte försöka igen förrän utredningen är gjord så vi pausar våra försök tills vidare.

Lycka till alla andra! Hoppas innerligt att det ska gå vägen för er andra. <3

Jag tog nya test på morgonen idag, jag ÄR gravid 

Hur är era partners i den processen? Känner ni att han vill lika mycket, engagerar sig, förstår besvikelsen när mensen kommer etc?

Min pojkvän vill så himla gärna ha barn och längtar som bara den, men jag tycker att han inte verkar bli lika ledsen och besviken som jag när mensen kommer. "Det händer av en anledning, snart är det vår tur, en extra månad vi kan spara pengar" är några "tröstande" ord jag får när det visar sig att det inte blev något. Stör mig lite på att han verkar ta allt med en klackspark.

Det här med att få barn känns så långt bort, hade hoppats på att få barn under 2021 men nu får man vara glad om det ens blir av under 2022!

Blev långt inlägg så här på kvällskvisten. Men det var Skönt att få skriva av sig lite

L

Herregud.... Jag är tydligen gravid! Testen är tagna idag. RFSU imorse kl 10  (och åg lite diffust ut) och clearblue nyligen.

Symptom var ganska likt PMS jag har men mycket mildare... Ska också tillägga att jag varit på akupunktur från runt min ägglossning så jag trodde att det hade påverkan på min eventuella pms... Därför tänkte jag inte så mycket på det... Skillnaden nu är att jag är ganska dålig i magen + lite antydan till halsbränna... Har också lite molvärk då och då (som innan med pms).

 

God morgon alla <3 I natt satte blödningen igång ordentligt, så det blev tyvärr ett nytt missfall :( Jag hoppar över till apriltråden och önskar stort lycka till till er som inväntar Bim här.